Vid småhusentreprenader aktualiseras inte sällan standardavtalet ABS 18, som är avsett att användas för avtal vid uppförande eller tillbyggnad av en- eller tvåbostadshus där beställaren är konsument och entreprenören är näringsidkare. ABS 18 är helt enkelt anpassat för de tvingande konsumentskyddsbestämmelserna i konsumenttjänstlagen som ska iakttas när beställaren är en konsument. Detta hindrar dock inte parterna från att i stället välja att tillämpa ett annat standardavtal.
Eftersom det råder avtalsfrihet kan beställaren och entreprenören välja att ingå avtal om uppförande av småhus med tillämpning av AB 04 eller ABT 06. Det står alltså parterna fritt att välja andra standardavtal än ABS 18, likt AB 04 eller ABT 06 som egentligen inte är direkt avsett att tillämpas vid konsumententreprenader. Frågan är vad ett sådant val av standardavtal får för följder i en konsumententreprenad?
I ett avgörande från Hovrätten över Skåne och Blekinge (mål nr T 2423-20, dom den 16 december 2021) aktualiserades tillämpningen av två parallella regelverk i en småhusentreprenad.
Hovrätten över Skåne och Blekinges avgörande i mål nr T 2423–20
Målet i fråga gällde en konsumententreprenad. Till grund för entreprenaden låg ett avtal om att på totalentreprenad enligt ABT 06 utföra nybyggnad av tre hus på beställarens, tillika konsumentens, fastighet.
Beställaren ansåg att det förelåg fel i entreprenaden och gjorde gällande rätt till prisavdrag eller, i andra hand, skadestånd motsvarande kostnaden för avhjälpande av fel. Entreprenören å sin sida motsatte sig beställarens krav.
Parterna var överens om att beställaren var konsument och att konsumenttjänstlagen därför var tillämplig. Därutöver var parterna eniga om att ABT 06 gällde för avtalet i de delar avtalet inte stred mot konsumenttjänstlagens tvingade regler. Entreprenören var dock av den uppfattning att konsumenttjänstlagens bestämmelse om avrådandeskyldighet inte var tillämplig. Avrådandeskyldigheten innebär i korthet att entreprenören har en skyldighet att avråda konsumenten från att utföra tjänsten om tjänsten inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten, d.v.s. om tjänsten är onödig. Detta med hänsyn tagen till tjänstens pris, värdet av föremålet för tjänsten, eller andra omständigheter.
Hovrätten konstaterade inledningsvis att ABT 06 gäller i de delar avtalsvillkoren i ABT 06 inte strider mot, eller är mer förmånliga för konsumenten, än reglerna i konsumenttjänstlagen. Därefter instämde hovrätten med tingsrätten gällande entreprenörens avrådandeskyldighet som en följd av konsumenttjänstlagens tillämplighet. Tingsrätten konstaterade dels att konsumenten hade föreskrivit ett utförande med golvvärme utan underliggande isolering dvs. en viss teknisk lösning, dels att det måste stått klart för entreprenören att resultatet av den tjänst som konsumenten begärde inte var fackmässig. Enligt tingsrätten ska avrådan ske om det är omöjligt att utföra ett fackmässigt arbete och om resultatet av tjänsten är osäker. Entreprenören skulle därför ha avrått konsumenten från det föreskrivna utförandet.
Hovrätten delade inte tingsrättens uppfattning att konsumenten i fråga hade föreskrivit en viss teknisk lösning. Däremot noterade hovrätten särskilt att för det fall konsumenten hade föreskrivit ifrågavarande tekniska lösning hade entreprenören haft en skyldighet att avråda konsumenten från utförandet.
I målet behandlades även frågan om presumtioner enligt 51 § konsumenttjänstlagen, d.v.s. att ett visst påstående gäller tills motsatsen är bevisad. Enligt 51 § gäller vid småhusentreprenader vad konsumenten påstår ha avtalats om arbetets omfattning, priset eller grunderna för hur priset bestäms, tid för betalning, och tid för arbetets avslutande, om inte annat framgår av ett skriftligt avtal eller omständigheterna i övrigt.
Konsumenten påstod i målet att parterna hade avtalat om ett överordnat styr- och övervakningssystem som kopplar samman värmesystemet med luftbehandlingssystemet. Hovrätten konstaterade att det förelåg en presumtion för konsumentens påstående om avtalets omfattning enligt 51 § konsumenttjänstlagen. Detta medförde att entreprenören behövde styrka att leverans av ett sådant överordnat styr- och övervakningssystem inte hade omfattats av entreprenörens åtagande. Till skillnad från tingsrätten fann hovrätten att det i kontraktshandlingarna (rambeskrivningen) fanns visst fog för att ett överordnat styr- och övervakningssystem ingick i parternas avtal. Mot konsumentens påstående, samt rambeskrivningens innehåll, stod uppgifter från entreprenörens sida om att styr- och övervakningssystem av sådant slag som konsumenten påstått utgöra avtalsinnehåll var ovanliga som konsumentprodukt i villor. Enligt hovrätten lyckades entreprenören inte bryta presumtionen om att avtalet omfattade ett överordnat styr- och övervakningssystem, och att det därför ingick i parternas avtal att entreprenören skulle ha levererat och monterat det system som konsumenten hävdat.
Slutsatser
Som framgår ovan gäller konsumenttjänstlagens bestämmelser även i det fall en konsument och en näringsidkare har avtalat om ABT 06 för entreprenaden. Det innebär att avrådandeskyldigheten för en entreprenör alltjämt kvarstår, även om konsumenten själv har föreskrivit en viss teknisk lösning för arbetets utförande. Det går med andra ord inte att som entreprenör i en konsumententreprenad utgå från att en viss teknisk lösning som beställaren föreskrivit, enligt kap 1 § 8 ABT 06, anses uppfylla kontraktsenliga fordringar när nämnda lösning inte är att anses som fackmässig eller till rimlig nytta för konsumenten. I en sådan situation ligger det på entreprenören att avråda konsumenten från ett sådant utförande. Om entreprenören inte avråder riskerar entreprenören att stå kostnaden för detta ”onödiga” utförande.
Av samma dom följer att den presumtion för konsumentens påstående om avtalets innehåll som anges i 51 § konsumenttjänstlagen, innebär att det är entreprenören som måste bevisa att avtalet inte haft det innehåll som konsumenten påstår. Även i en situation där parterna avtalat om ABT 06 innebär konsumenttjänstlagens tillämplighet att det är entreprenören som står risken för otydligheter i kontraktshandlingarna.
Det är ingen nyhet att det finns konsumentskyddslagstiftning att ta hänsyn till vid avtalsingående med en konsument. Om en entreprenör ingår avtal med en konsument med AB 04 eller ABT 06 som avtalsinnehåll är det dock lätt att glömma att de tvingande bestämmelserna i lagen trumfar de framtagna standardavtalen. Hovrättsdomen ger klarhet i vad som sker när ABT 06 möter konsumenttjänstlagen. Avgörandet kan därför ses som en välbehövd påminnelse om konsumenttjänstlagens genomslagskraft när avtalsparten är konsument.
Artikeln är även publicerad i SBRs Nyhetsbrev nr 5 och författad av advokat Ida M Ulfsdotter och biträdande jurist Esmeralda Eberhardson.
