När tvist förs på tal vandrar tanken oftast till domstol, vilket är ett alternativ, men det finns även möjligheter att låta tvisterna slitas genom privata former av tvistlösning som skiljeförfarande eller andra former av avtalsbaserad tvistlösning. I denna artikel redogör vi kortfattat för de olika privata tvistlösningsalternativen, skillnaderna liksom för- och nackdelar. Vi utgår kort ifrån det klassiska domstolsförfarandet, för att sedan mer i sak redogöra för det nästan lika klassiska skiljeförfarandet samt de ”nyare” avtalsbaserade formerna för tvistlösning.
Domstol
Dispositiva tvistemål prövas, om parterna inte kommit överens om annat, som huvudregel i någon av landets 48 tingsrätter som första instans. Processen är i huvudsak offentlig och ska föras på svenska. Hur processen går till regleras i detalj genom rättegångsbalkens bestämmelser. Prövningen i tingsrätten tar inte sällan kring ett par år om tvisten är omfattande eller komplex. Är någon eller båda parterna missnöjda med tingsrättens dom kan domen överklagas till någon av landets sex hovrätter. Därefter kan domen överklagas till Högsta domstolen. Utan att fördjupa sig i förutsättningar för prövningstillstånd och processrättsliga spetsfundigheter kan det konstateras att det inte är helt ovanligt att en mer komplicerad tvist pågår en handfull år innan den är slutligt avgjord.
För- och nackdelar med att tvista i domstol
Fördelen med att tvista i domstol är främst att själva handläggningen är billig. Ansökningsavgiften om 2 800 kronor gör varken till eller från i de flesta tvister med ombud. Möjligheten att få saken prövad i flera instanser kan också ur rättssäkerhetsperspektiv vara en fördel.
Nackdelen med att tvista i domstol är främst den ofta långa tiden från att talan väcks till att saken är avgjord, att ombudskostnaderna kan bli högre till följd av lång handläggning, att det inte går att styra över vilken eller vilka domare som kommer att avgöra målet samt att förfarandet är offentligt.
Skiljeförfarande
Om parterna är överens om det kan ett dispositivt tvistemål prövas av en skiljedomare eller en skiljenämnd enligt lagen om skiljeförfarande. Lagen om skiljeförfarande är i stor utsträckning dispositiv, innehåller få detaljbestämmelser och överlämnar flertalet frågor till parterna och skiljenämnden. Parterna har därmed stor frihet att komma överens om hur skiljenämnden ska pröva tvisten innefattande bland annat frågor om det ska vara en eller fler skiljedomare och vilka den eller dessa ska vara, var skiljeförfarandet ska hållas samt språket för skiljeförfarandet. Skiljeförfarande är vidare som huvudregel inte offentligt.
Övergripande kan skiljeförfaranden delas in i två grupper. Dels skiljeförfaranden som är ad hoc, det vill säga att lagen om skiljeförfarandes gäller. Dels institutionella skiljeförfaranden, det vill säga skiljeförfaranden där ett skiljedomsinstitut tillhandahåller regler och administration.
I ett ad hoc skiljeförfarande ska skiljenämnden enligt lagtexten handlägga tvisten ändamålsenligt och snabbt. Någon närmare reglering av hur handläggningen ska gå till finns inte utan det överlämnas till skiljenämnden i den utsträckning parterna inte kommit överens om annat. Skiljemännen har enligt lagen om skiljeförfarande rätt till skälig ersättning och kan kräva att säkerhet ställs till säkerhet för ersättningen.
Det finns en mängd olika skiljedomsinstitut i världen. För svenskt vidkommande torde dock skiljeförfarande administrerat av Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (”SCC”) vara det vanligaste. SCC tillhandahåller regler för två sorters skiljeförfaranden som också administreras av SCC, dels förenklat skiljeförfarande, dels ”vanligt” skiljeförfarande. Det förenklade skiljeförfarandet prövas av en ensam skiljedomare och ska som huvudregel avgöras på tre månader efter begränsad skriftväxling medan det ”vanliga” skiljeförfarandet enligt SCC:s regler avgörs av en eller tre skiljedomare och inte har några begräsningar avseende tid eller skriftväxlingens omfattning.
När väl en skiljedom meddelats är denna verkställbar i princip som en dom från domstol. Till skillnad från en dom från domstol går dock inte en skiljedom att överklaga annat än på vissa formella grunder samt avseende vissa kostnadsfrågor.
För- och nackdelar med skiljeförfarande
Fördelarna med ett skiljeförfarande är att handläggningstiderna till ett slutligt avgörande oftast är kortare, med ett förenklat skiljeförfarande avsevärt kortare, liksom att parterna kan styra valet av skiljedomare samt att förfarandet inte är offentligt.
Nackdelarna med ett skiljeförfarande är kanske främst kostnaderna för skiljedomaren eller skiljedomarna och eventuell administration innefattande att förskott eller säkerhet kan krävas av parterna. Kostnaderna för skiljedomaren eller skiljedomaren ersätts dessutom typiskt sett inte av rättsskyddsförsäkringar.
Andra former av privat avtalsbaserad tvistlösning
I vissa situationer kan det finnas anledning att överväga andra former av tvistlösning än domstolsförfarande respektive olika varianter av skiljeförfarande. De generella fördelarna från skiljeförfarandet kontra allmän domstol bibehålls (mer inflytande för parterna i val av beslutsfattare, större flexibilitet avseende förfarandet, ingen offentlighet mm.) men det tillkommer med ett annat privat avtalsbaserat tvistlösningsförfarande ytterligare aspekter som kan passa vissa typer av tvister.
