Kort om MKB-direktivet
I MKB-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt) anges krav på att medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder för att säkerställa att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan på grund av deras art, storlek, lokalisering eller liknande blir föremål för en miljökonsekvensbedömning och genomgår en tillståndsprövning. Vidare anges vilka projekt som alltid kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och för vilka projekt en miljökonsekvensbedömning, och en miljökonsekvensbeskrivning (”MKB”), ska upprättas och en tillståndsprövning ska ske (bilaga I).
I direktivet anges även (i bilaga II) de projekt där medlemsstaterna själva, utifrån vissa kriterier och gränsvärden får bestämma om en miljökonsekvensbedömning ska göras eller inte. Vilka krav som ställs på en MKB varierar från fall till fall, och processen består av flera steg såsom samråd, granskning, bedömning och beslut i frågan om tillstånd. För beslut som faller under MKB-direktivets tillämpningsområde tillförsäkrar direktivet den berörda allmänheten en rätt till prövning i domstol eller liknande organ.
MKB-direktivet är genomfört i svensk lagstiftning, huvudsakligen genom miljöbalken (”MB”) och dess förordningar, samt i viss sektorslagstiftning exempelvis plan- och bygglagen, väglagen, lagen om byggande av järnväg samt lag om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (”farledslagen”).
Beslut om betydande miljöpåverkan
Enligt MKB-direktivet ska beslut i frågan om betydande miljöpåverkan fattas oavsett om den ansvariga myndigheten beslutar att en miljökonsekvensbedömning krävs eller inte. MB och den sektorslagstiftning som hänvisar till MB, saknar dock krav på att beslut i frågan om betydande miljöpåverkan ska offentliggöras. I propositionen föreslås därför att en skyldighet införs för länsstyrelsen att tillgängliggöra sina beslut för allmänheten, där myndigheten bedömer om en verksamhet eller åtgärd enligt MB eller flera sektorslagar kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
I nuvarande lydelse av väglagen och lagen om byggande av järnväg saknas idag även ett uttryckligt krav på att länsstyrelsens prövning av ett projekts betydande miljöpåverkan ska avgöras i ett särskilt beslut. För att förtydliga länsstyrelsens skyldighet under samrådsprocessen föreslås därför att lagarna ändras så att ett sådant krav framgår. Vidare föreslås att ett sådant beslut, i likhet med MB:s regler, jfr. 6 kap. 26 § andra stycket MB, ska redovisa de omständigheter som talar för eller emot beslutet.
Vidare saknar dessa beslut enligt väglagen och lagen om byggande av järnväg klagorätt i dagsläget, vilket strider mot direktivets krav på tillgång till rättslig prövning. En klagorätt föreslås därför införas. För att harmonisera med MB:s systematik ska beslutet dock inte kunna överklagas separat, utan endast som en del av ett överklagande av den slutgiltiga, fastställda väg- eller järnvägsplanen.
Utökad föreskriftsrätt för regeringen
Enligt MKB-direktivet ska de projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bli föremål för krav på både tillstånd och en bedömning av om projektet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan innan något tillstånd ges. Kommissionen menar att vissa projekt enligt svensk lag endast är föremål för ett anmälningsförfarande där det inte krävs att ansvarig myndighet reagerar på anmälan, än mindre behandlar den som en ansökan om tillstånd som kräver ett beslut. Som svar på detta föreslås att regeringens rätt att meddela föreskrifter ska utökas.
Enligt nya 9 kap. 6 d § och 11 kap. 9 a § MB får regeringen meddela föreskrifter om att anmälningspliktiga verksamheter endast får påbörjas efter tillsynsmyndigheten bedömt om verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Regeringen föreslås även få meddela föreskrifter att tillsynsmyndighetens i vissa särskilda fall ska förelägga den som anmält en vattenverksamhet att i stället ansöka om tillstånd. Lagförslaget avser att implementera MKB-direktivets krav om att en bedömning av miljöpåverkan ska göras innan ett projekt påbörjas – även avseende anmälningspliktiga verksamheter.
