Force majeure på grund av Covid-19/Corona?

Publicerat:19 mars, 2020

Det nya Coronaviruset klassas sedan 11 mars i år som en pandemi av WHO (en epidemi som innebär kontinuerlig spridning över flera kontinenter utgör en pandemi) och påverkar i högsta grad allas våra liv och vardag. Corona, eller snarare de ofta mycket ingripande åtgärderna för att hindra dess spridning, har också redan gjort stora avtryck i affärslivet. Vi har fått flera frågor på temat om den uppkomna situationen kan utgöra grund för ansvarsfrihet, helt eller delvis, när en avtalspart inte kan fullfölja sina avtalade åtaganden. Sådant ursäktligt avtalsbrott benämns ofta ”force majeure”. I det följande lämnar vi viss generell information om rättsläget. Det är dock viktigt att redan nu poängtera att varje enskilt fall måste bedömas individuellt, varför information nedan inte bör läggas till grund för att agera på det ena eller andra sättet utan att först stämma av det med jurist.

Force majeure definieras i allmänhet som extraordinära och svårförutsedda händelser vilka innebär hinder utanför parternas kontroll. Någon i lag given definition eller annan allmängiltig definition finns dock inte. Vad som innefattas i begreppet force majeure beror därför på hur klausulen i avtalet är formulerad och vad som ansetts utgöra force majeure historiskt sett. Force majeure-klausuler tolkas dessutom vanligen snävt och med restriktivitet. Det måste alltså göras en bedömning i varje enskilt fall där man måste titta på hur klausulen är formulerad och vad den innefattar för olika typer av händelser.

Om force majeure bedöms föreligga kan den som åberopat klausulen bli befriad från ansvar för avtalsbrott, t.ex. bristande uppfyllelse av ett leveransåtagande. Detta innebär att leveranser och tidsfrister kan skjutas upp eller att part blir helt befriad från ansvar och kommande förpliktelser. Ett avtal kan till och med i vissa fall sägas upp i sin helhet om det bedöms att force majeure-situationen kommer bestå under en längre tid.

Saknar avtalet en force majeure-klausul måste man istället undersöka vad som gäller enligt det lands lag som avtalet lyder under. I Sverige saknas lagreglering om force majeure. Därför måste force majeure som huvudregel vara avtalat mellan parterna för att kunna göras gällande om avtalet lyder under svensk lag. Om ett svenskt avtal inte innehåller en force majeure-klausul har det dock i den juridiska litteraturen diskuterats om det köprättsliga kontrollansvaret i den svenska köplagstiftningen skulle kunna tillämpas generellt även i en sådan situation, d.v.s. om bestämmelserna i 27 och 40 §§ köplagen samt CISG art. 79.1 i avsaknad av annan reglering skulle kunna tillämpas på andra kommersiella förhållanden än de som dessa bestämmelser uttryckligen gäller för. Rättsläget är oklart men en sådan s.k. analog tillämpning av det köprättsliga kontrollansvaret skulle alltså eventuellt kunna komma i fråga.

Det nämnda köprättsliga kontrollansvaret går i korthet ut på att en säljare inte är skadeståndsansvarig för fel eller försening av en vara om detta beror på ett hinder som ligger utanför säljarens kontroll och som säljaren inte skäligen kunnat förvänta sig vid köpet och vars följder säljaren inte skäligen kan undvika eller övervinna. Som exempel på sådana situationer kan nämnas att en myndighet i ett land beslutar att stänga ner fabriker i ett geografiskt område. En sådan situation kan på god grund göras gällande som en force majeure-situation för det fall leveranser måste stoppas av denna anledning. I situationer där det endast är en underleverantör som inte kan leverera eller där en nyckelanställd hos leverantören blir sjuk, är det oklart om det kan anses vara force majeure, eftersom detta kan anses ligga inom leverantörens kontrollansvar. Det anses ligga inom en leverantörs kontroll att ordna sin verksamhet så att normal sjukfrånvaro inte påverkar gjorda leveransåtaganden, osv.

