Jag har tidigare skrivit om två olika mål där frågan om upphovsrätt haft en direkt koppling till politik (eller kanske snarare politiker), se här: Upphovsrätt och politik – Ekeroths järnrörsfilm och Skyttedals foton >>. Det rör Sara Skyttedal och Kent Ekeroth som var för sig har drivit talan mot mediebolag för upphovsrättsintrång.
Patent- och marknadsöverdomstolen kom i Sara Skyttedals mål mot DN fram till att DN hade rätt att använda bilder från Sara Skyttedals privata Facebook-sida. Publiceringen stred inte mot upphovsrättslagen.
Kent Ekeroth har tidigare vunnit mot flera olika mediebolag som använt hans ”Järnrörsfilm” – en mobilfilm han själv filmade av (ö)kända händelser på Kungsgatan för några år sedan och Domstolarna har i hans fall funnit att den användningen stred mot upphovsrättslagen.
I Skyttedals fall fann domstolen att Sara Skyttedal genom sin egen publicering i praktiken offentliggjort de aktuella fotografierna eftersom hon hade en öppen Facebook-sida. Den var alltså allmänt tillgänglig, även för andra än hennes ”Facebook-vänner”. Därmed var DN:s användning av dessa bilder förenligt med upphovsrättslagen.
Vad gäller Ekeroth hade SD publicerat en redigerad version av ”Järnrörsfilmen” (jag utgår ifrån att innehållet i denna är väl känt) på YouTube – denna ansågs därmed vara offentliggjord. Det fanns dock också en oredigerad version av denna film som publicerades av olika medier, som ansetts offentliggjord utan Ekeroths medgivande. Domstolar har (t.ex. i GP-målet) funnit att användandet av denna (och enskilda bilder ur denna) stred mot upphovsrättslagen då den olovligen offentliggjorts och därefter således använts i strid med lagen.
Nu har Högsta Domstolen prövat ett mål mellan Ekeroth och SVT, där SVT döms att erlägga skälig ersättning för olovligt användandet av ”Järnrörsfilmen” samt viss ersättning för skada.
SVT har i målet argumenterat för att SVT, med hänsyn till Ekeroths politiska engagemang, haft rätt att publicera detta med hänsyn till inskränkningar i Ekeroths rättigheter som följer av 23 och 25 §§ upphovsrättslagen (”URL”) samt det allmänna skyddet för informationsfrihet som följer av regeringsformen, Europakonventionen och EU-stadgan. Målet har således handlat om hur man balanserar den enskildes upphovsrätt mot det samhälleliga intresset av informationsfrihet.
Högsta Domstolen konstaterar att yttrandefrihet och informationsfrihet åtnjuter skydd enligt grundlagarna, liksom upphovsrätten. Både informationsfrihet och upphovsrätten ”syftar till att skapa förutsättningar för ett fritt samhällsskick och för intellektuell utveckling.” Yttrande- och informationsfriheten möjliggör för medborgarna att dela information och att fritt yttra tankar medan upphovsrätten ger en upphovsman ett skydd för hur en upphovsman formar sina tankar. Yttrandefrihet och informationsfrihet får endast begränsas om ett särskilt viktigt skäl föranleder detta. Just upphovsrätten har ansetts utgöra ett sådant ”särskilt viktigt skäl”.
HD gör en grundlig genomgång av denna balansakt mellan rätten att yttra sig och informationsfriheten som råder och den enskilde upphovsmannens rätt enligt URL samt de begränsningar som finns i URL av dessa rättigheter för att säkra just bland annat nyhetsrapportering. Efter en gedigen djupdykning i såväl EU-rätt (EU-konventionen samt Infosocdirektivet) som praxis (bland annat ”Mein Kampf-målet”) konstaterar HD att när det gäller straffrättsliga bedömningar av upphovsrättsbrott finns större möjligheter att ge informationsfrihet och yttrandefrihet större tyngd än vad man kan göra när det är fråga om ersättning enligt upphovsrättslagen.
HD konstaterar i detta fall att Ekeroth åtnjuter skydd enligt URL till ”Järnrörsfilmen”. Det är fråga om så kallade närliggande rättigheter enligt 46 § och 49 a §, dvs. skydd för upptagning av ljud och bild respektive fotografi, som är skyddade enligt URL, dock med vissa begränsningar. HD slår vidare fast att ersättningsklausulen i 57 § URL är tillämplig för såväl fotografier som ljud- och bildupptagning men den ideella rätten (rätten att anges som upphovsman) gäller endast för fotografier och inte ljud-och bildupptagning.
23 och 25 §§ URL är tillämpliga i sin ordalydelse. Dessa undantag från upphovsrätten syftar till att säkerställa största möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. I 23 § (som SVT alltså åberopat) anges att offentliggjorda verk får återges i t. ex. en ”kritisk framställning” eller i en tidning för redogörelse av en dagshändelse, men endast om återgivningen sker i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. Ett verk anses ”offentliggjort” om det lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten.
25 § (som SVT också åberopat) anger att verk som syns eller hörs under en dagshändelse får återges vid information genom t ex television.
Dessa undantag i upphovsrättslagen – som alltså minskar upphovsmannens skydd – får således användas vid nyhetsrapportering. Därigenom har lagstiftaren försökt balansera den enskildes rätt till sitt upphovsrättsligt skyddade verk och samhällets intresse av yttrande- och informationsfrihet.
