Beställarens möjligheter att få förseningsvite

Publicerat:13 oktober, 2020
Under utförandet av en entreprenad är det inte helt ovanligt att det uppstår förseningar. För att säkerställa sin rätt till ersättning vid en försening gör en beställare säkrast i att tydligt avtala om förseningsvite, annars kan det uppstå problem med att få ut ersättning.

En försening av ett entreprenadprojekt kan sätta beställaren i en jobbig situation då denne troligtvis har åtaganden gentemot andra, utomstående parter, som ställer krav mot beställaren med anledning av att projektet inte färdigställs i tid. En trygghet för beställaren kan då vara möjligheten att erhålla förseningsvite från entreprenören.

När man tittar närmare på de rättsliga regleringarna i de vanligaste standardavtalen – AB 04 och ABT 06 – dvs som används mellan beställare och entreprenör, så regleras dock enbart de fall där förseningsvite redan har avtalats mellan parterna. Standardavtalen har en gemensam paragraf som reglerar vite vid försening (kapitel 5 § 3). I paragrafen anges exempelvis att entreprenören ska betala vite enligt kontraktshandlingarna för varje påbörjad vecka som entreprenören överskrider kontraktstiden samt att vite också kan avtalas för överskridande av den tid som bestämts för utförande av viss del av entreprenaden.

Ovanstående paragraf fastställer således inte att beställaren har rätt till förseningsvite utan reglerar bara situationer där parterna uttryckligen avtalat om förseningsvite. I slutet av paragrafens första stycke konstateras även att: ”om vite avtalats är beställaren därutöver inte berättigad till skadestånd för förseningen”.

Vad händer då om man har missat att avtala om förseningsvite? Jo, då är man som beställare hänvisad till standardavtalens ”generella skadeparagraf” (kapitel 5 § 11) om man vill ha ersättning för skada som uppkommit på grund av förseningar. Paragrafen anger att en part är skyldig att ersätta motparten för sådan skada som inte skall ersättas enligt föregående bestämmelser i kapitlet. För att man som beställare ska ha rätt till ersättning enligt denna paragraf så krävs dock att entreprenören varit vårdslös eller att skadan beror på fel som entreprenören är ansvarig för. Att bevisa att en entreprenör varit vårdslös är inte helt lätt varvid rätten till ersättning kan falla bort redan av den anledningen.

Paragrafen är heller inte tillämplig för skada på grund av avbrott eller störning i industriell produktion eller annan kommersiell verksamhet. Ofta är det precis en sådan skada som uppstått för beställaren med anledning av en försening, varvid beställaren helt går miste om ersättning enligt paragrafen.

Gör man en jämförelse mellan standardavtalen AB 04 och ABT 06 å ena sidan och å andra sidan standardavtalen AB-U 07 och ABT-U 07, som är upprättade för att användas i ledet mellan entreprenören och underentreprenören, så finns det en markant skillnad när det kommer till förseningsvite. I AB-U 07 och ABT-U 07 så föreskrivs uttryckligen att:

”Om inte annat överenskommits skall entreprenören utge vite med 1 % av kontraktssumman, dock lägst 5 000 kr, för varje påbörjad vecka varmed han överskrider kontraktstiden eller den ändrade tid för färdigställandet som skall gälla enligt ABT 06 kapitel 4 § 2 eller 3.”

Enligt dessa standardavtal är alltså underentreprenören per automatik skyldig att erlägga förseningsvite om parterna inte avtalat på ett annat sätt. Som framgår ovan så saknas denna typ av tydliga reglering kring förseningsvite helt i AB 04 och ABT 06 som används mellan beställare och entreprenör.

Så, vad ska man dra för slutsats av ovanstående. Jo, att man som beställare inte ska missa att avtala om förseningsvite, annars riskerar man att få det svårt att få ersättning vid förseningar. Lägg gärna, som beställare, tid på att skriva ett genomtänkt avtal med lämplig vitesklausul och då med fördel tillsammans med någon som är insatt på avtalsområdet.

 

Johanna Lenell, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
johanna.lenell@foyen.se

Anders Lindström, advokat på Foyen Advokatfirma
anders.lindstrom@foyen.se