Solceller

MÖD säger nej till solcellsanläggningen i Svedberga och ställer hårda krav på alternativredovisning

Mark- och miljööverdomstolen (”MÖD”) stoppar European Energy Sveriges planerade solcellsanläggning Svedberga. Detta står klart efter att MÖD den 3 april 2024 fastställde Länsstyrelsen i Skåne läns beslut om att förbjuda solcellsanläggningen i Helsingborgs kommun i mål nr M 13461-22. Solcellsanläggningen hade kunnat bli den största solcellsparken i Sverige med en årlig produktion om 175 GWh och därmed bidra med mycket förnybar energi i ett elområde med stort behov av mer el. Eftersom solcellsparken planerades att anläggas på jordbruksmark aktualiserades regeln i 3 kap. 4 § miljöbalken (1998:808) som i slutändan satte, åtminstone tillfälligt, stopp för projektet. Advokat Pia Pehrson och biträdande jurist Elin Holzhausen kommenterar här MÖD:s färska avgörande och även tre andra beslut från MÖD om solcellsanläggningar.

Publicerat: 16 april, 2024

Mark- och miljööverdomstolen (”MÖD”) stoppar European Energy Sveriges (”bolaget”) planerade solcellsanläggning Svedberga. Detta står klart efter att MÖD den 3 april 2024 fastställde Länsstyrelsen i Skåne läns beslut om att förbjuda solcellsanläggningen i Helsingborgs kommun i mål nr M 13461-22. Solcellsanläggningen hade kunnat bli den största solcellsparken i Sverige med en årlig produktion om 175 GWh och därmed bidra med mycket förnybar energi i ett elområde med stort behov av mer el. Eftersom solcellsparken planerades att anläggas på jordbruksmark aktualiserades regeln i 3 kap. 4 § miljöbalken (1998:808) som i slutändan satte, åtminstone tillfälligt, stopp för projektet.

MÖD:s bedömning

Enligt 3 kap. 4 § andra stycket miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Bolaget hade angett att anläggningen utgör en reversibel åtgärd och har en teknisk livstid om cirka 30 år. I denna fråga fastställer MÖD tidigare praxis (se MÖD:s domar från den 22 november 2022 i mål nr M 15064-21 och M 1026-22) och konstaterar att brukningsvärd jordbruksmark kommer tas i anspråk på ett varaktigt sätt om solcellsparken uppförs. Detta trots att åtgärden är reversibel och att ett visst fortsatt brukande av marken är möjligt.

MÖD bedömer vidare att bolagets lokaliseringsutredning är bristfällig. Bolaget hade angett att solcellsparkens storlek gör att det är svårt att visa på konkreta alternativa lokaliseringar som är både funktionellt lämpliga och ekonomiskt rimliga respektive ligger inom rimligt avstånd till den valda platsen. MÖD instämmer i detta men anser att lokaliseringsutredningen i stället bör vara inriktad på frågan huruvida andra alternativ, som också skulle kunna uppfylla samhällsintresset av förnybar energi, utan att ta jordbruksmark i anspråk eller i vart fall göra detta i mindre mån, skulle kunna anses vara lämpliga. Enligt MÖD borde bolaget i denna utredning tagit upp faktorer såsom anläggningens beräknade produktion, möjligheter till utveckling av solsambruk, förutsättningar för återställande av marken, solelens roll i den nationella och regionala kraftförsörjningen etc. Dessa faktorer borde därefter ha jämförts med andra former av förnybar elproduktion.

Vidare konstaterar MÖD att bolaget måste visa att samhällsintresset av elproduktion genom solcellsanläggningen överväger samhällsintresset av att bevara marken för jordbruk. Bolaget hade här hänvisat till att befintlig markanvändning kan fortsätta i form av solsambruk och att bara en liten del av marken kommer att tas i anspråk av anläggningsdelar. Länsstyrelsen däremot hade invänt att det är en stor sammanlagd yta som kommer att hindras från att användas för livsmedelsproduktion samt att det är viktig med sammanhållna ytor för användningen av jordbruksmaskiner. MÖD ifrågasätter inte det som bolaget anfört men anser att länsstyrelsens invändningar är väl motiverade. I avsaknad av tydligare utredning från bolagets sida gör MÖD därmed bedömningen att intresset av att lokalisera anläggningen på brukningsvärd jordbruksmark inte väger över samhällsintresset av att bevara jordbruksmarken för livsmedelsproduktion.

Sammanfattningsvis gör MÖD bedömningen att det i målet inte framkommit att behovet av förnybar elproduktion i området inte kan tillgodoses på annat sätt som inte tar brukningsvärd jordbruksmark i anspråk eller i vart fall endast i mindre omfattning gör det. Vidare anser MÖD att det inte är visat att ett tillåtande av solcellsanläggningen skulle innebära att marken används för det ändamål som den är mest lämpad för med hänsyn till dess beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Med andra ord menar MÖD att bolaget inte visat att anläggningen medför tillräcklig samhällsnytta. Inte heller om ytterligare försiktighetsmått föreskrivs bedömer MÖD att det går att tillåta anläggningen. Däremot poängterar MÖD att ytterligare utredning från bolaget, kombinerat med försiktighetsmått, eventuellt hade kunnat leda till ett annat resultat.

Slutligen anför MÖD att ett förbud mot solcellsanläggningen enligt de grunder som angetts i domen inte går emot proportionalitetsprincipen.

