Foyen har tidigare kommenterat förslagen till ändringar för vattenkraften och miljökvalitetsnormerna, se vår debattartikel i Dagens Samhälle i frågan HÄR. Regeringen tog kritiken till sig. I en lagrådsremiss, ”Vattenmiljö och vattenkraft” från den 8 mars 2018, presenterades en delvis förändrad lagtext, vilket Foyen kommenterade via en analys på hemsidan, se HÄR. Den 12 april 2018 överlämnade Regeringen sin proposition (prop. 2017/18:243 Vattenmiljö och vattenkraft) till riksdagen. Advokat Pia Pehrson tillsammans med advokat Mikael Westin och biträdande jurist Marlene Andersson tittar här närmare på de ändringsförslag som huvudsakligen berör miljökvalitetsnormer.
Den energipolitiska överenskommelsen har nu resulterat i en proposition om Vattenmiljö och vattenkraft som huvudsakligen syftar till att alla verksamheter med koppling till produktion av vattenkraftsel ska förses med ”moderna miljövillkor”. Detta ska ske genom omprövning på verksamhetsutövarens initiativ. I prövningen ska det finnas ett nationellt helhetsperspektiv med avvägningar mellan behovet av åtgärder som förbättrar vattenmiljön och behovet av en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel. För helhetssynen ska det finnas en nationell plan som ska vara vägledande för myndigheternas arbete med prövningarna (11 kap. 28§ miljöbalken (MB). Planen anger vilka verksamheter som bör prövas i ett sammanhang och när prövningen senast bör ha påbörjats. Som huvudregel får en verksamhet bedrivas utan att ha moderna miljövillkor till dess det är dags för prövning enligt planen.
Bestämmelserna om omprövning för moderna miljövillkor och den nationella planen för moderna miljövillkor syftar till att vattenverksamheter för produktion av vattenkraft ska omprövas på ett samordnat sätt så att miljövillkoren blir väl avvägda. Eftersom planen kommer att medföra att en sådan verksamhet blir prövad i sin helhet inom en viss tid, anser Regeringen att det finns utrymme för ett avgränsat ändringstillstånd i avvaktan på omprövningen för moderna miljövillkor. Detta kommer till uttryck i den nya bestämmelsen 16 kap. 2b§ (byter beteckning till 2d§).
Foyen har tidigare kommenterat nya 5 kap. 4§ (byter beteckning till 5 kap. 7§), där det anges att en myndighet eller kommun inte får tillåta att en verksamhet eller åtgärd påbörjas eller ändras på ett sätt som äventyrar möjligheterna att följa en miljökvalitetsnorm som avser vattenmiljön (eller försämrar vattenmiljön i strid med en sådan norm). Vid prövning av ett nytt tillstånd och vid omprövning av ett befintlig tillstånd ska de bestämmelser och villkor beslutas som säkerställer att verksamheten bedrivs så att ett sådant äventyr eller en sådan försämring inte uppkommer. Foyen har, tillsammans med många andra remissinstanser, invänt att förslaget riskerar att innebära alltför stora restriktioner i förhållande till tillåtlighet och krav på vidtagande av försiktighetsmått. Detta i synnerlighet på grund av bristande motivering till vad ordet ”äventyra” skulle innebära. Regeringen tog till sig kritiken och har i propositionen förklarat närmare vad uttrycket ”äventyra” betyder. Med ”äventyra” avses att det ska vara fråga om ett risktagande av en sådan dignitet att Sveriges möjlighet att uppfylla ramvattendirektivets krav hotas så allvarligt att risken måste betraktas som oacceptabel, det vill säga att man medvetet tar en så stor risk att den inte kan betraktas som acceptabel när det gäller möjligheten att uppnå rätt vattenkvalitet eller tillåter att möjligheten att uppnå rätt vattenkvalitet lämnas åt slumpen. Med ”äventyra” avses inte vilket försvårande som helst. Hanterliga risker – dvs. risker som bedöms kunna hanteras på ett sätt som gör att det inom ramen för vattenförvaltningen eller genom andra åtgärder fortfarande är möjligt och sannolikt att rätt kvalitet på vattenmiljön kan uppnås – bör alltså kunna accepteras och inte betraktas som ett äventyrande. Att tillåta en verksamhet eller åtgärd som medför en risk i strid med EU-rätten bör dock betraktas som oacceptabelt enligt propositionen. I den mån EU-rättens innebörd utvecklas eller förtydligas genom t.ex. ny praxis från EU-domstolen bör också det kunna läggas till grund för bedömningen av vad som är ett otillåtet äventyrande.
Vi ska även peka på ett par andra nyheter i lagstiftningen.
I 22 kap. 25§ MB, som innehåller en förteckning över vad en tillståndsdom ska innehålla, kompletteras första stycket med en ny nionde punkt. Den nya bestämmelsen innebär att en dom som ger tillstånd till en verksamhet i förekommande fall ska innehålla bestämmelser om de villkor som behövs för att verksamheten inte ska medföra en sådan otillåten försämring av vattenmiljön eller ett sådant äventyr för möjligheterna att uppnå rätt vattenstatus som avses i 5 kap. 4 § första stycket. De miljökvalitetsnormer som har direkt betydelse för vilka villkor som ska bestämmas är de normer som uttryckligen anger att ett visst värde, t.ex. en förorening, inte får överskridas eller underskridas (s.k. gränsvärdesnormer) eller som säger att en vattenförekomst ska ha uppnått en viss kvalitets- eller kvantitetstatus vid en viss senaste tidpunkt, att vattnets status inte får försämras eller, om vattenförekomsten har lägsta möjliga kvalitetsstatus, att ingen kvalitetsförsämring får ske inom ramen för den statusen.
Även reglerna om rättegångskostnader ändras.
Som Foyen tidigare kritiserat innebär ändringarna i 25 kap. 1§ MB att ansvaret för motpartens kostnader flyttas från sökanden och istället läggs på de sakägare som väljer att föra talan i målet. Detta gäller målen om omprövning för moderna miljövillkor, således inte alla vattenmål. Regeringen bortser från att oro över ombudskostnader för den enskilde sakägaren kan medföra att denna väljer att inte framföra sina synpunkter under omprövningen. Detta verkar inte utgöra något problem då det bedöms att prövningsmyndigheten genom sin utredningsskyldighet kommer att kunna fånga upp den för den enskilde angelägna frågan av vikt. Vi menar att detta är en rent felaktig slutsats. Det är uteslutet att det allmänna tillvaratar den enskildes intressen av bryggor, erosionsskydd, ersättning för överdämning, försvårad virkesutdrivning, förlängda körvägar o.s.v. Att anlita ombud kommer fortsättningsvis vara nödvändigt för att tillvarata sin rätt i kommande processer.
Vill Du veta mer om miljökvalitetsnormer och tillstånd?
Kontakta:
Pia Pehrson, advokat och delägare på Foyen Advokatfirma pia.pehrson@foyen.se
Mikael Westin, advokat och delägare på Foyen Advokatfirma mikael.westin@foyen.se
Marlene Andersson, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma marlene.andersson@foyen.se
