Bakgrund
Bygg- och miljönämnden i Ragunda kommun (”nämnden”) beslutade 2022 att det saknades förutsättningar att ingripa eller besluta om påföljd med anledning av en fristående solcellsanläggning som uppförts på en privatpersons fastighet då anläggningen inte bedömdes utgöra en byggnad. Beslutet meddelades efter att det inkommit klagomål från grannar som ansåg att anläggningen orsakade en betydande olägenhet genom att försämra utsikten från deras bostäder och påverka marknadsvärdet av deras fastigheter. Beslutet rörande anläggningen, bestående av fyra rader solcellspaneler vinklade cirka 45 grader och upp till tre meter höga, överklagades till länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen. Till skillnad från nämndens bedömning ansågs anläggningen av mark- och miljödomstolen utgöra en byggnad som krävde bygglov. Detta ledde till slutsatsen att nämnden saknade grund för att avsluta tillsynsärendena utan att vidta åtgärder eller besluta om påföljder. Domen från mark- och miljödomstolen överklagades till MÖD, där frågan om anläggningen borde klassificeras som en byggnad som kräver bygglov prövades.
MÖD:s bedömning
Definitionen av en byggnad regleras i 1 kap. 4 § plan- och bygglagen (2010:900). Enligt bestämmelsen definieras en byggnad som en varaktig konstruktion som består av tak eller av tak och väggar och som är varaktigt placerad på mark eller helt eller delvis under mark eller är varaktigt placerad på en viss plats i vatten samt är avsedd att vara konstruerad så att människor kan uppehålla sig i den. I praxis har bl.a. långtidsuppställda husvagnar, pooltak samt förvaringstält bestående av plastpresenningar som monterats på stålkonstruktioner ansetts utgöra byggnader. Som MÖD framhåller i det aktuella målet har även en solcellsanläggning, som har en lägsta höjd på tre meter och en högsta höjd på åtta meter under ett snedställt tak med solcellspaneler, tidigare bedömts utgöra en byggnad, se mål P 9976-20.
Vad gäller förutsättningen att solcellsanläggningen ska vara varaktigt placerad, konstaterar MÖD att anläggningen var fastsatt i marken med järnspett och att solcellsanläggningens placering på den aktuella platsen inte avsåg en begränsad tid. Även om konstruktionen relativt enkelt kunde flyttas, konstaterar MÖD att solcellsanläggningen sammantaget utgjorde en varaktig konstruktion enligt definitionen av en byggnad. Vidare anför MÖD att det inte är avgörande om en takkonstruktion ger fullständigt skydd eller om endast en del av utrymmet under har tillräcklig höjd för att användas, för att bedöma om en konstruktion räknas som ett tak. Solcellsanläggningen bedömdes av detta skäl även uppfylla denna förutsättning för att klassificeras som en byggnad enligt plan- och bygglagen.
Den centrala frågan i målet kom i stället att bli huruvida anläggningens konstruktion var sådan att människor kunde uppehålla sig i solcellsanläggningen eller inte. Det ska i detta sammanhang framhållas att MÖD i mål P 9976-20 och i mål P 8356-14, konstaterat att avsikten vad gäller användningen av det aktuella utrymmet saknar betydelse vid denna bedömning. Mot bakgrund av solcellsanläggningens konstruktion, med en högsta höjd på tre meter och lägsta höjd på 0,5 meter, konstaterar MÖD att det under solcellspanelerna endast fanns ett begränsat utrymme där det var möjligt för människor att uppehålla sig och att konstruktionen därtill endast gav ett begränsat klimatskydd. Enligt MÖD var därför solcellsanläggningen inte konstruerad så att människor kunde uppehålla sig i den på det sätt som definitionen avser och därmed inte heller en byggnad. Länsstyrelsen gjorde därmed fel i att återförvisa ärendena till nämnden med motiveringen att konstruktionen kräver bygglov. Enligt MÖD utgör dock solcellsanläggningen ett byggnadsverk, varför kommunen alltjämt hade kunnat ingripa eller besluta om påföljd av denna anledning
Kort analys
Även om bygglov kan krävas för uppförande av vissa andra anläggningar än byggnader, är frågan om en fristående solcellsanläggning ska anses utgöra en byggnad central. Detta då den uttömmande listan i 6 kap. 1 § plan- och byggförordningen (2011:338), som specificerar bygglovspliktiga anläggningar som inte är byggnader, inte inkluderar fristående solcellsanläggningar. Huruvida en fristående solcellsanläggning ska klassificeras som en byggnad eller inte har således betydelse både ur ett administrativt och kostnadsmässigt perspektiv.
Även om större fristående solcellssanläggningar fortsatt kan anses utgöra en byggnad och kräva bygglov enligt mål P 9976-20, innebär den aktuella domen en tillåtande utveckling när det gäller framför allt småskaliga solcellsprojekt. För det första minskar den administrativa bördan för både kommuner och enskilda fastighetsägare, eftersom bygglovsärenden är tids- och resurskrävande. För det andra främjar denna utveckling regeringens mål om en snabbare övergång till förnybar energi, vilket också framgår av förarbetena till ändringar i plan- och bygglagen och plan- och byggförordningen. Här har det betonats att reglerna inte bör omfatta fler åtgärder än vad som är nödvändigt för att tillgodose samhällets och grannarnas intressen, se proposition 2017/18:197 s. 11.
Sammantaget är vi positiva till MÖD:s bedömning, som är ett välkommet klargörande. Det återstår att se om domen i praktiken kommer att bidra till att fler mindre aktörer väljer att installera solceller för sina energibehov och om självförsörjningen i Sverige ökar.
Pia Pehrson, Advokat/Partner
Fredrik Jonasson, Biträdande jurist
