Avlägsnande – ett effektivt och rättssäkert förfarande vid hantering av otillåtna bosättningar?

Under de senaste åren har antalet otillåtna bosättningar i Sverige ökat i stor omfattning. Det nuvarande systemet, som innebär att markägaren ska vända sig till Kronofogdemyndigheten med en ansökan om särskild handräckning, är inte anpassat för att hantera de otillåtna bosättningarna av det slag som har etablerats. För att underlätta för markägare att få en ansökan om avlägsnande prövad av Kronofogdemyndigheten föreslår regeringen att det under vissa förutsättningar ska vara möjligt att ansöka om avlägsnande utan att behöva lämna uppgifter om vilka de svarande är. Avlägsnandet ska även kunna genomföras mot personer som har tillkommit efter att ansökan lämnades in, oavsett om personerna fanns på platsen vid tiden för ansökan eller tillkom senare. För att skydda rättssäkerheten vid ett avlägsnande ska Kronofogdemyndigheten bl.a. göra en proportionalitetsbedömning vid prövningen av en ansökan om avlägsnande.

Förslaget som innebär att en ansökan om avlägsnande ska kunna prövas även om sökanden är oidentifierad syftar till att underlätta för markägare att få en ansökan om avlägsnande prövad. Vid stora bosättningar är det problematiskt att identifiera de boende, inte minst om personerna i bosättningen ofta byts ut eller om bosättningen består av medborgare från ett annat land där språkliga barriärer försvårar arbetet. Utgångpunkten är dock fortfarande att den sökande ska lämna uppgifter om vem motparten är. Den sökande måste nämligen ha gjort rimliga ansträngningar för att försöka klarlägga de boendes identiteter. Regeringen bedömer att ett krav på den sökande att göra rimliga ansträngningar för att få fram uppgifter om svaranden ger tillräckliga lättnader för att tillgodose behovet att göra förfarandet mer effektivt. De flesta remissinstanser är positiva till förslaget om att ansökan om avlägsnande inte ska behöva innehålla svarandens personuppgifter. En del remissinstanser har dock framfört att det nya regelsystemet riskerar att leda till att de svarande inte kan göra invändningar i processen samt att förslaget kan innebära bristande rättssäkerhet. Några remissinstanser har även anfört att kravet på att försöka identifiera de boendes identiteter medför praktiska svårigheter för den sökande att tillvarata sin rätt.

Enligt förslaget ska avlägsnandet kunna genomföras mot alla som vid tiden för verkställigheten av avlägsnandet befinner sig på platsen, förutsatt att det är uppenbart att personerna saknar fog att motsätta sig verkställigheten. Det saknar således betydelse om personen fanns på platsen vid tiden för ansökan eller har tillkommit senare. Vidare föreslås att ett avlägsnande tidigast får ske en vecka efter att svaranden har underrättats om verkställigheten. Regeringen anser att en sådan tidsfrist bör ge svaranden tillräckligt rådrum att förbereda flytten, ordna ett alternativt boende och kontakta sociala myndigheter. Om det behövs med hänsyn till svaranden får Kronofogdemyndigheten bevilja anstånd med högst en vecka räknat från då avlägsnandet skulle ha verkställts.

Möjligheten att föra en process utan att identifiera motparten medför att krav ställs på lagstiftningen att garanterar att svaranden inte fråntas möjligheten att få sina intressen tillvaratagna i processen. Regeringen föreslår därför bl.a. att Kronofogdemyndigheten ska göra en proportionalitetsbedömning vid prövningen av en ansökan om avlägsnande. Med en sådan uttrycklig reglering ska det inte råda någon tvekan om att proportionalitet ska beaktas. Samtidigt gör en sådan reglering det enklare för enskilda att åberopa proportionalitetsprincipen. Vidare föreslår regeringen att skälig hänsyn ska tas både till sökandens intressen och svarandens situation när ett avlägsnande ska genomföras. Att hänsyn ska tas till svarandens situation i samband med verkställigheten innebär bl.a. att myndigheten ska arbeta aktivt för att lämna information till parterna samt att samarbete ska ske med andra berörda myndigheter, exempelvis socialtjänsten. Vad gäller sökandens intressen bör särskilt beaktas om besittningsrubbningen innebär ett stort intrång i sökandens rätt och om sökanden riskerar stora kostnader om verkställigheten fördröjs.

Det är angeläget att reglerna om handräckning ses över i syfte att effektivera, förenkla och skapa ett rättssäkert förfarande vid hantering av otillåtna bosättningar. Det är också positivt att lagstiftningen uppdateras i takt med att samhället förändras och att regelverket anpassas till de verkliga förhållandena. Målsättningen med förslaget är att fler otillåtna bosättningar avvecklas på ett ordnat sätt med mindre lidande för de enskilda som följd samtidigt som det grundlagsreglerade egendomsskyddet tryggas. Frågan är dock hur effektivt det nya avlägsnandeförfarandet kan förväntas bli i praktiken. Sökanden måste t.ex. fortfarande göra rimliga ansträngningar för att försöka identifiera de som ska avlägsnas. Detta kan medföra svårigheter för såväl den sökande som för de myndigheter och domstolar som ska avgöra om identifieringskravet är uppfyllt. Man kan också fråga sig hur en effektiv och rättssäker proportionalitetsbedömning ska kunna genomföras i förhållande till oidentifierade svaranden som inte har yttrat sig i målet.

Har Du frågor om det nya förfarandet vid otillåtet besittningstagande?

Kontakta:

Pia Pehrson, advokat och delägare på Foyen Advokatfirma
pia.pehrson@foyen.se

Rebecka Magnusson, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
rebecka.magnusson@foyen.se