Bakgrund
Vid en sjö hade det bedrivits garveriverksamhet sedan slutet av 1800-talet. Inom den äldre garveriverksamheten användes inledningsvis enbart vegetabilisk garvning men under 1920-talet kompletterades garvningen med kromsalter. Användningen av krom upphörde i slutet av 1980-talet och garveriverksamheten återgick till att endast utöva garvning med en vegetabilisk metod. Efter en konkurs i början av 1990-talet förvärvades inkråmet i garveriverksamheten av Bolaget A som fortfarande bedriver verksamhet på platsen.
Länsstyrelsen hade vid flera tillfällen förelagt Bolaget A att bekosta och utföra olika typer av miljötekniska utredningar i syfte att utreda föroreningssituationen avseende mark och grundvatten. Resultaten från undersökningarna hade bland annat påvisat förekomst av kromföroreningar. När Länsstyrelsen på nytt förelade Bolaget A år 2022 att utföra ytterligare provtagning samt inkomma med en översiktlig åtgärdsutredning överklagade Bolaget A beslutet.
Bolaget A ansåg att man inte var ansvarigt för att avhjälpa föroreningen eller att utföra ytterligare undersökningar. Med hänsyn till att det redan hade utförts ett stort antal utredningar och undersökningar av området ansåg Bolaget A även att föroreningen var utredd i tillräcklig omfattning. Bolaget A framförde också att om beslutet inte kunde upphävas så skulle ansvaret i vart fall jämkas i enlighet med 10 kap. 4 § miljöbalken med hänsyn till att Bolaget A:s bidrag till föroreningen var obefintligt.
Länsstyrelsen motsatte sig ändring av beslutet med hänvisning till att Bolaget A, genom inkråmsförvärvet, övertagit ansvaret för de föroreningar som den tidigare verksamheten hade orsakat. Länsstyrelsen framförde även att undersökningar av förorenade områden ofta sker i flera steg och det är inte ovanligt att tidigare genomförda undersökningar behöver kompletteras med ytterligare utredning.
Mark- och miljödomstolen konstaterade att Bolaget A genom sitt förvärv var att betrakta som ansvarig verksamhetsutövare enligt 10 kap. miljöbalken. I fråga om länsstyrelsen, med hänsyn till vad som redan var känt om förhållandena på platsen, hade fog för sitt föreläggande ansåg mark- och miljödomstolen att det inte fanns behov att vidta åtgärderna enligt länsstyrelsens föreläggande, varför föreläggandet upphävdes.
MÖD:s prövning
Länsstyrelsen överklagade mark- och miljödomstolens dom och yrkade att MÖD skulle ändra domen och fastställa att Bolaget A skulle inkomma med en åtgärdsutredning. MÖD:s prövning tog i huvudsak ställning till bedömningen av ansvar och möjligheten till jämkning samt behovet av att utföra en åtgärdsutredning.
Vad gäller frågan om ansvar och jämkning konstaterar MÖD att Bolaget A är adressat för föreläggandet med anledning av Bolaget A:s inkråmsförvärv och därmed ansvarigt för avhjälpande i enlighet med 10 kap. miljöbalken.
MÖD hänvisar därefter till sin fasta praxis avseende möjlighet till jämkning av ansvar i undersökningsskedet (bland annat MÖD 2003:127 Arvamet och MÖD 2006:36 Massafabriken vid Umeälven). MÖD konstaterar att det inte är möjligt att dra någon skarp gräns mellan utredning/undersökning och åtgärder men betonar att det är endast i undantagsfall som det är aktuellt att jämka ansvaret redan i undersökningsskedet.
Vad gäller Bolaget A konstaterar MÖD att Bolaget A:s ansvar har sin grund i inkråmsförvärvet av den tidigare verksamheten. MÖD framhåller att i en situation som rör inkråmsöverlåtelser, där det ofta finns flera ansvariga verksamhetsutövare i en kedja bakåt i tiden, skulle det möjligen vara motiverat att jämka ansvaret. Om det står klart att inget kostnadsansvar för avhjälpandeåtgärder ska komma i fråga för en specifik verksamhetsutövare, för att ansvaret till största delen ligger på andra verksamhetsutövare, kan det enligt MÖD knappast heller vara motiverat att förelägga den verksamhetsutövaren att bekosta en åtgärdsutredning. I detta fall anser MÖD emellertid att det inte är uteslutet att Bolaget A kommer att få bära ansvar för avhjälpandekostnaderna. Därmed är det motiverat att avvakta med jämkning till dess att det har utretts vilka avhjälpandeåtgärder som är aktuella att genomföra.
Vad gäller åtgärdsutredningen konstaterar MÖD att en åtgärdsutredning typiskt sett är en av de avslutande delarna av undersökningsskedet för ett förorenat område. MÖD anser att för att kunna avstå från att utföra en åtgärdsutredning ska det i princip krävas att det står klart att det inte finns någon risk för spridning av förorening och att det redan utan en åtgärdsutredning kan konstateras att det inte finns några avhjälpandeåtgärder som är miljömässigt motiverade och rimliga från kostnadssynpunkt. MÖD konstaterar att så inte är fallet i den föreliggande situationen och att Länsstyrelsens föreläggande om åtgärdsutredning kan anses motiverat, varvid Länsstyrelsens överklagande bifalls.
Vilka konsekvenser kan domen medföra?
Genom domen kan flera saker konstateras. För det första innebär domen att MÖD bygger vidare på sin fasta praxis som innebär att det endast är i undantagsfall som det är möjligt att jämka ansvar redan i undersökningsskedet.
För det andra resonerar MÖD kring vilka omständigheter som ändå skulle kunna föranleda jämkning i undersökningsskedet. Just vid inkråmsöverlåtelse finns det inte sällan en kedja med ansvariga verksamhetsutövare bakåt i tiden. Om det redan i undersökningsskedet står klart att en specifik verksamhetsutövare inte kan åläggas ett kostnadsansvar, eftersom ansvaret till största delen ligger på andra verksamhetsutövare, då är det inte heller enligt MÖD motiverat att den verksamhetsutövaren ska stå kostnaderna för i vart fall den senare delen av undersökningsskedet (åtgärdsutredningen). Domen ger således viss vägledning beträffande vilka situationer som ändå kan föranleda jämkning redan i undersökningsskedet.
För det tredje innebär domen att MÖD konstaterar att en verksamhetsutövare, som ingår i ansvarskretsen enligt 10 kap miljöbalken, har ett mycket omfattande utredningsansvar. Att MÖD fastslår att det ”i princip ska stå klart att det inte finns risk för spridning av förorening” för att undgå ansvar att utföra en åtgärdsutredning, trots omfattande underlag från tidigare utredningar, begränsar möjligheterna för en verksamhetsutövare att argumentera för att en åtgärdsutredning inte är nödvändig att utföra.
Att arbeta med förorenade områden kan i viss mån upplevas som utdragna processer där en verksamhetsutövare hela tiden stöter på nya utmaningar och nya krav från tillsynsmyndigheten. Utredningar kan behöva utföras i flera steg, i vissa fall behöva göras om helt på nytt innan man kan hitta lämpliga åtgärder för avhjälpande. Genom domen visar MÖD på att ansvaret att utreda är mycket omfattande.
Har du frågor om förorenade områden och ansvar enligt 10 kap. miljöbalken? Välkommen att kontakta oss på Foyen.
