EU:s nya dricksvattendirektiv – ny svensk lagstiftning på gång

År 2020 beslutade EU om ett nytt direktiv om dricksvatten, Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 av den 16 november 2020 om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning) ”Dricksvattendirektivet”. Direktivet ersätter det tidigare direktivet, Rådets Direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten från år 1998. Det nya direktivet är ett resultat av ett europeiskt medborgarinitiativ, Right2water, som krävde att EU skulle implementera den mänskliga rättigheten tillgång till rent vatten och sanitet.

Publicerat: 17 november, 2023

Både det nya och det tidigare direktivet har som mål att säkerställa hälsosamt och rent dricksvatten. Båda direktiven innehåller minimikrav för dricksvatten och ställer krav på medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa att kraven följs. Det nya direktivet skiljer sig dock från det förra direktivet på flera aspekter. De viktigaste förändringarna i det nya direktivet jämfört med det tidigare är följande:

  • Ett riskbaserat arbetssätt som omfattar alla led i dricksvattenkedjan.
  • Krav på rapportering av läckage av dricksvatten.
  • Gemensamma krav inom EU på material som kommer i kontakt med dricksvatten.
  • Utökade krav på information till allmänheten.
  • Nya och ändrade gränsvärden.

Dricksvattendirektivet trädde i kraft den 12 januari 2021 och efter det hade medlemsstaterna två år på sig att implementera direktivet i sina nationella lagstiftningar. Lagändringarna skulle alltså ha implementerats i svensk lag redan den 12 januari 2023.

Propositionen

Den 24 oktober 2023 lade regeringen fram en proposition (prop. 2023/24:30) om genomförande av EU:s nya dricksvattendirektiv till riksdagen. I propositionen framgår att regeringen bedömer att den nuvarande lagstiftningen i viss mån motsvarar de krav som ställs i det nya dricksvattendirektivet men att direktivet innehåller flera regler som saknar motsvarighet i den svenska lagstiftningen. I propositionen föreslås därför vissa lagändringar som behövs för att genomföra det nya dricksvattendirektivet. De lagar där ändringar föreslås är miljöbalken (1998:808), livsmedelslagen (2006:804) och plan- och bygglagen (2010:900). Eftersom många av direktivets bestämmelser är av teknisk natur anser regeringen att dessa bör införas på lägre nivå en lag. Därmed föreslår regeringen att en rad olika bemyndiganden införs.

Ändringar i miljöbalken

I miljöbalken föreslår regeringen att det införs ett bemyndigande att bevaka risker i tillrinningsområdena för dricksvattenuttag samt att meddela föreskrifter om skyldigheter för en kommun att lämna de uppgifter som behövs för att bedöma dessa risker. De tidigare bestämmelserna om åtgärdsprogram för att följa miljökvalitetsnormer ska enligt regeringens förslag också gälla åtgärder som behövs för att skydda kvaliteten på dricksvatten. Reglerna om hälsoskydd i 9 kap. miljöbalken kompletteras med ett bemyndigande att bevaka risker som uppkommer i ledningar, installationer och anordningar på fastigheter eller i byggnader som används för att distribuera dricksvatten, samt att meddela förskrifter om skyldighet för kommuner, fastighetsägare och nyttjanderättshavare att lämna uppgifter som behövs för att bedöma dessa risker.

Ändringar i livsmedelslagen

I livsmedelslagen föreslår regeringen att det införs ett bemyndigande att meddela föreskrifter om en skyldighet för den som producerar eller tillhandahåller dricksvatten att till Livsmedelsverket lämna uppgifter som rör kvaliteten på dricksvatten och som behövs för rapportering till EU. Livsmedelsverket ska enligt propositionen få möjlighet att förelägga den som producerar eller tillhandahåller dricksvatten och som inte lämnar de uppgifter som krävs att fullgöra uppgiftsskyldigheten.

Ändringar i plan- och bygglagen

I plan- och bygglagen förslås att en ny bestämmelse om marknadskontroll införs. Enligt denna bestämmelse ska reglerna om marknadskontroll som finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 även tillämpas på byggprodukter som kommer i kontakt med dricksvatten. Det föreslås också att ett bemyndigande att meddela föreskrifter om villkor för att släppa ut och tillhandahålla byggprodukter avsedda att komma i kontakt med dricksvatten på marknaden.

Ikraftträdande och kommentar

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2024, drygt ett år försenat. Förhoppningsvis kommer dessa förslagna regler bidra till ett korrekt och effektivt genomförande av det nya dricksvattendirektivet, vilket regeringen bedömer kommer medföra positiva effekter för miljön.

Vi på Foyen kommer följa utvecklingen med stort intresse. Särskilt intressant blir att få ta del av de föreskrifter som inom kort måste utarbetas utifrån bemyndigandena i miljöbalken, livsmedelslagen och plan- och bygglagen.

Har du frågor om detta, kontakta oss gärna.

Liknande artiklar

Flygbild över grönskande skog
Mark och miljö2024.05.02

Reglerna om företags hållbarhetsrapportering utökas

Att ha ett tydligt hållbarhetsperspektiv är idag grundläggande för företag för att stå sig i konkurrensen då medvetenheten kring miljö och mänskliga rättigheter ökar bland konsumenterna. Utöver de rent konkurrensmässiga fördelarna är det också alltmer angeläget för företag att ha koll på hållbarhetsfrågor ur ett regelefterlevnadsperspektiv.

Solceller
Mark och miljö2024.04.16

MÖD säger nej till solcellsanläggningen i Svedberga och ställer hårda krav på alternativredovisning

Mark- och miljööverdomstolen (”MÖD”) stoppar European Energy Sveriges planerade solcellsanläggning i Svedberga. Detta står klart efter att MÖD den 3 april 2024 fastställde Länsstyrelsen i Skåne läns beslut om att förbjuda solcellsanläggningen i Helsingborgs kommun i mål nr M 13461-22. Solcellsanläggningen hade kunnat bli den största solcellsparken i Sverige med en årlig produktion om 175 GWh och därmed bidra med mycket förnybar energi i ett elområde med stort behov av mer el. Eftersom solcellsparken planerades att anläggas på jordbruksmark aktualiserades regeln i 3 kap. 4 § miljöbalken (1998:808) som i slutändan satte, åtminstone tillfälligt, stopp för projektet. Advokat Pia Pehrson och biträdande jurist Elin Holzhausen kommenterar här MÖD:s färska avgörande och även tre andra beslut från MÖD om solcellsanläggningar.

xterior of a school building and schoolyard in Stockholm, Sweden.
Mark och miljö2024.04.05

Vad behöver utredas vid detaljplaneärenden och hur ska det göras? Ny praxis ger vägledning.

När en kommun tar fram en detaljplan ställer plan- och bygglagen (”PBL”) krav på vilket underlag som måste finnas. Omfattningen av underlaget beror på om planen riskerar att medföra betydande miljöpåverkan (”BMP”), vilket i så fall kräver en miljökonsekvensbeskrivning (”MKB”). Att ta fram en MKB är ett omfattande arbete och kraven på innehållet är idag höga. Om kommunen gör felaktiga bedömningar gällande BMP och MKB-underlagets omfattning kan det få allvarliga följder. Beslut att anta detaljplanen kan upphävas och hela planärendet måste då tas om från början, med förlust av tid och resurser som konsekvens. Därför är det av yttersta vikt att hantera dessa frågor korrekt.

Fler nyheter