Att angöra en brygga – tillstånd eller anmälan för vattenverksamhet?

Publicerat:3 maj, 2019
Den 20 mars 2019 meddelade Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) dom i M 8454–18. Sökanden hade i januari 2018 lämnat in en anmälan om vattenverksamhet för att förlänga sin brygga. Syftet med utbyggnaden var att skapa fler sittplatser för den café- och restaurangverksamhet belägen i anslutning till den befintliga bryggan. Länsstyrelsen och även mark- och miljödomstolen (MMD) ansåg att verksamhetsutövaren behövde söka tillstånd på grund av att verksamheten skulle leda till påtagligt ökade störningarna i form av buller. MÖD tog sig an frågan huruvida störningar från vattenverksamhet förhåller sig till anmälnings- och tillståndsplikten.

Den befintliga bryggan var vid anmälningstillfället 25×10 meter och förlängningen avsåg en storlek på 14×10 meter, vilket skulle ge en total längd på 20 meter och därav innebära en betydande förlängning. Förutom att förlängningen skulle påverka grannfastighetens redan trånga lokala vattenområde skulle den utökade café- och restaurangverksamheten även generera störningar för grannarna, främst i form av buller. MÖD bemötte frågan om buller genom att konstatera att olägenheter överlag ska hanteras inom ramen för den lokala miljönämndens tillsynsverksamhet och alltså inte i sig påverka frågan om anmälan eller tillstånd. Gällande grannarnas trånga vattenområde anförde MÖD att den sökta verksamheten inte skulle hindra det fysiska nyttjandet av vattenområdet på ett sådant sätt att ett anmälningsförfarande inte skulle räcka.

Vidare betonade MÖD tillsynsmyndigheternas möjlighet att enligt 23 § förordning (1998:1388) om vattenverksamhet m.m. (FVV) förelägga verksamhetsutövare om att vid behov ansöka om tillstånd med tanke på verksamhetens påverkan på miljön eller enskilda intressen. Enligt MÖD visar förarbetena på en viktig förutsättning för anmälningsplikt: dels att vattenverksamheten inte har någon påverkan av betydelse på närliggande fastigheter och dessutom att påverkan inte är föremål för en tvist. MÖD tydliggjorde dock att de enskilda intressen som möjliggör för tillsynsmyndigheterna att förelägga om tillståndsansökan främst tar sikte på de civilrättsliga frågor som framgår av 23 § 2 st. FVV, det vill säga frågor rörande särskild tvångsrätt, ersättning eller inlösen. Oenigheten mellan grannarna om den sökta vattenverksamheten och eventuella störningar kunde därför inte i sig utesluta ett anmälningsförfarande. Vidare beslutade MÖD om att upphäva tidigare beslut och lämna tillbaka ärendet till länsstyrelsen för fortsatt behandling.

 

Anmälan eller tillstånd av vattenverksamhet – Hur ser regelverket ut?

Uppförande av brygga är exempel på en åtgärd som räknas som vattenverksamhet och därmed aktualiserar 11 kap. miljöbalken (1998:808) (MB). Andra typer av vattenverksamheter är pålning, bortledning av grundvatten, markavvattning m.m. En vattenverksamhet är enligt 11 kap. 9 § MB som huvudregel tillståndspliktig men i den mån det är föreskrivet kan dock anmälan vara tillräcklig enligt 11 kap. 9 a § MB. Den markanta skillnaden mellan anmälan och tillstånd är att tillståndet får rättskraft mot alla och en var och anmälan är mer ett godkännande vid tillfället.

Det framgår av förordningen om vattenverksamheter m.m. vilka typer av åtgärder som kan anmälas och hur en anmälan ska handläggas. Bland annat var förlängningen av bryggan i MÖD:s avgörande ovan en anmälningspliktig verksamhet då anläggningen var belägen i ett annat vattenområde än ett vattendrag och bottenytan som verksamheten omfattade inte nådde upp till gränsen på högst 3 000 m2 Exempel på andra vattenverksamheter som endast kräver anmälan är nedläggning eller byte av kabel, ett rör eller en ledning i ett vattenområde och att leda bort ytvatten från ett vattendrag om mängden uppgår till max 600 m3 per dygn. Det finns alltså mycket ingående bestämmelser som reglerar när en vattenverksamhet kan anmälas.

Det finns dock undantag till anmälningsplikten. En tillsynsmyndighet kan nämligen trots anmälningsplikt, i enlighet med föreskrifter i det enskilda fallet, förelägga en verksamhetsutövare om att ansöka om tillstånd när det behövs med hänsyn till verksamhetens påverkan på enskilda intressen eller påverkan på miljön.

