Hem > Senaste nytt > Uppdaterat industriutsläppsdirektiv och nya BAT-slutsatser – utökad miljöhänsyn och många utmaningar för industrin

Uppdaterat industriutsläppsdirektiv och nya BAT-slutsatser – utökad miljöhänsyn och många utmaningar för industrin

EU har i juni 2024 antagit direktiv (2024/1785/EU) (”ändringsdirektivet”), en uppdaterad version av industriutsläppsdirektivet (2010/75/EU) (”IED”) för att anpassa det efter de skärpta miljömålen i EU. Detta innebär betydande förändringar för industrins miljöarbete och kommer att påverka svenska industriverksamheter på flera sätt. En central nyhet är utvidgningen av BAT-slutsatser till fler områden.

Publicerat: 30 oktober, 2024
Mark- och miljörätt

Ändringsdirektivets innebörd

Ändringsdirektivet innebär en rad olika förändringar och ersatta artiklar i IED. En förändring är att fler branscher kommer börja omfattas av kraven genom tillkommande BAT-slutsatser, vilka är följande:

  • smidesverkstäder och gjuterier,
  • keramisk tillverkning,
  • produktion av oorganiska högvolymkemikalier,
  • ytbehandling av metaller och plaster,
  • gruvor för vissa metaller,
  • storskalig tillverkning av batterier, och
  • järn- och ståltillverkning.

En annan ändring är att det blir uppdaterade krav på innovation för att främja tillämpningen av ny teknik. Det innebär också att det ställs krav på verksamhetsutövare att inkludera omställningsplaner för att visa hur de ställer om till en klimatneutral verksamhet senast år 2050. Verksamheterna ska årligen rapportera och vara transparenta kring framstegen i dess industriella omställning. Det tillkommer också att den berörda myndigheten ska fastställa den strängaste utsläppsgränsen, samt ett bindande intervall för gränsvärden för miljöprestanda. Möjligheterna till undantag från reglerna utökas genom att det vid kriser går att bortse från gränsvärdena men även att det under vissa förutsättningar är möjligt att fastställa strängare värden.

Vidare införs mer utförliga regler gällande sanktioner för överträdelser av de nationella bestämmelserna som fastställts genom direktivet. En ny regel är att de juridiska personer som begår de mest allvarliga överträdelserna ska belastas med en ekonomisk sanktion som uppgår till minst 3 % av dennes årsomsättning året före sanktionen. Här tillkommer även straffrättsliga påföljder, till de tidigare endast administrativa ekonomiska påföljderna.

Sveriges anpassning till IED och BAT-slutsatser

IED trädde i kraft år 2010. Syftet med direktivet är att minska industrins påverkan på miljö och människohälsa genom en ändrad tillståndsprövning med fokus på bästa tillgängliga teknik (Best Available Technique, ”BAT”). Med hjälp av förebyggande åtgärder och tydligare definitioner på vad som är bästa tillgängliga teknik är förhoppningen att minska föroreningar och uppnå mer rättvisa konkurrensvillkor. Kraven som uppställs i direktivet utgör en miniminivå för medlemsländerna i EU. Till detta kommer så kallade BAT-slutsatser vilket är referensvärden gällande bästa tekniker, metoder, utsläppsnivåer samt övervaknings- och efterlevnadskrav som används för att säkerställa att industriverksamheter uppnår kraven.

I Sverige har direktivet genomförts genom industriutsläppsförordningen (2013:250). Kraven på BAT löper parallellt med miljötillstånd, för de verksamheter som omfattas av direktivet krävs även tillstånd eller anmälan för miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken. Enligt 2 kap. 3 § miljöbalken (”MB”) ska en verksamhetsutövare använda bästa möjliga teknik (”BMT”) vilket innebär att endast bästa möjliga teknik med minsta möjliga utsläpp är tillåten. Här ska dock en rimlighetsavvägning enligt 2 kap. 7 § MB göras, vilket innebär att nyttan av skyddsåtgärden ska ställas mot kostnaden. Kraven i BMT är högre ställda än de i BAT-slutsatserna. Skillnaden mellan BMT och BAT är också att kostnadsprövningen i BMT görs utifrån den enskilda verksamhetsutövarens ekonomiska möjligheter och att det i BAT görs en generell kostnadsprövning utifrån bransch. Att visa att man uppnår BAT-slutsatserna blir således ett tillägg till ett redan befintligt, strängare, krav i svensk rätt.

För de verksamheter som omfattas av bestämmelserna i direktivet innebär det en skyldighet att, året efter det att slutsatserna offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, redovisa hur dess industrianläggning anpassas till BAT-slutsatserna. Detta ska göras i miljörapporten till den för verksamheten aktuella tillsynsmyndigheten. Därefter måste verksamheterna inom fyra (4) år följa och, redovisa att de följer BAT-slutsatserna (se 1 kap. 3 och 8 §§ industriutsläppsförordningen). Det finns till detta en möjlighet för miljöprövningsdelegationen (”MPD”) att besluta att en verksamhet ska följa ett så kallat alternativvärde i stället, vilket bestäms för andra tidsperioder eller referensförhållanden och är minst lika strängt som det i IED. Det kan vara en möjlighet för en verksamhetsutövare att få följa begränsningsvärden som stämmer överens med dess tillståndsvillkor. Likaså finns det en möjlighet för MPD att ge dispens om kraven innebär oproportionerligt höga kostnader för verksamheten, ställt mot miljönyttan.

