Bakgrund
Ljusnabergs kommun (Kommunen) planerade att renovera en av kommunens egna byggnaders fasader. Byggnaden uppfördes någon gång runt år 1910 och 1921 men hade inte pekats ut i detaljplanen som särskilt värdefull utifrån ett kulturhistoriskt värde. Renoveringen bestod bland annat av utbyte av byggnadens fönster. Enligt 9 kap. 2 § PBL krävs bygglov för ändring av en byggnad som innebär att byggnaden byter färg, fasadbeklädnad eller att byggnadens yttre utseende påverkas avsevärt på annat sätt. För de planerade åtgärderna lämnade Kommunen in en bygglovsansökan. Bygglovsansökan avslogs av Samhällsbyggnadsnämnden Bergslagen i den del som ansökan avsåg fönsterbytet. Fönsterbytet innebar att befintliga träfönster skulle bytas ut mot aluminiumklädda träfönster av en grövre dimension både avseende karm, båge och mittpost. Vidare skulle fönsterna ha upphängning med öppning inåt, både åt sidan och genom tippning. Fönsterna skulle dock efter bytet fortfarande ha två lufter och visuellt sett två respektive tre rutor, om än med lös spröjs. Kommunen överklagade nämndens beslut och målet kom till slut upp till MÖD. Kommunen yrkade i första hand på att byte av fönsterna inte var bygglovspliktiga och i andra hand på att bygglov för fönsterna skulle beviljas.
Byte av fönsterna var bygglovspliktigt
En av de rättsliga frågorna i MÖD var om byte av fönster ska anses vara en sådan avsevärd påverkan på byggnadens yttre som avses i 9 kap. 2 § PBL. I tidigare rättspraxis (se till exempel MÖD 2019:25) har bedömningens tyngdpunkt legat på om fönsterbyten innebär att byggnadens karaktärsdrag eller områdets kulturvärden påverkas på ett sätt som strider mot förvanskningsförbudet (8 kap. 13 § PBL) eller varsamhetskravet (8 kap. 17 § PBL). Förändringar av en byggnad som visserligen är förhållandevis tydliga vid en inspektion av en fackman på nära håll men som knappt torde vara märkbara för gemene man som färdas på gatan och huvudsakligen upplever byggnaden som en del i ett större sammanhang har i tidigare praxis inte ansetts kräva bygglov (se P 2166-19 och P 5260-19). MÖD konstaterade att förändringarna var likartade som i P 2166-19 och P 5260-19 med att fönstrens hängning förändras i detta fall. Eftersom fönsterna i förevarande fall hade en så kallad dreh/kipp-funktion, dvs, fönsterna kunde öppnas inåt både åt sidan och genom tippning, ansåg domstolen att fönsterna inte kunde betraktas som tidstypiska för byggnaden. Således påverkades det visuella intrycket av fasaden på ett sådant avsevärt sätt att fönsterbytet krävde bygglov.
Bygglov nekades
MÖD konstaterade att byggnaden har ett sådant särskilt kulturhistoriskt värde som medför att förvanskningsförbudet är tillämpligt. Förvanskningsförbudet i 8 kap. 13 § PBL innebär att en byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt inte får förvanskas. I enlighet med 8 kap. 17 § PBL ska även en ändring av en byggnad rent generellt sett utföras varsamt så att hänsyn tas till byggnadens karaktärsdrag och byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara, det s.k. varsamhetskravet. MÖD konstaterar att de ansökta fönstren som är synliga från gaturummet skulle skada byggnadens kulturhistoriska värden och då framför allt genom att upphängnings- och tippfunktionen är främmande för byggnaden. Således bryter den ansökta åtgärden både mot förvanskningsförbudet och varsamhetskravet. Att Kommunen har ett intresse av att få byta ut fönstren kan inte heller anses väga tyngre än det allmänna intresset av att skydda byggnaden mot förvanskning och det är därmed inte oproportionerligt att avslå bygglovsansökan vad avser de fönster som är synliga från gaturummet.
MÖD konstaterar vidare att de fönsterna mot byggnadens gårdssida och som inte syns från gaturummet inte har samma betydelse för det visuella intrycket av byggnaden. Domstolen gjorde bedömningen att dessa fönster inte kunde anses innebära en otillåten förvanskning av byggnaden eller strida mot varsamhetskravet. Däremot konstaterar MÖD att bygglovsansökan avser fönsterbytet i sin helhet och att det inte finns förutsättningar att pröva frågan om bygglov endast vad gäller vissa delar. Kommunens överklagande avslogs därmed i sin helhet.
Kort kommentar
Vi på Foyen välkomnar att rättspraxis kring förvanskningsförbudet och varsamhetskravet när det kommer till renoveringar av äldre byggnader ytterligare har förtydligats något. Att byta ut större byggnaders fönster är förenade med stora kostnader och det är därmed av stor vikt att det rättsliga läget är så tydligt som möjligt. Av intresse i detta mål är att ytterligare förtydliganden görs beträffande de nya fönsternas utseende och var gränsen går för att bytet ska strida mot förvanskningsförbudet och varsamhetskravet. En annan viktig aspekt är att domstolen bedömde fönsterna som var synliga från gatan annorlunda än fönsterna som inte var synliga från gaturummet, utan vette mot gården. Vad gäller fönster mot gården kan möjligen större förändringar medges, utan att ändringarna för den skull strider mot förvanskningsförbudet eller varsamhetskravet. I aktuellt fall fanns det dock inte utrymme för domstolen att medge bygglov för endast några av fönsterna, eftersom bygglovsansökan avsåg samtliga fönster. En större flexibilitet från lagstiftarens sida där delar av ansökan skulle kunna medges i större utsträckning än i dag skulle kunna spara resurser för såväl sökanden som prövningsmyndigheten.
Har du frågor om bygglov eller detaljplaner? Välkommen att kontakta oss på Foyen.
Artikeln författad av Tomas Fjordevik, Advokat/Partner, Pia Pehrson, Advokat/Partner och Mikael Jonasson, Biträdande jurist
