Om konkursen är ett faktum och tingsrätten har utsett en konkursförvaltare att driva konkursboet, då får bolaget i konkurs inte ge bort eller sälja egendom eller använda tillgångar till att betala skulder och bolaget får inte längre ingå några nya avtal som kan påverka ekonomin. Tillgångarna i bolaget går in i konkursboet. Bolaget i konkurs, det s.k. konkursbolaget, kan dock fortsätta processen i domstolen.
Kan och ska konkursboet träda in i rättegången för konkursbolaget?
Om det pågår en rättegång har konkursboet möjlighet att överta konkursbolagets talan om boet så vill.[1] Det är dock väldigt sällan som konkursbo vill träda in i konkursbolagets ställe och driva tvisten.
Om konkursboet går in och tar över bolagets talan i tvisten är konkursbolaget inte längre part i målet, utan en form av partssuccession har skett. Konkursboet har tagit bolagets plats. I och med det kan boet få möjlighet att vinna ytterligare tillgångar till boet, men vid förlust riskerar konkursboet att svara för motpartens rättegångskostnader.[2] En konkursförvaltare tar i regel därför bara över talan om konkursförvaltaren bedömer chanserna som goda att vinna målet.
Det finns även en medelväg för konkursboet. Om konkursboet inte vill överta talan kan konkursboet istället välja att träda in som medpart, tillsammans med konkursbolaget.[3]
Om konkursboet inträder som medpart ansvarar boet och konkursgäldenären solidariskt för eventuella rättegångskostnader. Däremot innebär inte inträdet att konkursboet ådrar sig något ansvar för själva huvudförpliktelsen, d.v.s. att betala tvistig fordran vid förlust.[4]
För det fall konkursboet går in som medpart ger det konkursförvaltaren möjlighet att påverka tvisten och dess utgång men också att kräva säkerhet av konkursbolaget. Anser till exempel förvaltaren att ett framfört förlikningsbud från motparten bör antas, men konkursbolaget väljer att fortsätta tvisten. Konkursboet kan då kräva att bolaget ställer säkerhet till boet med ett belopp motsvarande förlikningsbudet som boet då får rätt till oavsett utfallet i tvisten.[5] Om konkursbolaget vinner framgång har bolaget dock rätt till eventuella överskjutande medel.
Om konkursboet avstår från att överta talan får konkursbolaget driva tvisten vidare på egen hand. Om konkursbolaget driver tvisten vidare och vinner tillfaller vinsten konkursbolaget och inte konkursboet. Men om konkursbolaget förlorar talan blir konkursbolaget också ensam ansvarig för rättegångskostnaderna.
Vem ska betala för rättegångskostnaderna om bolaget är i konkurs?
Den part som förlorar tvisten är enligt reglerna om rättegångskostnader är skyldig att betala såväl egna som motpartens kostnader. Om part ömsom vinner ömsom förloras fördelas rättegångskostnaderna mellan parterna utifrån hur stor del part vinner respektive förlorar.
Bolag i konkurs kan dock sällan vid förlust betala motpartens rättegångskostnader. Vad finns det då för möjligheter för motparten att få sina rättegångskostnader ersatta?
Fråga har bland annat uppkommit om konkursbolagets styrelseledamöter eller aktieägare skulle kunna bli ansvariga att betala rättegångskostnaderna tillsammans med eller istället för bolaget. Som huvudregel kan styrelseledamöter och aktieägare inte åläggas ansvar att betala ett bolags förpliktelser, vilket inkluderar rättegångskostnader. Det är endast i undantagsfall detta kan bli aktuellt.
Styrelseledamots eller aktieägares ansvar för bolags rättegångskostnader har behandlats av Högsta domstolen i ett par avgöranden, NJA 2018 s. 602 och NJA 2014 s. 877.
NJA 2018 s. 602
Högsta domstolen prövade frågan om styrelseledamots medansvars enligt aktiebolagslagen. Medansvaret inträder när ett aktiebolags styrelse inte vidtar åtgärder vid kapitalbrist i bolaget, såsom upprättande av kontrollbalansräkning samt håller en första och andra kontrollstämma. Frågan var om medansvaret fortsätter även efter att bolaget har försatts i konkurs.[6] Och om medansvariga styrelseledamöter då kan riskera personligt ansvar för t.ex. rättegångskostnader vid rättegång som pågår när bolaget försatts i konkurs.
Grunden för talan var att styrelsen i konkursbolaget senast vid årsskiftet innan konkursen skulle ha upprättat en kontrollbalansräkning eftersom det vid den tidpunkten fanns skäl att anta att det förelåg kapitalbrist i bolaget. Någon kontrollbalansräkning upprättades aldrig varför medansvarsperioden för styrelseledamot fick anses ha inträtt från årsskiftet.
Om ett aktiebolag försätts i konkurs företräds det, till skillnad från om bolaget är i likvidation, fortfarande av styrelsen som bolaget hade vid konkursutbrottet. Styrelsen kan alltså vid konkurs fortfarande driva en process i domstol. Dessutom har styrelsen i princip en plikt att driva vidare en tvist om processförutsättningarna motiverar det.
Domstolen konstaterade att medansvarsperioden enligt gällande bestämmelser avslutas när styrelsen har läckt bristen eller vid likvidation. Domstolen kommer sedan fram till att ett konkursbeslut innebär att åtgärder som kan bryta medansvarsperioden, såsom upprättande av kontrollbalansräkning, stämmobehandling samt ansökan om eller beslut om likvidation, blir meningslösa.
