Dina tjänster måste vara till rimlig nytta för konsumenten

Publicerat:7 april, 2020
När en konsument kontaktar dig som näringsidkare för att få en tjänst utförd aktualiseras olika skyldigheter för dig i din roll som näringsidkare, däribland att avråda från beställningar som inte kommer leda till någon rimlig nytta för konsumenten. Faktum är att det är du som näringsidkare som i första hand har att bedöma om den tjänst konsumenten vill låta få utförd kommer vara till rimlig nytta för denne. Skyldigheten föreligger löpande under hela projektet. Men hur långt sträcker sig skyldigheten att avråda från konsumentens önskemål om en viss tjänst och när anses du som näringsidkare ha fredat dig från konsumentens framtida påstående om att din tjänst inte kommit att bli till rimlig nytta? Nedan följer en redogörelse av begreppet ”till rimlig nytta” i förhållande till konsumenttjänstlagen och vad du som näringsidkare kan tänka på för att inte åsidosätta denna skyldighet.

Näringsidkarens skyldighet att avråda

Skyldigheten att avråda från arbeten som inte kommer leda till rimlig nytta för konsumenten regleras i 6 § konsumenttjänstlagen (1985:716). Av lagbestämmelsen framgår bl.a. följande:

Om en tjänst med hänsyn till priset, värdet av föremålet för tjänsten eller andra särskilda omständigheter inte kan anses vara till rimlig nytta för konsumenten, skall näringsidkaren avråda honom från att låta utföra tjänsten.

Bestämmelsen är tvingande vilket betyder att den inte kan avtalas bort.

Beställning från konsument – är tjänsten till rimlig nytta?

För att få vägledning för vad som ligger inom begreppet ”rimlig nytta” ska enligt vad som framgår av lagbestämmelsen hänsyn tas till priset för tjänsten sett i relation till värdet av föremålet, men även andra omständigheter kan vägas in. Vilka de omständigheterna är som kan få betydelse vid bedömningen går inte att redovisa genom en på förhand uttömmande lista, utan det är omständigheterna i det enskilda fallet som sätter ramen för om tjänsten kommer medföra rimlig nytta eller inte. Några exemplifieringar följer dock nedan.

Utgångspunkten för bedömningen av konsumentens nytta med tjänsten tar sikte på ekonomiska faktorer. Ett typiskt fall då näringsidkare anses vara skyldig att avråda från att låta utföra en tjänst är om tjänsten avser ett reparationsarbete på ett föremål där kostnaden för tjänsten överstiger föremålets värde, låt säga att det hade varit billigare att köpa ett nytt likvärdigt föremål. Det kanske inte är en helt främmande tanke att du som näringsidkare i en sådan situation hade informerat konsumenten om detta.

I beaktande kan även omständigheter såsom ålder på föremålet liksom sannolikheten av att ytterligare fel kan tillkomma på föremålet utöver det/de fel som den ifrågavarande tjänsten från början avser. Här får en avvägning göras hur den efterfrågade tjänsten i förhållande till dessa andra faktorer, som i sig skulle kunna innebära att föremålet har en begränsad fortsatt livslängd, skulle medföra nytta för konsumenten.

Ytterligare parametrar att ta hänsyn till är även om konsumentens önskemål innebär avsteg från ett fackmässigt utförande eller om du som utförare är osäker på om konsumentens önskemål kommer kunna uppfyllas. Här uppstår en plikt att i så fall avråda konsumenten från att låta utföra tjänsten. Bedömningen om en konsuments önskemål kan uppfyllas ska göras utifrån ett objektivt ställningstagande, du behöver alltså inte sätta dig in i varje enskild konsuments personliga föreställning huruvida denne uppfattar att önskemålet är uppfyllt eller inte.

Konsumentens uppfattning att den beställda tjänsten har en rimlig nytta

Vad händer i de situationer när konsumenten trots näringsidkarens avrådan ändock anser sig vilja beställa tjänsten? Det finns situationer då ett föremål inte låter sig värderas i pengar, det kan handla om arvegods eller liknande föremål där affektionsvärdet är det som styr huruvida det för konsumenten är värt att exempelvis renovera eller reparera föremålet oaktat priset för tjänsten. Självklart ska tjänsten då kunna utföras, i en sådan situation ligger det i båda parters intressen att tjänsten blir av, dvs. att du som näringsidkare får utföra tjänsten liksom konsumentens intresse av att tjänsten utförs.

Låt det muntliga avrådandet kompletteras i skrift

Efter att du som näringsidkare uppfyllt din skyldighet att avråda från ett visst arbete ska du kunna utföra tjänsten på ett betryggande sätt utifall konsumenten trots avrådan ändock väljer att beställa tjänsten ifråga. Glöm dock inte att skriftligen få bekräftat av konsumenten att denne avråtts från tjänstens utförande men trots detta avrådande ändock valt att beställa tjänsten. Det är nämligen du som näringsidkare som har bevisbördan för att ett avrådande har skett. Slarva därför inte med denna handling, slarv kan stå dig dyrt!

