Ljud och ljus från idrottsanläggning – vad gäller egentligen?

Publicerat:3 februari, 2021
Mark- och miljööverdomstolen har nyligen avgjort ett mål där frågan var vilken olägenhet idrottsanläggningen Boovallen medförde för närboende samt vilka skyddsåtgärder som skulle vidtas med anledning av detta. Advokat Caterina Carreman och biträdande jurist Sara Eriksson redogör för domen samt regelverket.

Nyligen kom en ny, uppmärksammad dom gällande buller och störningar från idrottsanläggningar. Den 16 december 2020 meddelade Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) dom i mål nr M 7353-19 gällande föreläggande om försiktighetsmått för att minska störningar från idrottsanläggningen Boovallen. Kommunen hade både i Länsstyrelsen och i Mark- och miljödomstolen förelagts att vidta åtgärder, såsom uppföra ett bullerskydd samt begränsa de tider då idrottsverksamheten skulle få bedrivas.

I 9 kap. 3 § miljöbalken anges att med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. Även sådana störningar som i första hand påverkar välbefinnandet i inte ringa grad omfattas, t.ex. buller, lukt och termiskt inomhusklimat. Bedömningen ska utgå från vad människor i allmänhet anser är en olägenhet och ska inte baseras på en persons reaktion i det enskilda fallet. Dock ska hänsyn tas till personer som är något känsligare än normalt, t.ex. allergiker (se prop. 1997/98:45, del 2 s. 109). Störningen ska även ha en viss varaktighet. Ett exempel på då detta inte är uppfyllt är då en snöplog efter snöväder nattetid kör och väcker närboende genom buller. Den kan dock vara tillämplig om det är fråga om en verksamhet som regelbundet startar bolagets fordon tidigt på morgonen vid ett bostadsområde och därigenom väcker närboende genom buller.

MÖD har i tidigare praxis uttalat att om Socialstyrelsens riktvärden för buller underskrids bör i allmänhet bullret inte bedömas utgöra en olägenhet för människors hälsa enligt 9 kap. 3 § miljöbalken. Om riktvärdena överskrids krävs, för ett föreläggande om att en fastighetsägare ska vidta åtgärder, att det är utrett eller åtminstone sannolikt att sådana särskilda omständigheter föreligger att det aktuella bullret kan anses utgöra en olägenhet för människors hälsa (se MÖD 2006:50). MÖD har även kommit fram till att klockringning från en kyrka nattetid kan utgöra en olägenhet (se MÖD 2002:3), likaså ett lågfrekvent buller från stillastående tåg på tomgång (se MÖD 2013:25), hundskall på nätterna i tätbebyggt område i större omfattning än sporadiskt (se MÖD 2017:32) och buller från en återvinningsstation (mål nr M 8734-12 av den 17 april 2013).

I det aktuella målet i MÖD hade idrottsplatsen successivt byggts ut. Enligt MÖD är buller från idrottsanläggningar mycket varierande till sin karaktär. Det handlar om den sammantagna effekten av olika bullerkällor knutna till idrottsutövning och idrottstävling. Ljuden varierar ofta i styrka, frekvens och varaktighet och beror på vilken form av idrottsutövning som bedrivs vid tillfället. Med tanke på detta och att frågan sannolikt kommer att få stor prejudicerande betydelse inhämtade MÖD remissyttranden från Folkhälsomyndigheten, Boverket och Naturvårdsverket. Buller från idrottsanläggningar är därmed enligt MÖD, i likhet med vad remissinstanser angett i målet, av helt annan karaktär än det buller som avses i Naturvårdsverkets vägledning om industribuller och annat verksamhetsbuller.

MÖD uttalar vidare att ljudets varierande karaktär också gör det svårt att göra tillförlitliga mätningar och att det dessutom oftast är betydligt svårare att åtgärda sådant buller vid källan. I Naturvårdsverkets vägledning om buller från idrottsplatser har Naturvårdsverket bedömt att ett siffervärde inte är ändamålsenligt för att ha en effektiv tillsyn och minska risken för störningar där den uppstår. MÖD delar mot bakgrund av detta remissinstansernas uppfattning att det sällan är lämpligt att relatera bedömningen av om sådant buller vid bostäder utgör en olägenhet för människors hälsa till siffersatta riktvärden. Det är inte heller lämpligt att använda riktvärdena i vägledningen om industribuller. I stället får en samlad bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet ligga till grund för bedömningen av om det föreligger en sådan olägenhet som avses i 9 kap. 3 § miljöbalken och därefter vilka åtgärder som är rimliga att vidta enligt 2 kap. 7 § miljöbalken. Riktvärdena för industri- och verksamhetsbuller kan dock ha betydelse som utgångspunkt för bedömningen i vissa fall, som vid buller från teknisk utrustning (t.ex. återkommande högtalarupprop eller musik) och vid större idrottsanläggningar som även ger buller från andra källor än idrottsutövandet i sig (t.ex. publikparkeringar).

