Vi lever mitt i en period av osäkerhet på grund av Covid-19 som förutom människors hälsa även påverkar den globala ekonomin, skapar turbulens på börsen och innebär stora utmaningar för särskilt vissa utsatta sektorer.
Det skapar även nya frågor och juridiska problem som vi inte ställts inför tidigare. Foyen har tidigare skrivit om effekter av Covid-19 på offentliga upphandlingar här>>> byggentreprenader här>>> och innebörden av Force majeure på grund av Corona här>>>.
En annan fråga som kan komma att aktualiseras på grund av den rådande pandemin är frågan om förlängd igångsättningstid.
Tillstånd enligt miljöbalken kan vara helt obegränsade i tid, och för många industrier är detta huvudregeln.
Det är dock möjligt för en prövningsmyndighet att tidsbegränsa tillstånd för miljöfarlig verksamhet enligt 16 kap 2 § miljöbalken. Tidsbegränsningen innebär att efter ett visst antal år, d.v.s. vid en specifik tidpunkt, upphör tillståndet att gälla. En ny tillståndsprövning måste då som huvudregel ske för att verksamhetsutövaren ska kunna fortsatta verksamheten.
Enligt 24 kap. 2 § miljöbalken förfaller ett tillstånd om tillståndshavaren inte följer det som meddelats i tillståndet eller reglerats i fråga om inom vilken tid som arbeten som avses i tillståndet ska vara utförda eller då igångsättning ska ha skett. Normalt sätt räcker det inte att byggnadsarbeten eller andra arbeten har initierats för att verksamheten ska anses vara igångsatt, utan hela den miljöfarliga verksamheten ska ha satts igång. Det finns en juridisk skillnad mellan ianspråktagande av ett tillstånd och igångsättande av verksamheten. Ett tillstånd tas i anspråk redan när arbetet på avsedd plats påbörjas, men anses inte igångsatt innan verksamheten som helhet kan bedrivas på det sätt som avsetts i tillståndet.
Vad händer då om verksamheten inte kommer igång exempelvis på grund av svårigheter att få finansiering eller att få fram arbetskraft? I 24 kap. 2 § miljöbalken framgår att om tillståndshavaren visar att denne har giltigt skäl för dröjsmålet eller att synnerliga olägenheter skulle uppstå om tillståndet förfaller, kan tillståndsmyndigheten förlänga igångsättningstiden med högst tio år. Tillståndsmyndigheten får föreskriva nya eller strängare villkor efter vad som är skäligt. Ansökan om förlängning ska göras innan tillståndets giltighetstid har gått ut.
Bedömningen av vad som är att anse som giltigt skäl för dröjsmål görs utifrån det enskilda fallet. Det går alltså inte att göra en generell bedömning som täcker olika typer av omständigheter vilka gett upphov till dröjsmål. Genom praxis har domstolarna dock gett fingervisningar om vilka skäl som är acceptabla och där förlängning av igångsättningstiden beviljats. Som regel kan sägas att om dröjsmålet beror på tillståndshavarens slarv eller bristande organisationsförmåga föreligger normalt inget skäl för förlängning av igångsättningstid. Praxis visar att om orsakerna tilldröjsmål ligger utanför tillståndshavarens kontroll så har giltiga skäl i flera fall ansetts föreligga.
Den 16 april i år, 2020, kom en ny dom från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) gällande förlängd igångsättningstid för vindkraftsverksamhet (M 9995-19)
Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Västernorrlands län gav den 2 oktober 2012 tillstånd för Högland Skog och Kraft AB att uppföra och driva en gruppstation för vindkraft i Sollefteå kommun. Tillståndet vann laga kraft den 15 november 2012. I tillståndet fastställdes igångsättningstiden för verksamheten till sju år från dagen då beslutet fick laga kraft, dvs. den 15 november 2019. Sedan beslutet hade tillståndet överlåtits till Hocksjön Vind AB (Bolaget) som i sin tur ansökte hos miljöprövningsdelegationen om förlängning av igångsättningstid till och med den 31 december 2022 på grund av att Bolaget haft svårigheter att få till stånd en elnätsanslutning. Miljöprövningsdelegationen beviljade förlängningen genom beslut av den 1 mars 2019.
Beslutet överklagades av ett antal privatpersoner som bland annat framförde att tillståndshavaren haft synnerligen god tid på sig att uppföra vindkraftparken och starta verksamheten. Att tillståndshavaren har haft svårigheter att få till stånd en elnätsanslutning borde inte vara ett giltigt skäl för förlängd igångsättningstid. Klagandena menade att tillståndshavaren redan då man inledde tillståndsprocessen måste ha förutsett att det skulle bli problem med elanslutningen eftersom 14 vindkraftsprojekt behövdes samordnas och eftersom det var känt att de olika projekten låg i olika faser av processen. Tillståndshavaren borde ha haft en planering för detta.
