Nytt förslag med strandskyddsbestämmelser når inte hela vägen fram

Regeringen överlämnade den 10 november 2021 lagrådsremissen ”En ökad differentiering av strandskyddet” till Lagrådet. I remissen lämnas förslag som bl.a. syftar till att olika områdens varierande skyddsbehov får genomslagskraft i syfte att skapa bättre förutsättningar för bostäder och näringsverksamheter, då främst i områden med lågt bebyggelsetryck. Lagförslagen är ett ambitiöst försök att öka strandskyddsbestämmelsernas flexibilitet men når tyvärr inte hela vägen fram.

Publicerat: 8 december, 2021

Remissen har föregåtts av SOU 2020:78 ”Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd” som publicerades den 14 december 2020. Läs gärna vår artikel om utredningen här Nya strandskyddsregler – ett antal goda förslag men även fortsatta och nya utmaningar – (foyen.se)

Tanken om att göra bestämmelserna om strandskydd mer flexibla är inte ny och flera försök har gjorts för att differentiera strandskyddet. Genom prop. 2008/09:119 gjordes en rad förändringar i strandskyddsreglerna, bl.a. i syfte att införa lättnader i strandskyddet för att främja utvecklingen av landsbygden men även för att begränsa nybyggnation i övriga delar av landet genom tydligare och stärkta regler med en fortsatt restriktiv tillämpning. Enligt den s.k. Strandskyddsdelegationen fick detta motsatt effekt där landsbygden ansågs ha ett starkt strandskydd medan strandskyddet försvagades i tätorter. I kommittédirektiven konstaterar regeringen att en differentiering av strandskyddet som tar hänsyn till variationerna i landet och inom en kommun är en förutsättning för en tillförlitlig och förståelig strandskyddsreglering. Förslagen ska ses mot den bakgrunden.

Regeringen föreslår en ny bestämmelse, 7 kap. 13 a § miljöbalken (MB), som innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om att strandskydd inte ska gälla vid anlagda eller restaurerade insjöar eller vattendrag. Det rör sig om sådana vattenförekomster som har skapats för att minska näringsbelastningen på den lokala vattenmiljön, t.ex. anlagda våtmarker och dammar. Det kan också vara fråga om sådana vattenförekomster vars huvudsakliga syfte är en klimatanpassnings­­­­­­­­­­­­­­åtgärd eller sådana vattenförekomster som syftar till att skapa bättre förutsättningar för djur- och växtlivet. Noterbart är att bestämmelsen enbart omfattar sådana vatten­­­­­­­­förekomster som har en koppling till naturliga vattenområden eller vattendrag, detta eftersom helt konstgjorda vattenförekomster inte omfattas av strandskydd.

Regeringen föreslår även att 7 kap. 14 § MB justeras och att 7 kap. 14 a § MB tillkommer.  Justeringarna i 7 kap. 14 § MB innebär att sjöar som är ett hektar eller mindre samt vattendrag som är två meter eller smalare vid normalt medelvattenstånd inte ska omfattas av strandskydd. Istället ska enbart s.k. fri passage råda. Fri passage definieras i 7 kap. 18 f § MB och innebär att områden där strandskydd inte råder ändå måste säkerställa att ett område som behövs mellan strandlinjen och byggnader eller anläggningar ska finnas så att passage kan säkerställas för allmänheten och för att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. I 7 kap. 14 a § MB ges länsstyrelsen möjlighet att besluta om att införa och utvidga strandskydd i det enskilda fallet vid en liten sjö eller ett smalt vattendrag.

l 7 kap. 18 c § MB anges de särskilda skäl som får beaktas när en fråga rör upphävande eller dispens av strandskydd, d.v.s. endast om det område som avses (1) redan har tagits i anspråk på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften, (2) genom en väg, järnväg, bebyggelse, verksamhet eller annan exploatering är väl avskilt från området närmast strandlinjen, (3) behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området, (4) behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området, (5) behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området, eller (6) behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse. Genom ett tillägg till bestämmelsen förslås nu att ”[i]nom områden av särskild betydelse för djur- och växtlivet, eller inom områden där bebyggelsetrycket är högt eller där efterfrågan på mark för fritidshusbebyggelse är mycket stor ska vid tillämpning av första stycket 1–4 stor restriktivitet gälla.”

Det nya stycket syftar således bl.a. till att införa ett starkare strandskydd inom högexploaterade områden. Det närmare innehållet ska framgå av vägledningar. Detta betyder att Naturvårdsverket med största sannolikhet kommer ge vägledning om vilka typer av områden som ska anses vara av särskild betydelse för djur- och växtlivet. Därmed riskerar det nya stycket att bli mer restriktiv än vad som framgår av den uttryckliga lagtexten.