Vad är andra former av privat avtalsbaserad tvistlösning?
Andra former av privat avtalsbaserad tvistlösning är förfaranden där parterna avtalsvägen anlitar en eller flera privata tvistlösare för att slita en tvist. Internationellt sett är detta en relativt etablerad form av tvistlösning. Inom vissa branscher, och speciellt i vissa länder, är det till och med att anse som en helt etablerad form av tvistlösning. Det mest etablerade förfarandet av detta slag internationellt är Dispute Boards (en stående privat tvistlösningsnämnd som i större projekt anlitas löpande från början till slut under hela projektet). I en svensk kontext är överbesiktningsförfarande enligt AB 04/ABT 06 kap. 7 § 6 ett exempel på denna typ av förfarande.
Speciella särdrag för tvistlösningsformen ur ett svenskt perspektiv
Den centrala skillnaden jämfört med olika former av skiljeförfarande är att tvistlösaren i den här typen av förfaranden typiskt sett har ett betydligt större mandat att agera i processen utan parternas medgivande eller tillfrågan, ett s.k. inkvisitoriskt mandat. När förfarandet väl startat är det alltså tvistlösaren som i högre utsträckning bestämmer vad som ska ske. Därmed ligger fokus i tvistlösningen också på effektivitet i betydelsen att förfarandet ska gå snabbt.
I en svensk kontext blir det alltid fråga om ett helt avtalsbaserat förfarande, helt enkelt eftersom vi inte har någon lagstiftning som ger effekt åt den här typen av förfaranden (jämför med domstolsförfarande, som regleras av den mycket detaljerade rättegångsbalken, respektive skiljeförfarande, som regleras av lagen om skiljeförfarande). Därför sker förfarandet, på gott och ont, helt med utgångspunkt i parternas avtal om detsamma.
Följden av ett helt avtalsbaserat förfarande blir att de processuella rättsverkningar vi är vana att se från både domstols- och skiljeförfarande här uteblir. Istället får parterna reglera allting som har med förfarandet att göra i sitt avtal. Alla aspekter av förfarandet måste därmed beaktas av parterna: Hur ska förfarandet påkallas? Hur väljer man tvistlösare? Hur ska förfarandet genomföras? Noterbart är också att beslutet som tvistlösaren kommer fram kan bli avtalsrättsligt bindande (om parterna så önskar). Däremot får ett beslut från ett avtalsbaserat förfarande aldrig den rättsverkan som en dom från domstol eller skiljeförfarande får. Beslutet blir t.ex. inte verkställbart.
För- och nackdelar med andra former av privat avtalsbaserad tvistlösning?
Fördelar med den här typen av förfarande är framför allt hastighet; jämfört med domstol såväl som skiljeförfarande kan ett förfarande av det här slaget gå betydligt snabbare. Om parterna anser att det är viktigt att få ett beslut snabbt kan denna form av tvistlösning övervägas som ett bra alternativ. Ett snabbt förfarande kan också innebära att det inte kostar lika mycket för parterna, vare sig i tid eller pengar.
Nackdelar är att parterna, när förfarandet väl inletts, typiskt sett avsäger sig betydligt mer av kontrollen. Åtminstone om tvistlösaren ska ha det inkvisitoriska mandat som ofta förekommer. Eftersom detta är en relativt obeprövad typ av förfarande i en svensk kontext så finns heller inget naturligt rättsligt förhållningssätt till vad som gäller om problem med handläggningen uppstår. Detta ställer höga krav på såväl tvistlösare som partsombud. Att ett förfarande genomförs snabbt innebär också att den materiella genomlysningen blir mindre noggrann och komplexa och bevistunga tvister kan bli lidande av detta.
Vad är bäst då?
Som framgår av framställningen så här långt så hamnar en tvist i domstol om parterna inte kommit överens om annat. För att tvisten ska slitas genom skiljeförfarande eller privat avtalsbaserad tvistlösning måste parterna gemensamt komma överens om detta. En part som önskar en annan tvistlösningsform än domstol får vara beredd på att motparten inte accepterar det. Parternas avtal kommer alltså att bli avgörande för hur tvisten ska prövas och frågan bör övervägas redan vid avtalsförhandling eller innan ett standardavtalsvillkor accepteras.
Rent generellt går det inte att säga vad som är ”bäst”, utan valet av tvistlösningsmodell får avgöras från fall till fall. En tvist av mindre värde mellan två småföretag bör inte prövas i ett ad hoc skiljeförfarande av rent ekonomiska skäl. En omfattande tvist som rör affärshemligheter mellan två stora företag bör på motsvarande sätt inte prövas i domstol. Ett förfarande med privat avtalsbaserad tvistlösning kan vara lämpligt när parterna ska ha en fortlöpande avtalsrelation men vill ha en tvistefråga avgjort skyndsamt.
Slutsatsen blir att frågor om hur eventuella tvister ska slitas bör diskuteras redan när avtalet ska tecknas. Därtill är det viktigt att anlita ett ombud med erfarenhet av det tvistlösningsförfarande som gäller enligt det omtvistade avtalet, förslagsvis oss på Foyen.