Till detta kommer EU-lagstiftning, såsom Infosocdirektivet, som skulle införas i nationell lagstiftning på sådant sätt att upphovsmannens rätt balanseras mot det informationsintresse som kan finnas. Även efter Infosoc-direktivets införande i svensk lagstiftning har lagstiftaren funnit att de begränsningar som finns i 23 och 25 §§ är motiverade, dvs. att begränsningen i 23 § förutsätter att verket är offentliggjort och 25 § förutsätter att verket måste synas och höras under en dagshändelse.
Upphovsrättslagen kan också begränsas av straffrätten. I praxis finns mål (Manifestmålet NJA 1985 s. 893) där HD anfört att det i enskilda fall kan förekomma att en otillåten publicering av ett upphovsrättsligt skyddat verk av domstol ska anses fritt från straffrättsligt ansvar men att upphovsmannen ändå har rätt till ersättning. Det vill säga att straff för upphovsrättsbrott inte ska utdömas av hänsyn till informations- och yttrandefriheten men att ekonomisk ersättning som följer av upphovsrättslagen ändå ska utgå. Även i EU-praxis finns stöd för denna tanke, och HD konstaterar att art 10 i Europakonventionen inte kan medföra att upphovsmannen går miste om sin rätt till ersättning enligt upphovsrättslagen av den som på ett otillåtet sätt utnyttjat ett verk.
Detta innebär att de fotografier som SVT använt måste vara offentliggjorda (23 §) och fotografierna och upptagningarna ska ha setts eller hörts under en dagshändelse (25§). SVT har inte förmått visa att dessa kriterier är uppfyllda (SVT använde filmen och bilderna ur denna en tid efter själva händelsen på Kungsgatan i Stockholm) och har inte heller visat att ”Järnrörsfilmen” när den publicerades av Expressen publicerades på ett lovligt sätt. Såsom HD och PMÖD formulerat sig i denna del kan man eventuellt tolka saken så att det skulle vara möjligt att gräva lite djupare i om Expressen på någon rättslig grund lovligen har publicerat ”Järnrörsfilmen” – men SVT har alltså inte i detta mål visat att så är fallet.
HD konstaterar sedan att det allmänna informationsintresse som finns i ett fall som detta kan inte utsläcka den rätt att få ersättning för SVT:s nyttjande som Ekeroth har enligt upphovsrättslagen. HD fastställer sedan PMÖD:s dom, enligt vilken PMÖD i sin tur har fastställt att skälig ersättning ska utgå för användandet samt att ersättning för ytterligare skada kan utgå. Däremot har domstolarna inte prövat att faktisk skada har uppstått eller omfattningen av denna. Då det var fråga om en fastställelsetalan får parterna antingen komma överens om omfattningen av dessa ersättningar, eller så får Ekeroth driva ytterligare ett mål där domstol får pröva vad skälig ersättning ska uppgå till samt vilken skada Ekeroth kan ha drabbats av och omfattningen av sådan skada. Beloppen i fråga har alltså inte alls varit föremål för prövning i detta mål.
Det kan noteras att viss av SVT:s användning inte omfattas av ersättningsrättigheten som Ekeroth har på grund av det sk. parodi-undantaget (SVT visade t.ex. delar av filmen musiksatt med Lasse Berghagens ”En natt i juni”). PMÖD har en omfattande och intressant utredning över tillämpligheten av parodi-undantaget som HD inte alls kommenterar i sin dom.
Vad PMÖD anfört avseende ideell rätt rörande fotografierna är också principiellt intressant (inte heller i denna del utvecklar HD frågan). SVT hade gjort montage av bilder och beskurit dessa – denna användning ansågs inte utgöra någon kränkning av Ekeroths rätt som upphovsman. Däremot kunde det anses framstå för en betraktare att annan än Ekeroth varit upphovsman, då det angivits t ex ”Foto: Expressen”. Ett sådant agerande kunde enligt PMÖD inte vara förenligt med god sed. I något fall har SVT uppvisat fotografier utan angivande av Ekeroth som upphovsman, vilket ansågs vara i strid med god sed. Att SVT visade upp löpsedlar från Expressen i tv-programmet Agenda utan att Ekeroth nämndes som upphovsman ansågs dock inte vara i strid med god sed (i princip en slags andrahandsvisning av fotografier alltså). PMÖD:s slutsats är således att SVT i vissa fall har kränkt Ekeroths namngivningsrätt (den ideella rätten).
Vad gäller ersättning för skada har PMÖD även utvecklat frågan om SVT:S agerande är uppsåtligt. Man har då landat i att all användning efter att Ekeroth ett visst datum påpekat för SVT att de använde materialet i strid med hans upphovsrätt utgjort uppsåtlig användning. SVT skulle – för tiden dessförinnan – ha undersökt huruvida användningen var lovlig, vilket inte skett, varför den användningen är oaktsam.
Såväl PMÖD:s dom som HD:s dom är av intresse för en hel del principiella frågor men även processuella frågor som uppkommit och som synes ha hanterats och drivits på ett sätt som domstolarna inte varit helt nöjda med. Domstolen har också dömt SVT att erlägga ersättning för Ekeroths rättegångskostnader som domstolarna dock prutat på en hel del.
Målet är principiellt intressant främst för att högsta instans övervägt hur yttrandefriheten förhåller sig till upphovsrätten. Yttrandefriheten är av yttersta vikt för demokratin och då målet rör en aktör som är väl känd och politiskt aktiv så är målet även av den anledningen intressant.
_____________
Sara Malmgren, advokat på Foyen Advokatfirma
sara.malmgren@foyen.se