Genom en ny bestämmelse i 7 kap. 18 e § MB introduceras begreppet ”strandnära utvecklingsområde” som är tänkt att ersätta systemet med landsbygdsutveckling i strandnära lägen, så kallade LIS-områden. Förslaget syftar till att i en större utsträckning än idag möjliggöra hänsyn till att förutsättningarna för strandskydd varierar mellan olika delar av landet. Detta ska uppnås bland annat genom att kommunerna ska få redovisa strandnära utvecklingsområden i sina översiktsplaner där flera lättnader i strandskyddet ska gälla jämfört med dagens system. Med strandnära utvecklingsområde avses ett område (1) där tillgången till obebyggt strandskyddat område är god, såväl inom området som i den omgivande trakten, (2) där bebyggelsetrycket är lågt, och (3) som inte är av särskild betydelse för något av strandskyddets syften. Vägledning i bedömningen av om en plats ligger inom ett strandnära utvecklingsområde ska ges i översiktsplan enligt 3 kap. 1 § plan- och bygglagen. Som särskilda skäl för dispens inom strandnära utvecklingsläge får enligt 7 kap. 18 d § MB beaktas bland annat om dispensen avser ett enstaka en- eller tvåbostadshus, byggnader eller anläggningar som behövs för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse av ny sammanhållen bebyggelse eller om dispensen avser småskalig verksamhet som har nytta av ett strandnära läge.

I SOU 2020:78 ”Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd” föreslogs att kommuner skulle ges möjligheten att ansöka hos länsstyrelsen att helt eller delvis upphäva strandskydd inom landsbygdsområden om områdena uppfyllde vissa kriterier. Förslaget saknas i sin helhet nu i lagrådsremissen, vilket är beklagligt. Förslaget i SOU:n hade gett en större effekt om syftet är att förenkla möjligheterna att bygga strandnära i glesbebyggda områden. Visserligen innebar förslaget inte att enskilda fick möjligheten att ansöka om upphävande av strandskydd. Däremot skulle enskilda ha möjligheten att förbereda underlag för kommunen och på så vis skynda på processen.

Lagändringarna avses i huvudsak träda i kraft den 1 juli 2022. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet. För sådana mål och ärenden ska dock även 7 kap. 18 d och 18 e §§ MB i dess nya lydelse tillämpas. Det innebär att även pågående mål och ärenden som inletts innan ikraftträdandet kan nyttja de nya bestämmelserna om lättnader vid dispensansökningar och upphävande av strandskydd om den tilltänkta byggnationen ligger inom ett strandnära utvecklingsområde.

Den 1 april 2020 infördes nya bestämmelser i plan- och bygglagen som innebär att en översiktsplan med automatik upphör att vara aktuell om kommunen inte antar en planeringsstrategi senast 24 månader efter ett ordinarie val där översiktsplanens aktualitet bedöms. För att överensstämma med dessa regler, som aktualiseras första gången 24 månader efter det ordinarie valet 2022 d.v.s. 2024, föreslås att en ändring genomförs i den nya bestämmelsen i 7 kap. 18 e § MB med innebörden att den vägledning som ska ske avseende strandnära utvecklingsläge i kommunenens översiktsplan endast avser en aktuell översiktsplan. Denna bestämmelse föreslås träda i kraft först 2024.

Regeringens förslag innebär en tydlig linje där strandskyddet avses stärkas i högexploaterade områden samtidigt som regeringen önskar öppna upp möjligheter för utveckling på landsbygden. Strandskyddsbestämmelserna har genomgått ambitiösa förändringar tidigare där det i senare skede visat sig att förändringarna inte fått avsedd effekt. Lagrådsremissen är enligt vår mening allt för urvattnad och öppnar upp för större möjligheter till godtyckliga bedömningar avseende strandskydd på landsbygden. Vidare innebär regeringens förslag att det fortsatt kommer vara ännu starkare strandskydd i högexploaterade områden, vilket påverkar enskildas grundlagsskyddade egendomsrätt. Det rimmar inte heller särskilt väl med att bostadsbyggandet måste intensifieras i Sverige för att motverka bostadsbristen.

Lagrådet har den 16 december 2021 yttrat sig på lagrådsremissen. Lagrådet ställer sig på flera punkter kritisk till lagförslaget. Lagrådet lyfter t.ex. fram att Regeringens resonemang är bristfälligt avseende upphävandet av det generella strandskyddet vid insjöar som är ett (1) hektar eller mindre och vid vattendrag som är två meter eller smalare inte skulle få en betydande inverkan vad gäller bl.a. möjligheterna att uppnå de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen. Lagförslaget är enligt Lagrådet dåligt underbyggt och reglerna för s.k. fri passage är oklara. Det blir nu spännande att följa hur nästa steg blir, troligen krävs en del omtag innan en proposition kan läggas till riksdagen.

 

Har Du frågor om strandskydd kontakta oss gärna!

Liknande artiklar

Fler nyheter