Om Corona ska kvalificeras som force majeure-situation beror bl.a. på det finns ett direkt orsakssamband mellan Corona och leveransproblemet/förseningen/avtalsbrottet och får bedömas från fall till fall. Av exemplifieringen ovan framgår att ett begränsande myndighetsbeslut, t.ex. om ett land stänger sina gränser även för varuimport, kan ge skäl till att aktualisera force majeure. Bevisbördan för om det rör sig om en force majeure-liknande situation ligger på den part som påstår detta. Om parterna inte är eniga om att force majeure föreligger måste frågan slutligen avgöras i domstol eller skiljeförfarande vilket i regel är en lång och dyr process.

Jämkning av avtalet som alternativ till ansvarsfrihet/force majeure

Det kan också tänkas att en avtalspart som med anledning av Corona-krisen hamnar i en situation att denna inte kan fullgöra sina förpliktelser skulle kunna begära en justering av avtalet och en jämkning av dennes förpliktelser. Detta kan i så fall göras med hänvisning till nya okända eller oförutsedda händelser och att dessa medför att de ursprungliga avtalsvillkoren blir oskäliga enligt 36 § avtalslagen.

En jämkning utifrån 36 § avtalslagen innebär i korthet att den drabbade parten skulle få hela eller del av ett avtal jämkat på grund av senare ändrade förhållanden än de som låg till grund vid ingåendet av avtalet. Även här måste dock en bedömning göras i varje enskilt fall där man tar hänsyn till alla omständigheter. Det bör också hållas i minnet att precis som vid fråga om det köprättsliga kontrollansvarets vara eller icke vara, så får även denna fråga i sista hand lösas genom domstol eller skiljeförfarande och att det då främst rör sig om en jämkning, t.ex. nedsättning av ersättning eller utökade tidsfrister etc., och inte att exempelvis ersättningsskyldigheten skulle bortfalla helt för den drabbade.

Omförhandling

Oavsett om force majeure enligt avtal, tvingande lagstiftning eller rättsliga principer kan anses tillämplig kan parterna alltid föra en dialog och till exempel komma överens om en omförhandling av avtalsvillkoren. Det kan ju många gånger ligga i båda parters berättigade intresse att ändra avtalsvillkor i syfte att skapa praktiska lösningar på de problem som uppstått eller kommer uppstå med anledning av Corona-krisen. Genom att hålla en god anda gentemot varandra under krisen kan det bana väg för en lång och givande relation efter.

 

Liten checklista

  1. Kontrollera vad som orsakar eller riskerar orsaka avtalsbrottet. Exakt vad är det som gör att avtalets förpliktelser inte kan uppfyllas?
  2. Kontrollera avtalet. Finns det en force majeure-klausul? Om ja, hur är den formulerad, d.v.s. vad omfattar den? Finns det några tidsfrister etc.? Bara för att det finns en klausul behöver det inte innebära att den är tillämplig på ert specifika fall. En bedömning måste göras i det enskilda fallet.
  3. Kontrollera vilken jurisdiktion som är tillämplig (vilket lands lagstiftning ska tillämpas på avtalsförhållandet).
  4. Om svensk rätt är tillämplig kan konstateras att det saknas lagstiftning om force majeure i Sverige. Kontrollera istället om det eventuellt går att tillämpa andra civilrättsliga lagar och regler, såsom det köprättsliga kontrollansvaret eller 36 § avtalslagen. Detta är egentligen mer eller mindre osäkra kort och en individuell bedömning måste därför göras i varje enskilt fall.
  5. Kontrollera om du kan fullfölja dina förpliktelser i avtalet oavsett uppkommen situation.
  6. Kontrollera om du kan vidta åtgärder för att begränsa eventuell skada med anledning av uppkommen situation.
  7. Kontrollera övriga villkor i avtalet för att säkerställa att du inte försitter några formkrav vad avser meddelanden till motpart, eller om det finns en möjlighet i avtalet att påkalla omförhandling.
  8. Kontrollera om du har någon försäkring och vad denna omfattar samt eventuella tidsfrister och anmälningskrav knutna till denna.

______________

Ida M Ulfsdotter, advokat på Foyen Advokatfirma
ida.m.ulfsdotter@foyen.se

Andreas Lindström, advokat och partner på Foyen Advokatfirma
andreas.lindstrom@foyen.se