MÖD konstaterade i avgörandet ovan att enskilda intressen ska beaktas och aktualisera föreläggande om tillståndsansökan vid situationer då det finns yrkande om särskild tvångsrätt, ersättning eller inlösen. Vid till exempel frågor om ersättning för skada som föranleds av vattenverksamheten ifråga bör denna hanteras i ett tillståndsförfarande. Tillståndsplikten förutsätter dock att verksamhetsutövaren och den berörda sakägaren inte kan komma överens utanför anmälningsförfarandet. Civilrättsliga frågor ska överlag inte behandlas inom ett anmälningsärende men MÖD har vid flera tillfällen klargjort att det gäller främst när det finns yrkande om tvångsrätt, ersättning eller inlösen.

Ett exempel på när enskilda intressen föranleder ett tillståndsförfarande går att finna i MÖD:s avgörande M 9061–15 från den 8 juni 2016. Vattenverksamheten bestod i målet av att en flytdel på en brygga skulle bytas ut från trä till betong. Verksamheten i sig var inte problematisk men det var däremot frågan om rådighet. Omständigheterna i målet resulterade i att MÖD klargjorde att rådighetsfrågor inte ska behandlas inom ramen för ett anmälningsförfarande. Som anledningen anfördes att rådighet i tillståndsprövningar är en processförutsättning och därav bör en invändning om bristande rådighet i ett anmälningsärende utgöra en omständlig som medför tillståndsplikt med hänsyn till enskilda intressen. MÖD tillade att invändningarna inte kan vara uppenbart obefogade.

Ytterligare ett exempel på när enskilda intressen däremot inte har föranlett tillståndsplikt hittas i MÖD:s avgörande M 2444–16 meddelat den 24 november 2016. I domen betonade MÖD att påverkan av betydelse på närliggande fastigheter kan aktualisera tillståndsplikten om det finns civilrättsliga frågor om tvångsrätt, ersättning och inlösen. I det nämnda målet var den huvudsakliga oenigheten att vattenverksamheten förändrade utsikten över en vacker vik. MÖD anförde att invändningarna inte var av sådant civilrättsligt slag att de inte kan behandlas inom ramen för ett anmälningsärende.

I mål M 2200–12 från den 21 maj 2013 klargjorde MMD vid Växjö tingsrätt att vattenverksamheten ifråga hade orsakat skada på grannens fastighet och därav skulle tillståndsprövas. Det framstod dock som sannolikt att fortsatt skada skulle kunna förhindras men att en mer gedigen utredning behövde göras på alla plan. Därför beslutade MÖD om att återförvisa målet till länsstyrelsen. Avgörandet visar på att det till och med vid uppkommen skada och frågor om ersättning är svårt att förelägga verksamhetsutövaren om att ansöka om tillstånd, det måste i så fall stå helt klart att ett anmälningsförfarande är helt uteslutet.

Gällande påverkan på miljön finns det färre avgöranden som resulterat i föreläggande om tillståndsplikt. MÖD klargör en del tolkning i redan nämnt avgörande M 2444–16 från den 24 november 2016. Det framgår därav att de vattenverksamheter som kan antas medföra betydande påverkan på allmänna intressen möjliggör för tillsynsmyndigheten att förelägga om tillståndsansökan. Verksamhetens storlek, myndighetens eventuella påverkanbedömning samt områdets skyddsvärde är vidare parametrar som MÖD vägde in i bedömningen. I detta fall finns det således inte lika tydliga riktlinjer som vid bedömningen av enskilda intressen. Istället är det fokus på omständigheterna i det enskilda fallet som avgör.

Sammanfattningsvis är det relativt svårt för tillsynsmyndigheter att förelägga verksamhetsutövarna om att ansöka om tillstånd. För att nå upp till enskilda intressen krävs inte enbart en oenighet utan tvisten mellan verksamhetsutövare och berörd sakägare måste inkludera frågor såsom tvångsrätt, ersättning, inlösen eller andra befogade civilrättsliga invändningar såsom exempelvis bristande rådighet. Det vill säga sådana frågor som inte alls kan hanteras inom ramen för ett anmälningsärende. Gällande påverkan på miljön står det inte lika klart vad som aktualiserar en tillståndsprövning. Rimligen hamnar många verksamheter som påverkar miljön redan från början inom tillståndsprövningens ramar. Däremot så har MÖD fastställt att områdets skyddsvärde tillsammans med verksamhetens storlek och eventuell påverkansbedömning utgör en grund för vad som är bedöma som påverkan på miljön.

Syftet med anmälningsförfarandet är att uppnå en flexiblare prövning, i synnerhet för mindre vattenverksamheter. Därav är MÖD:s linje tydlig; kraven är hårda och tillståndsplikt är aktuellt endast när hårt står mot hårt och en miljödomstols kompetens krävs. MÖD främjar det bakomliggande syftet om att uppnå en flexibel prövning genom att upprätthålla dessa hårda krav.

 

______________

Caterina Carreman, Advokat på Foyen Advokatfirma

Michelle Jansson, Biträdande jurist på Foyen Advokatfirma