Framtiden för Svedala solcellspark

Som sista instans sätter MÖD ett slutgiltigt stopp för processen, i vart fall tillsvidare. Om bolaget vill fortsätta processen med att anlägga solcellsparken i Svedberga får de inkomma med en ny anmälan om samråd enligt 12 kap 6 § miljöbalken (12:6-samråd) tillsammans med den ytterligare utredning som efterfrågas av domstolen. Alternativt kunde bolaget söka tillstånd för verksamheten och genomföra ett samråd inför framtagande av en miljökonsekvensbeskrivning jämte genomförande av en miljöbedömning. Bolaget uppger på sin hemsida att de får avvakta innan de kan kommentera en eventuell fortsättning av projektet.

En kort kommentar

MÖD:s avgörande riskerar att begränsa utvecklandet av storskalig solkraft på jordbruksmark. Det är tydligt att MÖD prioriterar vikten av att bevara jordbruksmarken som den är för att konventionellt jordbruk fortsatt ska kunna bedrivas på marken. Att solcellsanläggningen hade producerat en stor mängd förnybar energi i ett område med elunderskott påverkar inte MÖD:s bedömning. Trots att bolaget redovisat att visst jordbruk fortsatt kan bedrivas menar MÖD att bolaget inte visat att anläggningen medför tillräcklig samhällsnytta. MÖD sätter därmed ner foten och begränsar möjligheten till solsambruk. Vidare läggs en omfattande utredningsskyldighet på den som vill anlägga solcellsanläggningar, att inte bara utreda alternativa lokaliseringar utan att också utreda alternativa energislag. Här gäller det för den sökande att strukturera upp sin alternativredovisning och vara noggrann, och ganska så mångordig, för att fullgöra sin utredningsskyldighet.

MÖD har i tre färska mål om 12:6-samråd avseende solcellsanläggningar (ÖM 8154-23, ÖM 13623-23 och ÖM 9728-23, samtliga avgjorda den 10 april 2024) bedömt att enskilda närboende normalt sett inte har talerätt d.v.s. inte kan överklaga 12:6-samråd. Däremot kan de driva sin talan i tillsynsärenden d.v.s. inom den sedvanliga tillsynen. MÖD har i samma veva sänt en signal till lagstiftaren att vidta åtgärder. MÖD anger nämligen i slutet av sina beslut att ”solcellsanläggningar kan medföra stor omgivningspåverkan samtidigt som etableringarna ofta innebär höga investeringskostnader för verksamhetsutövarna. Det förhållandet att solcellsanläggningar inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt är inte tillfredsställande för de enskilda som kan komma att påverkas av verksamheten men inte heller nödvändigtvis för verksamhetsutövarna. Huruvida det är lämpligt att låta nuvarande ordning stå kvar som innebär att omgivningspåverkan prövas först i efterhand är dock en fråga för lagstiftaren att ta ställning till.”

Det krävs således förändring av reglerna i miljöbalken för att kunna utveckla storskalig solkraftsproduktion. Det krävs tydligare regler rörande vilken mark som får tas i anspråk för solcellsparker och var ribban ligger för när kombinerat jordbruk och energiproduktion kan tillåtas. Det är vidare så att samrådsreglerna i 12 kap. 6 § miljöbalken knappast ger den förutsägbarhet och trygghet som en större investering kräver.

Liknande artiklar

xterior of a school building and schoolyard in Stockholm, Sweden.
Mark och miljö2024.04.05

Vad behöver utredas vid detaljplaneärenden och hur ska det göras? Ny praxis ger vägledning.

När en kommun tar fram en detaljplan ställer plan- och bygglagen (”PBL”) krav på vilket underlag som måste finnas. Omfattningen av underlaget beror på om planen riskerar att medföra betydande miljöpåverkan (”BMP”), vilket i så fall kräver en miljökonsekvensbeskrivning (”MKB”). Att ta fram en MKB är ett omfattande arbete och kraven på innehållet är idag höga. Om kommunen gör felaktiga bedömningar gällande BMP och MKB-underlagets omfattning kan det få allvarliga följder. Beslut att anta detaljplanen kan upphävas och hela planärendet måste då tas om från början, med förlust av tid och resurser som konsekvens. Därför är det av yttersta vikt att hantera dessa frågor korrekt.

Vattenkraftverk med skog bakom i Sverige
Mark och miljö2024.02.21

Bristande EU-implementering hotar omställningen – dags att införa färdiga förslag

Vår delägare och advokat Pia Pehrson varnar för de allvarliga konsekvenserna av Sveriges bristande implementering av EU-lagstiftning. Långsamma tillståndsprocesser utgör stora hinder för elförsörjningen, hotar samhällets stabilitet och näringslivets konkurrenskraft. Pia Pehrson lyfter exempel på utdragna beslutsprocesser och osäkerhet som drabbar vind-, vatten- och kärnkraft, vilket leder till att företag etablerar sig i andra länder.

Mark och miljö2024.02.15

Foyen har framgångsrikt biträtt Zephyr Renewable AB avseende en ansökan om tillstånd till vindkraftpark Bergaskogen

Foyen har framgångsrikt biträtt Zephyr Renewable AB avseende en ansökan om tillstånd till vindkraftpark Bergaskogen i Vårgårda kommun, Västra Götalands län.

Fler nyheter