Grannemedgivande – när kan det inte lämnas?

Publicerat:3 december, 2020
I de flesta fall måste den som vill bygga något närmare tomtgränsen än 4,5 meter ha grannens medgivande, men det finns situationer när grannen inte anses kunna ge detta. Mark- och miljööverdomstolen har i ett avgörande förtydligat när medgivande av granne till placering av byggnad närmre gräns än 4,5 meter inte kan lämnas. I denna artikel redogörs för några av de situationer där medgivande inte kan ges.

Av 9 kap. 4 § första stycket plan- och bygglagen (PBL) anges vilka åtgärder som trots det generella kravet på bygglov inte är bygglovspliktiga. Det gäller bland annat komplementbyggnader till en- och tvåbostadshus av viss höjd och storlek, så kallade Attefallshus. För att dessa byggnader ska få uppföras utan bygglov gäller ett krav på att de inte placeras närmre tomtgränsen än 4,5 meter. Av andra stycket i samma bestämmelse framgår det så kallade grannemedgivandet. Bestämmelsen innebär att en byggnad eller åtgärd som normalt inte får placeras eller vidtas närmre gränsen än 4,5 meter, får göra det om de grannar som berörs medger det. Av praxis framgår att godkännande måste erhållas från alla grannar som är berörda. Även om det inte finns ett krav på att medgivandet ska vara skriftligt rekommenderar vi det ifall det senare blir diskussioner om vad som medgivits eller inte.

Ibland kan dock frågan uppstå om vilka som faktiskt är berörda och vilkas godkännande som krävs enligt bestämmelsen. Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har i ett avgörande av den 18 september 2020 i mål nr P 12684-19 prövat frågan om vad som gäller när en byggnad eller anläggning är belägen närmre gränsen till ett område som enligt gällande detaljplan är allmän plats, park. Marken ifråga ägdes av Svenska kyrkan. Målet handlade om ett beslut av en kommun om att godkänna anmälan och meddela startbesked för två komplementbyggnader om totalt 25 kvadratmeter på en fastighet. Ägaren till en grannfastighet, inte Svenska kyrkan, överklagade beslutet till både länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen, som båda avslog överklagandena. Grannen överklagade därefter till MÖD. I MÖD invände grannen mot att en av komplementbyggnaderna var placerad i tomtgräns mot stranden som är parkmark.

MÖD konstaterade att den aktuella byggnaden inte krävde bygglov, såvida grannar som berörs medger att den placerades närmre tomtgräns än 4,5 meter. Enligt MÖD avser inte termen ”granne” i 9 kap. 4 § andra stycket PBL bara de som har ett ägarintresse, utan även andra som har ett av rättsordningen accepterat intresse avseende markanvändningen.

MÖD bedömde, då den i målet aktuella byggnaden skulle uppföras närmre gräns än 4,5 meter till allmän plats, park, att många människor har ett berättigat intresse av användandet av parkområdet. Någon som skulle kunna representera alla dessa intressenter fanns enligt MÖD inte, oberoende av vem som faktiskt ägde marken där parken var belägen. Kravet på medgivande från grannar kunde därmed inte uppfyllas och bygglov krävdes för den aktuella byggnaden. MÖD upphävde därför beslutet om startbesked.

Av tidigare praxis, se MÖD 2013:18, följer även att medgivande enligt 9 kap. 4 § andra stycket PBL inte kan lämnas av staten eller kommun för byggnation närmre än 4,5 meter från park eller gata. I MÖD 2013:18 hade en komplementbyggnad uppförts närmre än 4,5 meter från gräns mot gata. Många har enligt MÖD ett berättigat intresse i användandet av en väg eller en gata. En representant för alla dessa fanns inte, oavsett vem som ägde marken där vägen var belägen. Det var därför inte möjligt att uppfylla kravet på grannemedgivande. MÖD uttalade att det därför alltid krävs bygglov för en byggnad som är placerad inom ett avstånd av 4,5 meter från en gräns mot väg eller gata.

Av äldre praxis (Mark- och miljööverdomstolens dom av den 20 september 2013 i mål nr P 1972-13) följer även att grannemedgivande inte heller kan lämnas i de fall en byggnad placeras närmre gränsen än 4,5 meter till ett område som enligt detaljplan utgör friluftsområde tillgängligt för allmänheten. Återigen hade många ett berättigat intresse avseende markanvändningen och kommunen, såsom markägare, kunde inte representera alla dessa. Komplementbyggnaden krävde därför bygglov.

Grannar kan alltså medge att en byggnad placeras närmre gränsen än 4,5 meter, men i vissa fall, om grannens mark används på ett sådant sätt att många har ett berättigat intresse av markanvändningen, så kan inte grannen medge placeringen. Vanligtvis utgörs detta av mark som ägs av det offentliga, men som framgår av MÖD:s senaste dom är det avgörande vad marken används till, inte nödvändigtvis vem som äger den.

 

Caterina Carreman, advokat på Foyen Advokatfirma
caterina.carreman@foyen.se

Sara Eriksson, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
sara.eriksson@foyen.se