Hur får man använda en övervakningskamera?

Publicerat:16 december, 2020

Det finns gott om billiga kameror som kan installeras utomhus och i trappuppgångar för en relativt liten peng. Det är bara att koppla upp mot en telefon och vips ser man allt som händer utanför den egna dörren. Man kan se när barnen kommer hem, vem som ringer på och även om ovälkomna personer försöker ta sig in. Det ger en känsla av trygghet för många – men får man egentligen göra detta?

Datainspektionen har nu utfärdat ytterligare en administrativ sanktionsavgift för olaglig kamerabevakning. I detta fall var det Uppsalahem som i en trappuppgång satt upp en kamera för att komma tillrätta med ordningsstörningar. Kameran filmade två olika lägenhetsdörrar och var monterad på första våningsplanet, vilket innebar att kameran fångat alla på väg in eller ut ur huset. Datainspektionen fann att även om bolaget haft ett bevakningsintresse, så väger de boendes integritet tyngre. Uppsalahem får därför erlägga 300 000 kr i sanktionsavgift.

I Sverige gäller Kamerabevakningslagen som tillsammans med GDPR reglerar denna fråga. Bilder är nämligen också en personuppgift, om bilden identifierar en fysisk person. För att korrekt hantera kameror som stadigvarande filmar ett visst område krävs således att man iakttar båda dessa lagar. Kamerabevakningslagen reglerar bland annat när man behöver tillstånd och när man har förhandlingsplikt (som arbetsgivare vid kamerabevakning på en arbetsplats). Om man har rätt att kamerabevaka enligt Kamerabevakningslagen måste man dock alltså även behandla det som filmas på ett sätt som är förenligt med GDPR.

Med kamerabevakning menas någon form av kamera som är fast monterad (den ska inte kunna manövreras på platsen) och som varaktigt eller regelbundet upprepad personbevakar (med eller utan ljudupptagning).

Om kamerabevakning sker av myndighet eller annan än myndighet (om denne utför en uppgift av allmänt intresse) av ett utrymme dit allmänheten har tillträde krävs tillstånd som kan meddelas av Datainspektionen. Datainspektionen menar att t ex ett kommunalt bostadsbolag ska ha tillstånd, då dessa utför ett uppdrag av allmänt intresse. Vid bedömning om tillstånd iakttas t ex behov av att förhindra, förebygga eller upptäcka brottslig verksamhet där särskild risk föreligger.

Om man nu inte är en myndighet utan en bostadsrättsrättsförening eller ett företag – behöver man tillstånd då? Nej, det behöver man inte, men man måste dock iaktta GDPR och Kamerabevakningslagen i övrigt. Dataskyddslagstiftningen innebär att man bara får behandla en personuppgift (som en bild) om man har laglig grund för detta. I de flesta fall blir det då fråga om den så kallade ”intresseavvägningen” i art 6.1 f) – vems intresse väger tyngst vid en jämförelse mellan de som blir registrerade och den som registrerar (filmar)? Här hade Uppsalahem gjort en felaktig bedömning, de boendes integritet väger tyngre än bolagets rätt att filma på det sätt som skedde.

Har man en laglig grund för att filma, så måste man ändå uppfylla krav på information som återfinns både i Kamerabevakningslagen och i GDPR. Det räcker alltså inte med att sätta upp en kamera, man behöver dokumentera grunden för att man gör bedömningen att man har en laglig grund samt bland annat tillse att information lämnas på korrekt sätt. Det är även viktigt att man iakttar sekretess kring bilderna, man får inte lämna ut dem på Internet t ex.

Viss kamerabevakning är undantagen både Kamerabevakningslagen och GDPR, bland annat kamerabevakning av rent privat natur – men då får kameran inte fånga en yta dit allmänheten har tillträde (t ex en trottoar). Datainspektionen har uttalat att om man filmar utanför sin egen privata sfär, så blir kamerabevakningslagen tillämplig. Inne i sin egen bil eller i sitt hem är inom ramen för vad som är privat. Även filmning utomhus, till exempel om man filmar sitt eget garage, så är det undantaget förutsatt att man inte riskerar att fånga allmänheten på bild. Sådan kameraövervakning är undantagen såväl Kamerabevakningslagen som GDPR – det är verksamhet av rent privat natur.

En kamera som filmar utanför en bil (en tjänst som t ex Tesla har) är sannolikt dock utanför den privata sfären och då är Kamerabevakningslagen tillämplig, liksom GDPR. Att uppfylla kraven på bland annat information till de som kan bli filmade är sannolikt mycket svårt varför det är förenat med svårighet att lagligt använda en ”dashcam”.

Datainspektionen har i flera fall beslutat om påföljd i frågor kring kameraövervakning och såväl praxis som lagstiftning är relativt entydig. Svårigheten ligger snarare i det rent praktiska – vad riskerar man att fånga upp med sin kamera och hur ska man uppfylla kraven på information, om man nu har rätt att kamerabevaka? Det är viktigt att noga analysera sin användning av kameror, bara för att det är lätt att sätta upp betyder det inte att man har rätt att göra det.

 

Sara Malmgren, advokat på Foyen Advokatfirma
sara.malmgren@foyen.se