Krav på slutförande av miljöbedömning införs i farledslagen
Kommissionen framför att vissa aspekter i MKB-direktivet inte förefaller ha införlivats på ett korrekt sätt bland annat i viss sektorslagstiftning. Enligt direktivet ska ett beslut att bevilja tillstånd innehålla en motiverad slutsats och en beskrivning av projektets särdrag och/eller planerade åtgärder för att undvika betydande negativ miljöpåverkan. I MB framgår redan av 6 kap. 43 § att den som prövar tillståndsfrågan ska slutföra miljöbedömningen genom att göra en sådan slutlig och samlad bedömning av miljöeffekterna. Farledslagen saknar hänvisning till denna bestämmelse i MB. Det föreslås därmed att det i farledslagen införs en hänvisning till bestämmelsen i MB så att det även vid prövningen enligt farledslagen, av ett projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, ska göras en identifiering, beskrivning och en slutlig och samlad bedömning av miljöeffekterna.
Miljöorganisationers klagorätt förtydligas och utökas
Kommissionen ifrågasätter om Sverige fullständigt införlivat rätten enligt MKB-direktivet för icke-statliga organisationer att överklaga beslut meddelade med stöd av MB. Miljöorganisationer har idag rätt att överklaga domar och beslut enligt MB samt enligt föreskrifter meddelade med stöd av MB. I dagsläget finns det ingen uttrycklig bestämmelse som medger miljöorganisationer klagorätt i fråga om beslut där tillsynsmyndigheten har bedömt om en anmälningspliktig verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, även om det är ett sådant beslut som omfattas av rätten till rättslig prövning i MKB-direktivet. För tillståndspliktiga verksamheter kan beslutet om betydande miljöpåverkan överklagas av miljöorganisationer i samband med att domen eller det slutliga tillståndsbeslutet överklagas (se 6 kap. 27 § och 16 kap. 13 § MB). I propositionen föreslås därför att miljöorganisationers klagorätt rörande anmälningspliktig verksamhet förtydligas. Regeringen är dock tydlig med att denna ändring endast utgör en kodifiering av gällande rätt (se MÖD 2014:30 rörande så kallade nollbeslut).
Lagändringarna i praktiken: Så påverkas verksamhetsutövare och kommuner
Sammanfattningsvis föreslås i propositionen justeringar av MB och relaterad sektorslagstiftning i syfte att säkerställa efterlevnad av MKB-direktivet. Fokus ligger på att stärka kraven på offentlighet, klagorätt och förprövning av miljöpåverkan, med ett särskilt beaktande av de projekt som inte genomgår en fullständig tillståndsprocess. Lagändringarna träder i kraft den 1 augusti 2025. Eftersom ändringarna endast gäller processuella förändringar, som alltså inte påverkar de materiella bedömningarna i kravnivåer eller liknande, föreslås inga övergångsbestämmelser.
Lagändringarna kommer ge allmänheten och miljöorganisationer större insyn och möjlighet att engagera sig i miljöbedömningen av verksamheter som omfattas av MKB samt få delta i beslutsprocesser som rör sådana verksamheter. Beslut i frågan om betydande miljöpåverkan kan förvisso överklagas redan i dag men enbart i samband med tillståndsbeslutet. För anmälningspliktig verksamhet är denna överklaganderätt ny. Den utökade överklaganderätten innebär förlängda processer – något som kan kosta berörda företag både i pengar och försening.
Det är beklagligt att konstatera att Sverige återigen fått kritik från EU-kommissionen till följd av en bristfällig implementering av EU:s MKB-direktiv. Denna situation är inte ny, utan snarare en del av ett mönster där Sverige återkommande misslyckas med att korrekt införliva flera centrala miljödirektiv. Både plan- och bygglagen och MB har krävt återkommande justeringar, där den senare har tidigare behövt ändras igen kort efter en större reform. I stället för en proaktiv och genomtänkt lagstiftning har Sverige tvingats till ett förhållningssätt som kan beskrivas som att ”lappa och laga”. Denna ständiga förändring av regelverket skapar en problematisk situation för tillämpningen och leder i förlängningen till en bristande rättssäkerhet för alla inblandade parter.
Vi på Foyen fortsätter att följa den svenska implementeringen av MKB-direktivet med stort intresse. Vill du veta mer om direktivet och vad det har för påverkan på tillståndsprocessen i Sverige? Kontakta gärna oss på Foyen.