Sammantaget ansåg därför domstolen att medansvaret inte skulle utsträckas till att fortsatt gälla efter att beslut om konkurs meddelats. De problem som ett konkursbolag i rättegång ibland kan medföra som betalningssvag part motiverade inte en annan inställning. Styrelseledamoten i aktuellt mål behövde därför inte betala för konkursbolagets rättegångskostnader.
NJA 2014 s. 877
Högsta domstolen har även prövat frågan om principerna om ansvarsgenombrott i aktiebolagslagen kan leda till att ägarna av ett aktiebolag blir personligt ansvariga för rättegångskostnaderna sedan bolaget försatts i konkurs.
Enligt aktiebolagslagen har inte ägarna något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.[7] I princip är alltså borgenärer hänvisade till bolagets tillgångar för betalning.
Rättsfallet handlar om två personer som förvärvade ett lagerbolag (”processbolaget”) med ett aktiekapital om 100 000 kr för att använda i en rättegång. Processbolaget förvärvade tvisten från konkursbon till bolag i vilka ägarna tidigare hade haft intresse. Processbolaget förlorade den övertagna tvisten och förpliktades att ersätta motpartens rättegångskostnader med 3,3 miljoner kr. Strax efter att domen meddelades försattes processbolaget i konkurs på egen begäran. Motparten fick ingen utdelning i konkursen för rättegångskostnaderna.
Domstolen kom fram till att processbolaget endast skapades för att ägarna skulle kunna driva en rättslig process mot motparten med begränsad risk för att behöva betala rättegångskostnader vid förlust, men med möjlighet att tillgodogöra sig hela tvistesumman vid vinst. Eftersom syftet med processbolaget varit att kringå bestämmelserna om rättegångskostnader ansåg domstolen att det förelåg skäl för ansvarsgenombrott och att ägarna till processbolaget skulle svara för rättegångskostnaderna.
Konstateranden av domstolen
Domstolen i de refererade domarna konstaterar även att det i svensk rätt inte finns några begränsningar för medellösa eller ekonomiskt svagare parter att föra talan i domstol. Konkursbolagets talan kan dessutom ha ett fullt legitimt syfte, oavsett om den vinner framgång eller inte. Styrelsen för ett bolag i konkurs har också samtidigt i princip en plikt att driva vidare en tvist om processförutsättningarna motiverar det.
Domstolen anser också att en part i en tvist mot ett bolag i konkurs i vissa fall kan vara i behov av ett förstärkt rättsskydd utöver de regler som finns idag om rättegångskostnader. I en tvist där motparten är i konkurs eller försätts i konkurs sätts dessa regler om rättegångskostnaderna delvis ur balans. Detta då bolaget i konkurs oftast inte har några tillgångar att förlora längre men fortfarande har möjlighet att vinna tillgångar genom tvisten. Trots att denna obalans kan uppstå har domstolen inte ansett detta ensamt utgör ett skäl till att utvidga ställföreträdare eller ägares ansvar att personligen svara för rättegångskostnaderna om bolaget går i konkurs.
Sammanfattning
Ett bolag som under en rättegång försätts i konkurs kan alltså fortsätta att driva processen. Det innebär dock en risk för motparten när bolaget går i konkurs att bolaget vid förlust då saknar tillgångar för att betala fordran samt ersätta rättegångskostnader.
Eftersom konkursbolags ställföreträdare inte i lag ålagts ett generellt ansvar för rättegångskostnader kopplade till konkursbolagets rätt att driva domstolsprocesser har domstolen inte heller ansett att medansvaret för styrelseledamöter enligt aktiebolagslagen ska utsträckas till att gälla efter konkurs. En sådan lösning hade ju vidare enbart varit tillämplig i de fall det löpte en medansvarsperiod och inte i övriga processer som drivs av bolag i konkurs.
Men att uppsåtligt försöka undvika risken att betala motpartens rättegångskostnader, samtidigt som man bibehåller möjligheten att vinna käromålet, genom att skapa ett processbolag som inte har några tillgångar ansågs av Högsta domstolen rubba balansen i reglerna kring rättegångskostnader på ett sådant sätt att ägarna i det fallet skulle anses ansvariga för konkursbolagets rättegångskostnader. Denna slutsats ligger även i linje med uttalandena i motiven till aktiebolagslagen om ansvarsgenombrott då förpliktelser enligt ett avtal ibland kan göras gällande inte bara mot den som formellt åtagit sig dem utan även mot den som har det reella intresset i saken. Som exempel när verksamheten i ett bolag i själva verket är att se som bedriven av ägaren själv.[8]
Sammanfattningsvis är varken ställföreträdare eller ägare till ett bolag i konkurs ersättningsskyldig för rättegångskostnader som bolaget ådrar sig. Inte heller om bolagets styrelse tidigare har agerat på ett sätt som gjort att en medansvarsperiod har börjat löpa innan bolaget försatts i konkurs innebär att styrelsen kan hållas ansvarig för rättegångskostnaderna. Utifrån de två refererade rättsfallen klarläggs att det för personligt ansvar för konkursbolagets rättegångskostnader krävs ett medvetet kringgående av gällande regler i syfte att tillskansa sig ekonomiska fördelar.
[1] se 3 kap 9 § 1 stycket konkurslagen (1987:672).
[2] se 13 kap 7 § rättegångsbalken.
[3] se 3 kap 9 § 2 stycket konkurslagen.
[4] se 18 kap. 9 § rättegångsbalken och NJA 2004 s. 836.
[5] se 3 kap. 10 § konkurslagen.
[6] se 25 kap. 13-17 §§§ aktiebolagslagen (2005:551) (”ABL”).
[7] se 1 kap 3 § ABL.
[8] jfr NJA 1935 s. 81 och NJA 1975 s. 45.
