Beslut om betydande miljöpåverkan i planförfarandet
I målet MÖD P 11751-22 avgjort den 22 december 2023 hade Solna kommun i december 2019 startat arbetet med en ny detaljplan för att möjliggöra en ny skola för 900 elever samt bostäder i form av 29 radhus, flerbostadshus med 250 lägenheter och lokaler för centrumverksamhet. I februari 2021 beslutade kommunen att planförslaget skulle samrådas om och att förvaltningens bedömning att planen inte kunde antas medföra BMP godkändes. Kommunen antog detaljplanen i januari 2022, men beslutet överklagades bland annat med grunden att undersökningen av om planen kunde antas medföra BMP inte genomförts korrekt. Mark- och miljödomstolen ansåg dock att undersökningen varit formellt korrekt, varför domen överklagades till Mark- och miljööverdomstolen (”MÖD”).
MÖD konstaterade att frågan om BMP visserligen ska omfattas av samrådet med länsstyrelsen enligt 5 kap. 11 a § PBL, men att beslutet kan fattas senast i samband med antagandet av detaljplanen. Att fatta det formella beslutet sent ger kommunen utrymme att sammanställa ett gediget underlag och fortlöpande utvärdera frågan. Om kommunen kommer fram till att BMP kan antas, kan ett beslut om detta fattas när som helst under processen. MÖD slog också fast att det är viktigt att kommunen avgör om planärendet omfattas av 4 kap. 34 § PBL. I detta fall avsåg planen möjliggörande av en ny skola för 900 elever samt bostäder i form av 29 radhus och flerbostadshus med 250 lägenheter med lokaler för centrumverksamhet i bottenvåning, varför den omfattades av begreppet “annat stadsbyggnadsprojekt” enligt 4 kap. 34 § PBL. Kommunen hade därmed att tillämpa de mer ingående kriterierna i 10-13 §§ miljöbedömningsförordningen vid undersökningen av BMP och redovisa de omständigheter som talar för och emot BMP i beslutet. Eftersom det formella beslutet om BMP fattades redan i februari 2021 och kommunen enbart tillämpat kriterierna i 5 § miljöbedömningsförordningen fann MÖD att beslutet fattats i strid med gällande regler. Då det inte var uppenbart att felet saknade betydelse för avgörandet upphävde MÖD kommunens antagandebeslut av detaljplanen.
Utredning av fladdermusförekomst
I två mål (MÖD P 15357-21 avgjort den 10 oktober 2023 och MÖD P 14048-22 avgjort den 5 februari 2024) upphävde MÖD kommunernas beslut att anta detaljplaner på grund av otillräckliga undersökningar av fladdermusförekomst. I MÖD P 15357-21 hade Sölvesborgs kommun hänvisat till två fladdermusinventeringar. Den första inventeringen omfattade endast delvis området för den aktuella detaljplanen. Den andra inventeringen genomfördes under en kort period vars lämplighet för att undersöka förekomst av yngelkolonier ifrågasattes. MÖD fann därför att inventeringarna inte utgjorde tillräckligt underlag för att bedöma vilken inverkan detaljplanen kunde ha på fladdermössens fortplantningsområden. I MÖD P 14048-22 var förekomst av fladdermöss inom planområdet konstaterad, men Halmstads kommun hade inte presenterat någon specifik utredning avseende förekomsten av fladdermöss. MÖD fann därför att planens eventuella effekter för fladdermöss inte var utredda och att tillräckligt underlag för att bedöma planens förenlighet med artskyddsförordningens bestämmelser saknades. I båda målen upphävdes således kommunernas antagandebeslut av detaljplanerna.
I ett annat mål (MÖD P 9870-22 avgjort den 2 oktober 2023), där mark- och miljödomstolen (”MMD”) hade upphävt kommunens antagandebeslut av detaljplanen, hade Karlskrona kommun genomfört en översiktlig inventering av naturvärden inom planområdet. Trots påståenden från närboende om förekomst av häckande fåglar, fladdermöss och ekoxe hade inga konkreta uppgifter presenterats som stödde sådan förekomst inom planområdet. Kort efter MMD:s upphävande av kommunens antagandebeslut genomfördes en ny inventering av livsmiljöer för fåglar och fladdermöss, som bekräftade den översiktliga inventeringens beskrivning av förhållandena inom planområdet. I avsaknad av konkreta uppgifter om förekomst av skyddade arter inom planområdet och då den översiktliga inventeringen inte påvisat några indikationer på förekomst av sådana arter, fann MÖD att kommunens beslut att anta detaljplanen inte skulle upphävas på grunden att förekomsten av fridlysta arter inte utretts tillräckligt.
Vår kommentar
Rättsfallen ovan belyser olika aspekter av de utredningskrav som PBL och MB ställer vid antagande av detaljplaner. Vad gäller bedömning av BMP är det viktigt att avgöra om planärendet omfattas av 4 kap. 34 § PBL och i så fall tydligt redovisa att man utgått från 10-13 §§ miljöbedömningsförordningen vid undersökningen av BMP. Undersökningen av BMP ska ske inom ramen för samrådet, men det formella beslutet om BMP kan fattas som senast i samband med beslutet att anta detaljplanen.
Gällande utredning av fladdermusförekomst är tröskeln för när utredning krävs relativt låg. Vid konkreta indikationer på förekomst, exempelvis fynd vid tidigare inventeringar, bör en specifik undersökning som omfattar hela planområdet och potentiella livsmiljöer och fortplantningsområden genomföras. Även om tidigare utredningar tyder på att området inte nyttjas som livsmiljö eller fortplantningsområde verkar en konstaterad förekomst av fladdermöss i sig utlösa ett utredningsansvar. Avsaknad av konkreta indikationer och olämplig livsmiljö kan däremot motivera att avstå från en sådan riktad undersökning.
Samspelet mellan MB och PBL i detaljplanesammanhang är en fortsatt utmaning och artskyddsfrågorna är knepiga. Konsekvenserna av felbedömningar som leder till att beslut fattas utifrån fel kriterier eller utifrån ett otillräckligt underlag är allvarliga – detaljplanen riskerar att upphävas vid ett överklagande. Av denna anledning är det av stor vikt att kommunerna gör korrekta bedömningar och hellre utreder för mycket än för lite.
Har du frågor om detaljplaner eller artskydd?
Välkommen att kontakta oss på Foyen.
