Ett aktuellt exempel gäller utbyggnaden och förstärkningen av stamnätet för el där kapacitetsbristen idag är ett stort bekymmer. Ansvarig minister Anders Ygeman borde rimligen vara väl medveten om att de långa handläggningstiderna för koncessionsbesluten är ett hinder för samhällsutvecklingen.
Ytterligare ett exempel gäller gruvnäringen där Näringsutskottet nyligen gav ett tydligt besked via NU 2018/19; NU11. Tillståndsprocessen för gruvetablering är krånglig och tar alldeles för lång tid. Sverige mister därför investeringar inom gruvindustrin och har också tappat stort i Frasiers listning över länder med bra investeringsklimat för gruvor där Sverige gått från plats 8 år 2016 till plats 21 år 2018.
Under de senaste åren har klagomålen om långa handläggningstider och krångliga tillståndsprocesser varit många. Men inga konkreta effektiviseringar har införts. Snarare tvärtom. En utredning om effektivare miljöprövning för att främja grön omställning och smart industri tillsattes av den förra regeringen, med Mikael Damberg och Karolina Skoog i spetsen. Tyvärr blev resultatet en besvikelse. Ds 2018:38 föreslog ett par språkliga förändringar i förordningstexter, men ingen förtur eller nyordning kom till stånd.
Däremot har kraven på miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar (MKB:er) skärpts betydligt sedan 1 januari 2018. Svåröverblickbara regler om miljökvalitetsnormer för vatten infördes 1 januari 2019, samtidigt som prövningsmyndigheterna belastas genom att tusentals vattenkraftverk ska få moderna miljövillkor enligt Energiöverenskommelsen. Vidare har rättspraxis inneburit ändringar i överklaganderätten, bland annat får fler miljöorganisationer överklaga.
Allt detta har resulterat i ännu längre handläggningstider och att det är svårare att få tillstånd. Som exempel kan nämnas att en mycket stor andel av sökt vindkraft får avslag på grund av exempelvis rennäringen, skyddade fåglar/andra arter eller Försvarsmaktens intressen. Omställningen till förnybar energi och övergången till en fossilfri industri riskerar att försvåras med långa handläggningstider och en osäkerhet i hur kraven i tillståndsprocessen ska tolkas. Samtidigt måste Sverige som medlemsstat i EU uppfylla förnybarhetsdirektiv 2, med krav på att till exempel repowering (generationsskifte) av vindkraft ges tillstånd inom så kort tid som ett år.
Det krävs nu ordentliga ändringar i miljöbalken och helst en helt ny lag där samhälls- och klimatnytta ges större utrymme i intresseprövningen för hur mark och vatten ska nyttjas. Vårt förslag är att särskilt rikta in sig på en uppdelning i ram- respektive villkorsprövning.
Framför allt måste en ramprövning till. Den kan exempelvis genomföras av en domstolsliknande nämnd med hög kompetens och innebära en grundläggande prövning av ramarna för en verksamhet. Det här skulle då underlätta genom att tillåtligheten är avgjord och att även sådana svåra frågor som Natura 2000, motstående riksintressen och artskydd har klarats av.
En mark- och miljödomstol eller en expertmyndighet såsom Sveriges geologiska undersökning eller Energimarknadsinspektionen kan sedan titta vidare på detaljvillkoren för verksamheten. För både ramprövningen och villkorsprövningen måste strikta tidsfrister sättas upp.
Slutsatsen är att vi behöver tänka om när det gäller tillståndsprocesserna. De stora dragen måste kunna godkännas i tidigare skede och detaljerna måste sedan tidsättas och handläggas effektivt. Dessutom måste prövningsmyndigheterna få utökade resurser.
Sverige behöver nu en rättssäkrare tillståndsprövning som fokuserar på de stora miljöfrågorna och inte fastnar i detaljer och överklaganden i flera varv. Annars riskerar vi att gå miste om viktiga investeringar och arbetstillfällen samtidigt som klimatmålen missas.
Artikeln är publicerad i Ny Teknik 2019-05-27.
___________
Pia Pehrson, Advokat/partner
Mikael Jonasson, biträdande jurist
Båda verksamma vid Foyen Advokatfirmas avdelning för Mark- och miljörätt