Behovet av ändring i direktivet

Det var i juni i år (2024) som beslutet att ändra IED publicerades. Syftet bakom ändringarna av direktivet är enligt Kommissionen att det ska vara mer förenligt med resurseffektivitet, cirkulär ekonomi och minskade utsläpp av växthusgaser. Initiativet motiveras genom de ökade kraven i EU Green Deal (den gröna given) och de skärpa miljömålen för klimatneutralitet år 2050. Ett steg på vägen mot detta är att möjliggöra för BAT-slutsatser att täcka fler områden inom ramen för IED, bland annat för gruvverksamhet.

Även om arbetet med ändringsdirektivet påbörjats långt innan Mark- och miljööverdomstolen (”MÖD”) dom den 8 april 2024 i de förenade målen M 15029–22 och M 15030–22 är det ett avgörande som tydligt visar behovet av ett uppdaterat direktiv med uppdaterade BAT-slutsatser. Avgörandet rör en industriutsläppsverksamhet som bedriver både deponering och avfallsbehandling och gällde frågan om vilken av verksamheterna som utgör huvudverksamhet och vilken som utgör sidoverksamhet. Frågan är av betydelse då en verksamhetsutövare inte är skyldig att anpassa sin verksamhet till BAT-slutsatserna för sin sidoverksamhet tills BAT-slutsatserna för huvudverksamheten offentliggjorts.

Vid tiden för domstolens prövning fanns inga BAT-slutsatser avseende deponier utan endast för avfallsbehandling. Enligt verksamhetsutövaren, som ansåg att deponering utgjorde huvudverksamhet, innebar detta att det inte förelåg någon skyldighet att redovisa möjligheterna att följa BAT-slutsatserna för sidoverksamheten avfallsbehandling. Denna uppfattning delades inte av länsstyrelsen som ansåg att avfallsbehandling utgjorde huvudverksamheten och att verksamhetsutövaren därmed hade en skyldighet att redovisa enligt BAT-slutsatserna. Länsstyrelsen lade stor vikt i sin argumentation vid att omfattande avfallsbehandling vid samlokalisering med deponiverksamhet kan komma att undantas från BAT-slutsatserna, om verksamhetsutövarens tolkning ska följas.

Både Mark- och miljödomstolen (”MMD”) och i MÖD använder EU-kommissionens vägledning för industriutsläppsdirektivet för att avgöra vad som utgör huvudverksamhet, baserat på:

  1. verksamhetens tillståndsgivna mängd och kapacitet, och
  2. verksamhetens miljöpåverkan.

Båda instanserna konstaterar att avfallsbehandlingen har störst tillståndsgiven mängd per år. MMD menar att avfallsbehandlingen utgör huvudverksamhet eftersom den, med hänsyn till sin mängd och att den till viss del sammanfaller med deponiverksamheten, ska anses ha störst miljöpåverkan. MÖD kommer i stället fram till att deponiverksamheten utgör anläggningens huvudverksamhet eftersom de anser deponier ha större risk för oönskad miljöpåverkan, speciellt på yt- och grundvatten. MÖD:s beslut får effekten att industrianläggningen inte behöver ta hänsyn till BAT-slutsatserna alls.

Såsom länsstyrelsen konstaterar finns det alltså en lucka i lagstiftningen som gör att en anläggning där deponiverksamheten har störst tillståndsgivna mängd, i förhållande till resterande verksamheter, inte omfattas alls av kravet på att rapportera efterlevnaden av BAT-slutsatserna. Detta motiverar ändringsdirektivet och de tillkommande BAT-slutsatserna för att direktivet ska bli mer ändamålsenligt. Samtliga svenska verksamheter behöver däremot ändå anpassa sig efter de tuffare kraven på BMT. Med ändringsdirektivet kommer alltså fler verksamheter behöva anpassa sig efter de parallella kraven i både BAT-slutsatserna enligt IED och BMT.

Påverkan på den svenska industrin

För de områden som ännu inte omfattas av BAT-slutsatser tar det förmodligen, utifrån hur processen har sett ut för andra sektorer, flera år till dess att de offentliggörs. Sedan dröjer det ytterligare en tid tills det att reglerna har implementerats i svensk rätt i industriutsläppsförordningen. Det kan på grund av den långa processen ta lång tid tills ändringsdirektivet får en faktisk påverkan på den svenska industrin. När ändringarna väl har trätt i kraft kommer de verksamhetsutövare som bedriver aktuella industriverksamheter behöva visa hur de anpassar sig till de i direktivet uppställda kraven på bästa tillgängliga teknik, det vill säga hur de uppfyller BAT-slutsatserna.

Av vikt när det kommer till hur den svenska industrin påverkas är de redan befintliga svenska kraven på BMT. Eftersom dessa regler ställer liknande och strängare krav på teknik än de i BAT-slutsatserna innebär ändringsdirektivet en stor ytterligare belastning gällande mätning och rapportering. Att ändringsdirektivet har en betydligt högre nivå av detaljstyrning gällande utsläpp, resursanvändning och innovation än tidigare adderar också till den ökade pressen på bolagen. En annan faktor är att ändringarna kan tvinga svenska bolag att i domstol behöva ansöka om nya alternativvärden som stämmer överens med den nya modellen i direktivet. Direktivet kommer sannolikt leda till en ökad administrativ börda och fler domstolsprocesser. En risk är att detta försvårar för den svenska industrin att både konkurrera på den internationella marknaden och att kunna genomföra en snabb grön omställning.

Artikeln författad av

Pia Pehrson, Advokat/Partner

Lisa Hammarlund, Biträdande jurist

Fredrik Jonasson, Biträdande jurist

Liknande artiklar

Fler nyheter