En utvecklad vattenförvaltning – många förslag men vad händer i nästa steg?

Publicerat:19 februari, 2020

Regeringen beslutade i september 2017 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda och utvärdera den svenska vattenförvaltningen och i synnerhet frågor om organisering av relevanta myndigheter på området samt ansvarsfördelningen myndigheterna emellan. Den 18 december 2019 överlämnades den efterfrågade utredningen till regeringen i form av En utvecklad vattenförvaltning, SOU 2019:66.

Utredningen betonar att vattenförvaltningen står inför flertalet utmaningar avseende bl.a. frågor som rör organisation, beslutanderätt, arbetsformer och finansiering. Utredningen indikerar exempelvis att det finns behov av en tydligare statlig strategisk styrning, att stärka beslutsarbetet med miljökvalitetsnormer och en förstärkt vägledning från de nationella myndigheterna. Utredningen presenterar ett detaljerat förslag på organisatoriska förändringar på avrinningsnivå, distriktsnivå såväl som på nationell nivå.

På vattenavrinningsnivå förslås bl.a. att kommunerna ges en tydligare roll, till exempel genom deltagande i åtgärdsplaneringen. Länsstyrelsernas roll ska förtydligas och utökas t.ex. genom att ansvara för att ta fram kunskapsunderlag och förslag till miljökvalitetsnormer samt samordna åtgärdsplaneringen i avrinningsområdena. Det ska enligt förslaget även inrättas lokala referensgrupper för det fall det anses lämpligt. Sådana referensgrupper ska bestå av t.ex. verksamhetsutövare, fastighetsägare och relevanta organisationer inom de olika vattenavrinningsområdena och ska tillsammans medverka i planerings- och uppföljningsarbete.

Vattenförvaltningen ska på distriktsnivå organiseras så att de arbetsuppgifter som i dagsläget sköts av fem länsstyrelser (som är Vattenmyndigheter) ska föras över till regeringen, Havs- och vattenmyndigheten, SGU, en helt ny nämndmyndighet benämnd Statens nämnd för normgivning på vattenförvaltningens område samt till alla länsstyrelser på avrinningsområdesnivå. Det föreslås alltså att det inte ska finnas en utpekad myndighet med det samlade ansvaret i varje distrikt.

På nationell nivå föreslås att riksdagens och regeringens roller utökas. Även Havs- och vattenmyndighetens och SGU:s ansvar bör utökas avseende yt- och grundvatten, t.ex. genom att ta fram övervakningsprogram och bereda länsstyrelsernas förslag till miljökvalitetsnormer. Havs- och vattenmyndigheten ska även besluta och tillsammans med SGU ta fram en förvaltningsplan per distrikt samt genomföra samråd. Vidare ska SMHI:s roll förtydligas och tillsammans med SGU ska en nationell modellberäkning tas fram som underlag till övervakning, kartläggning och analys. Även på nationell nivå föreslås att en nationell referensgrupp inrättas.

Den förslagna Statens nämnd för normgivning på vattenförvaltningens område, ska enligt utredningen besluta om miljökvalitetsnormer med Havs- och vattenmyndigheten som värdmyndighet. Nämnden ska bl.a. svara på Mark- och miljödomstolens yttranden om huruvida det finns förutsättningar att ändra någon miljökvalitetsnorm för vatten. En sådan bedömning görs med hänsyn till vad som lagts fram av sökanden i ett tillståndsmål.

Av utredningen framgår även att dagens konstruktion gällande åtgärdsprogram inte är tillräckligt effektiv. Utredningen föreslår bl.a. att regeringen ska besluta om åtgärdsprogram för avrinningsdistrikten för varje förvaltningsperiod istället för att de beslutas av en vattendelegation för varje vattendistrikt. Länsstyrelser, kommuner och berörda myndigheter ska även gemensamt föra en konkret åtgärdsplanering på avrinningsområdesnivå och gemensamt ta fram en operativ plan och vid behov även delåtgärdsprogram. Länsstyrelserna ska särskilt bedöma om åtgärderna i en operativ plan är tillräckliga för att nå de mål som anges i miljökvalitetsnormerna. Havs- och vattenmyndigheten och SGU ska sedan utvärdera den samlade effekten av planerna. Utredningen föreslår även att det ska bli obligatoriskt för myndigheter och kommuner att identifiera konkreta åtgärder som behövs i respektive ansvarsområden.

Sammanfattningsvis utgör SOU 2019:66 en detaljerad utredning och utvärdering av den svenska vattenförvaltningen med förslag på omfattande förändringar. Det bör understrykas att dessa förslag utgör just förslag och inte nödvändigtvis kommer att utformas på det sätt som presenterats. Arbetet fortskrider nu genom att berörda myndigheter och intresseorganisationer får lämna sina synpunkter på utredningen. Därefter påbörjas upprättandet av en eventuell proposition som riksdagen sedan har att ta ställning till. Det är också värt att notera att inga förändringar i sak i undantagsregler från miljöbalkens nya stoppregel i 5 kap. 4 § föreslås. Miljökvalitetsnormerna för vatten är fortsatt av största vikt i tillståndsprövningarna och kommer att vara styrande för exempelvis gruvor, industri, byggprojekt, energiproduktion och VA-verksamhet.

Har Du frågor om vattenförvaltning t.ex. miljökvalitetsnormer? Eller hur de behöver hanteras i planarbete eller tillståndsprövning?

Vänligen kontakta:


Pia Pehrson
, advokat och delägare på Foyen Advokatfirma
pia.pehrson@foyen.se

Michelle Jansson, biträdande jurist Foyen Advokatfirma
michelle.jansson@foyen.se