I juni 2016 träffade Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet de gröna, Centerpartiet och Kristdemokraterna en energiöverenskommelse. Som ett led i arbetet skrevs en promemoria på Regeringskansliet med förslag för att genomföra de vattenkraftsrelaterade delarna av överenskommelsen. Genom detta förslag skulle det svenska genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten, i fråga om skyldigheten att säkerställa att rätt vattenstatus kan nås, förtydligas.
I promemorian föreslogs att alla verksamheter med koppling till produktion av vattenkraftsel skulle förses med ”moderna miljövillkor”. Genomförandet skulle ske genom omprövning på verksamhetsutövarens initiativ och bekostnad. Huvudregeln skulle vara att en verksamhet med koppling till produktion av vattenkraftsel fick bedrivas utan att ha moderna miljövillkor till dess det var dags för prövning enligt den nationella plan som olika myndigheter skulle utarbeta.
Promemorian möttes av stark kritik och ett av de förslag som ifrågasattes mest var den så kallade stoppregeln, även kallad äventyrsregeln. Många aktörer uttalade att förslagen såsom de utformats, utan utnyttjande av de möjligheter till undantag och tolkning som den EU-rättsliga regleringen och praxisen möjliggör, skulle leda till att såväl samhällsnyttig vattenkraft, VA-anläggningar, gruvor, vindkraft, industrier och bostadsbyggande hindras. Foyen har tidigare utförligt kommenterat förslagen till ändringar för vattenkraften och miljökvalitetsnormerna, se länk till vår debattartikel i Dagens Samhälle i frågan HÄR. Regeringen tog kritiken till sig. I en lagrådsremiss, ”Vattenmiljö och vattenkraft” från den 8 mars 2018, presenteras en delvis förändrad lagtext. I denna artikel tittar vi på Foyen närmare på de ändringsförslag som huvudsakligen berör miljökvalitetsnormer.
Miljöbalken (MB) 2 kap. 7 § föreslås få ett nytt andra stycke som anger att trots att de allmänna hänsynsreglerna gäller endast i den utsträckning det inte anses orimligt att uppfylla dem, så ska de krav som behövs ställas för att följa MB 5 kap. 4 och 5 §§. Hänvisningen till de nämnda paragraferna i 5 kap. innebär att en rimlighetsavvägning inte får leda till att tillstånd meddelas på ett sätt som är oförenligt med myndigheters och kommuners skyldigheter i fråga om att inte försämra kvaliteten på vattenmiljön, eller äventyra att rätt kvalitet på vattenmiljön kan uppnås. Rimlighetsavvägningen får inte heller leda till ett resultat som är oförenligt med gränsvärdesnormer som satts upp avseende förorenings- och störningsnivåer. Nuvarande MB 5 kap. 4 § MB får den nya beteckningen 5 kap. 7 §.
Nya MB 5 kap. 6 § hänvisar till MB 5 kap. 4 §, det s.k. försämringsförbudet, och skyldigheten för kommuner och myndigheter att se till att en verksamhet eller åtgärd inte äventyrar att rätt kvalitet på vattenmiljön uppnås. Artikel 4.7 i ramdirektivet från EU för vatten ger utrymme för att tillåta viss samhällsnyttig verksamhet som försämrar vattenkvaliteten eller som äventyrar att rätt kvalitet uppnås. Den nya bestämmelsen anger att regeringen får meddela föreskrifter om sådana undantag. Vid en pågående tillståndsprövning ska mark- och miljödomstolen i vissa fall inhämta yttrande från berörd vattenmyndighet om innehållet i en miljökvalitetsnorm och eventuellt behov av ändring av normen. En sådan ändring ska även kunna lyftas till regeringen för beslut.
I lagrådsremissen föreslås att den som ansöker om omprövning för moderna miljövillkor avseende vattenkraften inte ska svara för motparternas rättegångskostnader vid mark- och miljödomstolen. Förslaget motiveras med att den nuvarande skyldigheten att ersätta motpartens rättegångskostnader vid prövning av vattenverksamhet saknar motsvarighet vad gäller andra prövningar enligt MB och att prövningsmyndigheterna kan tillgodose sakägarnas intressen. Foyens uppfattning är att detta är en klar försämring av sakägarnas rättssäkerhet.
Den så kallade båtnadsregeln för vattenverksamheter i MB 11 kap. 6 § föreslås tas bort. Enligt bestämmelsen får en vattenverksamhet endast bedrivas om dess fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av den. Syftet med bestämmelsen är att hindra en vattenverksamhet eller tillkomsten av en vattenanläggning som inte är samhällsekonomiskt motiverad. Regeringen menar att bestämmelsen har fått en olycklig utformning eftersom den kan tolkas som att bedömningen av om verksamheten är samhällsekonomiskt motiverad ska ske löpande. Enligt förarbetena ska bedömningen dock endast ske vid verksamhetens tillkomst.
Vi på Foyen kommer noggrant att följa vilka synpunkter Lagrådet kommer att framföra på förslaget samt hur den kommande propositionen kommer att se ut. De föreslagna lagändringarna påverkar en rad olika pågående och planerade projekt inom såväl infrastruktur, industri, gruvbrytning, bostadsbyggande som energiproduktion.
Har Du frågor om miljökvalitetsnormer och tillstånd?
Kontakta:
Pia Pehrson, advokat och delägare på Foyen Advokatfirma pia.pehrson@foyen.se
Caterina Carreman, advokat på Foyen Advokatfirma caterina.carreman@foyen.se