Mark- och miljödomstolen instämde med vad som framförts i överklagandena och konstaterade att inte heller de övriga skäl som Bolaget åberopat vid miljöprövningsdelegationen utgjorde giltiga skäl för förlängning. Domstolen upphävde därför miljöprövningsdelegationens beslut. Bolaget överklagade domen till MÖD och anförde att totalt 14 olika vindkraftparker var aktuella för anslutning till samma anslutningspunkt i det nationella transmissionsnätet, vilket är ovanligt många. Samordningsprocessen inför en sådan anslutning, förklarade Bolaget, hanteras i huvudsak helt av regionnätbolaget och Svenska Kraftnät. Påverkansmöjligheten i en sådan extern del av projektet är i normala fall med ett till tre anslutande vindkraftsprojekt mycket små, men med 14 pågående projekt är möjligheten att påverka obefintlig.
Bolaget förklarade att man bara kunnat samarbeta och medverka i den takt utredningarna drivits framåt av regionnätbolaget E.ON. och Svenska Kraftnät. Bolaget hade, när överklagandet lämnades in, trots idogt och kontinuerligt samarbete med såväl E.ON som anslutande projekt i området, ännu inte erbjudits något bindande anslutningsavtal för vindkraftparken. Bolaget hade inte enskilt kunna förhandla fram eller teckna något fristående avtal för just Hocksjön vindkraftpark på grund av att Ellagen inte tillåter E.ON att erbjuda ett sådant när en samordning så uppenbart har såväl samhällsekonomiska som miljömässiga fördelar.
I MÖD prövade domstolen de omständigheter som Bolaget framfört som grund till att igångsättning inte kunde göras inom den givna tiden. Domstolen konstaterade att Bolaget inte kunnat förutse att processen från det att de beställde en förstudie år 2012 fram till det att ett för Bolaget nödvändigt anslutningsavtal slöts mellan E.ON och Svenska Kraftnät skulle ta så lång tid som 6 år. Domstolen konstaterade även att Bolaget haft begränsade möjligheter att påverka händelseförloppet med mer aktiva insatser.
Bolaget hade därför haft giltigt skäl för sitt dröjsmål med att ta tillståndet i anspråk. MÖD beslutade därför att förlänga igångsättningstiden.
Domen innebär en viss utökning av sådana omständigheter som utgör giltigt skäl för dröjsmål. I tidigare praxis (MÖD:s dom i mål M 6365-17 av den 9 juli 2018) hade ett vindbolag ansökt om förlängning av igångsättningstid på grund av att elanslutningen fördröjts eftersom tillstånd behövt sökas hos kommun, markägare och länsstyrelse. MÖD fann att Bolaget inte visat att arbetet med elanslutningen påbörjats i tid eller att fördröjningen skulle ha berott på ett oförutsett hinder. Inhämtande av godkännande och tillstånd för anläggande av elnät ansågs därför på grund av Bolagets inaktivitet ligga utanför vad som anses utgöra giltigt skäl för dröjsmål.
I M 1762-18, MÖD:s dom av den 9 juli 2018, hade ett vindbolag ansökt om förlängd igångsättningstid för en vindpark i Svenljunga kommun. Vid projektets inledande förväntades anslutningstiden för elnätet uppgå till mellan 2 till 3 år. På grund av försäljningar och konkurser bland ägande bolag kom något arbete inte igång i tid. År 2015 återupptogs frågan om anslutningstid till elnätet som då uppskattades till 3-4 år på grund av lagändringar år 2013. Detta gjorde att vindbolagets konkursbo ansökte om förlängning av igångsättningstid. MÖD ansåg att konkursboet inte visat att arbetet med elanslutningen pågått kontinuerligt och att de därför inte visat att dröjsmålet berott på annat än omständigheter inom ramen för de företagsekonomiska riskerna vid vindkraftsprojekt. MÖD avslog därför ansökan.
I M 9024-15, MÖD:s dom av den 17 maj 2016, kom MÖD fram till att förändringar i konjunkturen och behovet av förnyade analyser av verksamhetens lönsamhet inte innebar till ett giltigt skäl för dröjsmål. Enligt MÖD inryms sådana förhållanden snarare i de företagsekonomiska risker som normalt förknippas med ett projekt.
I såväl M 6365-17 som M 1762-18 hade bolagens inaktivitet en avgörande betydelse för utgången av målen. Inte ens i M 9024-15 bedömdes Bolagets inaktivitet försvarlig trots konjunkturförändringar som krävt förnyade lönsamhetsanalyser innan vidare arbete kunde utföras. I det nu aktuella målet M 9995-19 var det ostridigt att Bolaget påbörjat arbetet med elanslutningen samma år som tillståndet meddelades, men att andra omständigheter gjort att arbetet dragit ut på tiden. Förtydligandet som MÖD nu kommit med är mycket välkommet.
I den nära framtiden är det mycket sannolikt att Covid-19 kommer att påverka möjligheten för olika verksamheter att sätta igång sina verksamheter på grund av att beslut fördröjs eller att avtal respektive leveranser försenas. För verksamhetsutövare kommer det fortsatt att vara viktigt att driva på processen så mycket som möjligt från sitt håll och att dokumentera alla de ansträngningar som gjorts, liksom att dokumentera övriga händelser och svårigheter/hinder för att kunna visa att processen i övrigt legat utanför verksamhetsutövarens kontroll.
Har Du frågor om miljöfarliga verksamheter, tillstånd eller igångsättningstid? Kontakta oss gärna.
