Skadeståndsbestämmelser i produktansvarslagen är tillämpliga om ett kommunalt VA-bolag levererar skadligt vatten

Publicerat:18 juni, 2018
Den 14 juni 2018 fastslog Högsta domstolen (HD) i ett beslut (mål nr. Ö 4746-17) att ett kommunalt bolags leverans av vatten enligt lagen om allmänna vattentjänster omfattas av skadeståndsbestämmelserna i produktansvarslagen. Detta kan innebära stora konsekvenser för VA-bolag som med denna reglering kan få ett strikt ansvar i skadeståndsfrågor.

Ett kommunalt helägt bolag levererade vatten till en kommun i enlighet med lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV). Kärandeparten hade i tingsrätten yrkat att kommunalbolaget var skyldigt att betala ersättning för personskada på grund av att vattnet som kommunalbolaget levererat varit kontaminerat med ett högfluorerande ämne, PFAS. Kärandens talan grundades på skadeståndsbestämmelser i produktansvarslagen (1992:18).  Kommunalbolaget hävdade i tingsrätten att frågan om skadeståndsansvar enbart skulle regleras enligt skadeståndsbestämmelserna i LAV och därför prövas i mark- och miljööverdomstolen.  Tingsrätten hänsköt frågan till HD för prövning.

HD inleder beslutet med att redogöra för att skadeståndsbestämmelser enligt produktansvarslagen bygger på principen om strikt ansvar. Det innebär att skadan inte behöver ha uppkommit på grund av vårdslöshet för att skadeståndsskyldighet ska kunna bli aktuellt. Skadestånd enligt produktansvars-lagen utgår för personskada och med vissa begränsningar även sakskada som en produkt har orsakat på grund av en säkerhetsbrist.

HD bedömer i beslutet att dricksvatten omfattas av begreppet ”produkt” enligt produktansvarslagen. Detta genom att först konstatera att vad som är en produkt inte sedan innan är helt definierat i svensk rätt men att dricksvatten faller in under beskrivningen av en produkt genom rekvisitet ”varje lös sak” som ges i Rådets direktiv 85/374/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister, artikel 2. För skadeståndsskyldighet enligt produktansvarslagen måste en produkt vidare ha satts i omlopp i en näringsverksamhet. Det kommunala bolaget bedöms av HD vara en verksamhet som är av ekonomiskt slag som bedrivs yrkesmässigt och utgör därför näringsverksamhet.

Därefter utreder HD om skadeståndsbestämmelserna i LAV utesluter att reglerna om skadestånds-ansvar i produktansvarslagen blir tillämpliga. HD redogör för att både personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada omfattas av skadeståndsbestämmelserna i LAV samt att reglerna inte är tillämpliga mot tredje man. HD skriver att förekomst av förorening i dricksvatten är ett exempel på när en huvudman för allmän vattenanläggning kan bli skadeståndsskyldig enligt LAV. Det krävs inte att skadan har orsakats av oaktsamhet för att skadestånd ska kunna bli aktuellt, men det handlar i denna lag inte om ett strikt ansvar. Skadeståndsansvar enligt LAV förutsätter att huvudmannen har överskridit sin rätt eller åsidosatt en skyldighet.

HD skriver att enligt utgångspunkten i svensk rätt är en skadeståndstalan med stöd av allmänna skadeståndsregler tillåten även när det finns speciallagstiftning för frågan. Undantag kan dock göras med hänsyn till speciallagens syften och utformning. I förarbetena till produktansvarslagen anges att det inte kan anses följa någon särskild olägenhet av att en produktskada faller inom en annan skadeståndsrättslig speciallags tillämpningsområde samtidigt som produktansvarslagen blir tillämplig på skadefallet. För den som har lidit skadan är det snarare en fördel. Produktansvarslagens förhållande till andra skadeståndsrättsliga specialregler ska därför bedömas från fall till fall. Ordalydelsen i LAV uttrycker heller inte att skadeståndsbestämmelserna exklusivt reglerar huvudmannens ansvar.  Inte heller antyds i förarbetena att andra skadeståndsregler inte skulle vara tillämpliga. Av dessa anledningar kan en skadelidande grunda ett skadeståndsanspråk på produktansvarslagen, skriver HD.

HD:s slutsats blir således att kommunalt dricksvatten är en produkt som faller in under produktansvars-lagens tillämpningsområde. Man konstaterar även att skadeståndsbestämmelserna i LAV inte är exklusiva. Vattnet som kommunalbolaget levererade är omsatt i en näringsverksamhet. Kärandeparten kan därför grunda sin begäran av skadestånd på produktansvarslagen.

För VA-huvudmän innebär detta beslut att det nu finns en betydande risk att bli skadeståndsskyldig. Enligt beslutet krävs inte att huvudmannen faktiskt överskridit sin rätt eller åsidosatt någon skyldighet för att skadestånd ska kunna krävas. Om skadestånd krävs enligt produktansvarslagen kan ansvaret bli strikt. Huvudmannen kan hållas ansvarig oavsett om skadan berott på vårdslöshet eller försummelse. Dessutom kan ett skadeståndskrav även ställas av tredje man, vilket innebär att spannet för vem som kan erhålla skadestånd har utvidgats. Vi kommer med intresse att följa hur utvecklingen av detta fortskrider och vilka följder detta kommer att få för VA-bolag och andra VA-huvudmän

Har Du frågor om VA-lagstiftning eller vad HD:s beslut kan innebära för Ditt bolag?

Kontakta:

Pia Pehrson, advokat och deläagre på Foyen Advokatfirma
pia.pehrson@foyen.se

Caterina Carreman, advokat på Foyen Advokatfirma
caterina.carreman@foyen.se

Annika Carlsson, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
annika.carlsson@foyen.se