MÖD bedömde gällande Boovallen att även om olägenhetsbedömningen inte ska relateras till siffersatta riktvärden ger de bullerutredningar som redovisades i målet vägledning om hur ljudet sprider sig och om vilka ljudnivåer som kan finnas vid olika aktiviteter. Enligt MÖD ger utredningarna stöd för att ljudnivån vid bostäderna närmast Boovallen kan upplevas som störande av kringboende. Boovallen är en relativt stor anläggning som består av två större konstgräsplaner och en mindre grusplan. Planerna ligger intill ett villaområde med närliggande bostäder på flera håll. Anläggningen har byggts ut under senare år och idrottsverksamheter har ökat i omfattning. Verksamheten är idag mycket omfattande med ett stort antal träningar, matcher och cuper. Verksamheten pågår under dagtid och kvällstid under såväl vardagar som helger. Av utredningen i målet framgick även att boende i anslutning till Boovallen har lämnat in klagomål, främst på buller. Vid en sammantagen bedömning kom MÖD fram till, i likhet med underinstanserna, att utredningen i målet ger stöd för att den organiserade verksamheten vid Boovallen ger upphov till sådan olägenhet för människors hälsa som avses i 9 kap. 3 § miljöbalken.

Nästa fråga MÖD hade att avgöra var vilka åtgärder som var miljömässigt motiverade och rimliga att ålägga verksamhetsutövaren för att begränsa olägenheterna. Det måste enligt MÖD vid denna bedömning beaktas att det föreligger ett starkt allmänintresse av att idrottsverksamhet kan bedrivas inom rimliga avstånd från bostadsområden. Tillgången till idrottsplatser är viktiga för folkhälsan och för att främja detta syfte krävs att de är lokaliserade i närheten av bostäder.

Av bullerutredningarna i målet framgick att de ljudnivåer som verksamheten ger upphov till utomhus vid närliggande bostäder varierar kraftigt beroende på vilken typ av idrottsverksamhet som bedrivs för tillfället. Bullernivåerna hade beräknats till ca 50-55 dBA ekvivalentnivå under den mest intensiva användningen av fotbollsplanerna. Utredningen i målet gav även stöd för att Folkhälsomyndighetens allmänna råd om riktvärden för buller inomhus (FoHMFS 2014:13) klarades. Av utredningen framgick även att den organiserade verksamheten, som det var fråga om i målet, inte bedrevs nattetid. Mot bakgrund av detta och med beaktande av det särskilda allmänintresset för idrottsplatser bedömde MÖD att störningarna från den organiserade verksamheten inte var av sådan omfattning att verksamheten på platsen måste förbjudas.

Med hänsyn till omfattningen av verksamheten på Boovallen, närheten till angränsande bostäder och de ljudnivåer som verksamheten ger upphov till, ansåg dock MÖD att det finns skäl att förelägga kommunen att vidta vissa försiktighetsmått för att begränsa bullerpåverkan.

Kommunen hade i underinstanserna förelagts att uppföra bullerskydd för att begränsa olägenheten. Kostnaden för detta beräknades till mellan 4,5 miljoner kr och 12 miljoner kr. Av utredningen framgick vidare att den effekt som ett bullerskydd skulle medföra på platsen var begränsad, särskilt med beaktande av Boovallens lågt liggande läge och med hänsyn till det övriga buller fastigheterna var utsatta för. Med hänsyn till bullerstörningarnas karaktär och omfattning och den begränsade nytta ett bullerskydd skulle ha på platsen samt med beaktande av den stora kostnaden ett bullerskydd skulle medföra, fann MÖD att ett bullerskydd inte var en miljömässigt motiverad och rimlig åtgärd för att begränsa bullerstörningen i detta fall. Föreläggandet om bullerskydd skulle därför upphävas.

MÖD fann dock att det med hänsyn till idrottsverksamhetens omfattning, bullerstörningarnas karaktär och omfattning samt förhållandena på platsen fanns skäl att begränsa verksamheten genom att föreskriva tidsbegränsningar inom vilken den organiserade verksamheten får pågå. De olägenheter som lyftes fram var bl.a. användandet av belysning på planerna och högtalaranläggning. MÖD kom fram till att de tidsbegränsningar som fastställdes i miljönämndens beslut innefattade rimliga försiktighetsmått för att motverka de olägenheter som verksamheten medförde. Dessa tidsbegränsningar innebär bl.a. att ingen bokningsbar organiserad verksamhet får förekomma under juli månad eller efter klockan 21.30 på vardagar och 17.30 på lördag/söndag/helgdag. De organiserade verksamheterna får inte heller börja innan 08.00 på vardagar och 10.00 på lördag/söndag/helgdag. Vidare vidhöll MÖD föreläggandet om att belysning inte får tändas tidigare än 60 min innan verksamheten startar och vara tänd max 30 min efter att verksamheten slutat, samt att högtalaranläggningen inte får användas mer än max fyra gånger per år. MÖD bedömde dock att det inte framkommit tillräckliga skäl att begränsa tiderna för vuxenverksamheten särskilt eller att nu besluta om ytterligare tidsbegränsning för verksamheten på kvällstid.

Det bör noteras att MÖD:s mål endast rör de organiserade bokningsbara verksamheterna och att delar av frågorna om icke organiserade verksamheter har återförvisats till Länsstyrelsen.

Det framgår alltså av MÖD:s avgörande att det är de faktiska förhållandena vid de bostäder som påverkas av störningen som ska bedömas och att störningen ska ställas mot vilken bullerreducering som är tekniskt möjlig och ekonomiskt rimlig att utföra. Vidare går det att dra slutsatsen att MÖD anser att det måste ske en avvägning mellan möjligheterna till idrottsutövning och den påverkan denna kan ha på omgivningen.

 

Caterina Carreman, advokat på Foyen Advokatfirma
caterina.carreman@foyen.se

Sara Eriksson, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
sara.eriksson@foyen.se