Om tjänsten bedöms sakna nytta kan fel anses föreligga

Kanske tänker du som näringsidkare att det är riskfritt att utföra tjänsten som beställs, konsumenten får ju trots allt precis det den efterfrågar och varför skulle konsumenten då återkomma med klagomål? Vad kan då konsekvenserna vara för en näringsidkare i de situationer när det funnits en skyldighet att avråda men där skyldigheten åsidosatts och konsumenten reklamerar tjänsten? Kort sagt kan det innebära att det föreligger fel i den utförda tjänsten i lagens mening och att näringsidkaren därmed har att svara för felreglerna enligt konsumenttjänstlagen. Om tjänsten bedöms vara till icke nytta för konsumenten kan det också leda till att näringsidkaren inte får betalt för det utförda arbetet (jfr 7 § konsumenttjänstlagen).

För att ta ett förenklat exempel. Låt säga att konsumenten beställer kemtvätt av en tröja som enligt konsumenten fått fläckar på sig. Tvättrådet på tröjan är borta. Konsumenten påstår att plagget är av bomull och därmed av ett tåligt material att tvättas i. Du känner dig osäker på om du kommer lyckas få bort fläckarna som ser ut att vara av värsta sort, men tar trots detta emot tröjan utan att förbehålla dig om att fläckarna eventuellt inte kommer gå bort. Du lägger in tröjan i ett tvättprogram på 40° som bomull klarar av.

I ett första scenario visar det sig att tröjan inte alls var gjord av bomull utan av ull – tröjan har krympt! När konsumenten kommer för att hämta tröjan blir denne arg och vägrar betala för tvätten, konsumenten kräver även att du som näringsidkare ska stå för en ny tröja. Vad gäller? Du som näringsidkare hade sannolikt bedömts kunna se skillnad på ett plagg gjort av bomull jämfört med ull. Du borde därför också känt till tvättråden som gällt för plagget. Förmodligen hade du inte kunnat freda dig med hänvisning till konsumentens lämnade uppgifter om hur plagget kunde tvättas, du som näringsidkare förväntas ha denna kunskap och utföra tjänster fackmässigt. Därmed har du även haft en skyldighet att avråda från att tvätta tröjan i 40°. I vart fall hade du behövt informera om risken med att tvätta i för hög temperatur om det skulle visa sig att tröjan inte var av bomull utan av ett känsligare material. Tröjan är förstörd och tjänsten har varit till ingen nytta. Någon skyldighet att betala för tvätten finns sannolikt inte. Konsumenten kan även ha rätt till ersättning för den skada denne lidit, dvs. ersättning för en ny tröja.

I ett andra scenario där tar du emot tröjan som helt i linje med konsumentens lämnade uppgifter visar sig vara av bomull. Efter att tröjan har tvättats finns fläckarna fortfarande kvar. Konsumenten kommer för att hämta tröjan men vill inte betala för tvätten eftersom fläckarna fortfarande finns kvar. Vad gäller? När konsumenten lämnade in tröjan hade du en föraning om att fläckarna inte skulle gå bort. Det här hade du behövt informera om och utifrån din kunskap avråda från att låta utföra tjänsten, detta för att konsumenten skulle kunna ta ställning till om det var värt att betala en kemtvätt för aktuell tröja med den osäkerhetsfaktorn. Då fläckarna inte gått bort i tvätten skulle konsumenten kunna föra ett resonemang om att tjänsten inte varit till rimlig nytta för denne. Konsumenten skulle därmed också kunna argumentera för att den inte har en skyldighet att betala för den tjänst du låtit utföra.

Avslutande kommentarer

Exemplet ovan med tröjan som blev förstörd kanske inte är den mest priskänsligaste situationen för en näringsidkare när konsumenten reklamerar en tjänst och samtidigt kräver skadestånd för uppkommen skada. Kostnaden i en sådan situation är relativt begränsad. Men tänk dig in i situationen att ett liknande förhållande skulle kunna uppstå vid en till- eller ombyggnad av ett småhus. Att göra avsteg från fackmässighet i sådan situation kan resultera i kostsamma krav på avhjälpande eller ersättningsanspråk med anledning av det eller de fel som bedöms ha uppkommit till följd av ditt arbete. Det är alltså värt att noggrant tänka igenom en konsuments beställning och villkoren för tjänsten innan du beslutar dig för att acceptera uppdraget.

______________

Anders Lindström, advokat på Foyen Advokatfirma
anders.lindstrom@foyen.se

Cecilia Hagman, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
cecilia.hagman@foyen.se