Vad behöver entreprenören visa vid krav om kostnadsändringar enligt AB 04/ABT 06 kap. 6 § 3?

Krav om ändring av avtalat pris med hänvisning till kostnadsändringar enligt AB 04/ABT 06 kap 6 § 3 har framställts i entreprenader under de senaste åren. Det har då varit fråga om att entreprenörer framställt krav på ersättning utöver kontraktssumman med hänvisning till kostnadsökningar. Det har alltså varit fråga om situationer då entreprenörer önskat få mer betalt för utförda arbeten än vad parterna avtalat om med hänvisning till att entreprenören drabbats av kostnadsökningar som varit oförutsebara för entreprenören vid anbudstidpunkten och som väsentligt påverkat hela kostnaden för entreprenaden.

Dessa krav har lett till en ständigt återkommande tvistefråga mellan parterna; vad krävs för att entreprenören ska ansetts ha visat att det förekommit en kostnadsökning som berättigar en ändring av det avtalade priset enligt AB 04/ABT 06 kap. 6 § 3?

Frågan har blivit prövad av Jönköpings tingsrätt genom mål T 3033-23 som meddelades den 20 juni 2024. Tingsrättens dom överklagades men har nu slagits fast av Göta hovrätt genom dom i mål nr T 3368-24 som meddelades den 27 november i år.

Kort om AB 04/ABT 06 kap 6 § 3

Bestämmelsens ordalydelse är densamma både AB 04 och ABT 06. Bestämmelsen är förhållandevis komplex eftersom den förutsätter att en rad olika rekvisit (krav) är uppfyllda för att det ska vara möjligt att ändra det avtalade priset. Enligt undertecknads uppfattning har detta sin förklaring i att huvudregeln enligt svensk rätt är att avtal ska hållas; har parterna avtalat om ett visst pris för utförande av entreprenaden så är det priset som gäller mellan parterna.

I vissa särskilda situationer möjliggör dock bestämmelsen i kap 6 § 3 att priset ändras så att entreprenören kan ha rätt till ytterligare ersättning trots att entreprenadens omfattning inte ändrats.

För att entreprenören ska ha rätt till ytterligare ersättning utöver det avtalade priset krävs enligt bestämmelsen att entreprenören drabbats av oförutsebara kostnadsökningar som väsentligt påverkat hela kostnaden för entreprenaden. Dessutom krävs det att kostnadsökningarna beror på vissa i bestämmelsen särskilt angivna omständigheter. För kostnadsökningar som hänför sig till exempelvis kostnader för material krävs att priserna för materialet ökat på ett sätt som är att betrakta som onormalt för respektive materialslag.

Jönköpings tingsrätts dom i mål nr T 3033–23

I målet hade entreprenören gjort gällande att denne drabbats av oförutsebara kostnadsökningar enligt kap. 6 § 3 kostnadsökning om 14 procent, vilket enligt entreprenören utgjorde en väsentlig påverkan av kostnaden för hela entreprenaden.

Entreprenörens redovisning av sitt krav

För att styrka sin rätt till ersättning hade entreprenören beräknat kostnadsökningarna på så vis att entreprenören hade jämfört faktiskt inköpspris med utvecklingen enligt för respektive material tillämpligt index. Entreprenören hade utgått från index vid inköpstillfället (iu) och jämfört det med vid anbudsgivandet (ib).

Beräkningsmodellen entreprenören använde var alltså: (iu-ib)/iu x Inköpspris = Kostnadsökning.

Entreprenören motiverade sin beräkningsmodell med bland annat argumenten att det inte finns anledning att tro att en viss entreprenör skulle ha haft en annan kostnadsutveckling än den som gällt för marknaden i stort, att det vore till nackdel för beställaren att ta avstamp i entreprenörens anbudskalkyl i den mån entreprenören räknat med för låga kostnader samt att en omfattande hantering av underlag undviks om man utgår från en beräkning snarare än faktiska underlag i alla delar - vilket annars hade tyngt processen med tillkommande processkostnader.

Entreprenören hade även givit in en rapport från upprättad av PWC varigenom entreprenören menade att de faktiska kostnaderna avseende material och underentreprenörer kontrollerats.

Beställarens bestridandegrunder

Beställaren invände att kap 6 § 3 är en undantagsbestämmelse och att huvudregeln är att ett avtalat pris ska gälla, varvid entreprenören står risken för att entreprenaden blir dyrare än vad entreprenören räknat med. Beställaren framhöll också att det var entreprenörens val att ingå ett avtal med fast pris utan indexreglering samt att entreprenören kunde i stället kunde ställt krav om indexreglering av kontraktssumman eller ställt krav om att arbetena skulle utföras på löpande räkning så som en förutsättning för entreprenörens anbudslämnande.

Beställaren invände också att det var omöjligt att verifiera de belopp som entreprenören angivit eftersom det inte fanns några ingivna underlag som visade de faktiska inköpen.

Beställaren invände även att det inte var möjligt att utläsa från PWC:s rapport att entreprenören haft de kostnader som gjorts gällande.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten började med att bedöma om entreprenören haft den kostnadsökning som gjorts gällande. Tingsrätten konstaterade att det inte var styrkt att entreprenören drabbats av några kostnader från sina underentreprenörer samt att det inte heller framgick det vilka fakturor som PWC granskat. Tingsrätten slog även fast att entreprenören bär bevisbördan för att denne drabbats av kostnadsökningar – även om redovisningen av materialet skulle tynga processen med processkostnader.

Tingsrätten konstaterar i anslutning till ovan att

”I avsaknad av byggkostnadskalkyl och verifikat är det inte möjligt vare sig för tingsrätten eller motparten att bedöma den faktiska kostnadsökningen” (Tingsrättens domskäl - våra understrykningar)

Mot bakgrund av ovan finner tingsrätten att entreprenören inte förmått styrka sina ökade kostnader och att det därför inte blir relevant att ta ställning till entreprenörens krav enligt de övriga rekvisiten i kap 6 § 3.

Göta hovrätts dom i mål nr T 3368-24

En enig Göta hovrätt fastställde tingsrättens domslut. Såvitt gällde entreprenörens krav enligt kap 6 § 3 konstaterade hovrätten att en central fråga var vilka krav som kan ställas på entreprenörens bevisning.

Hovrätten konstaterar att,

”Bestämmelsen i kap. 6 § 3 ABT 06 utgör emellertid inte en mellan parterna avtalad indexreglering. För en tillämpning av kap. 6 § 3 ABT 06 är det, enligt hovrättens bedömning, inte tillräckligt med utredning om hur ett prisindex har utvecklats inom byggbranschen. [Entreprenören] har att därutöver presentera utredning om hur bolagets faktiska kostnader för material har påverkats i förhållande till vad som gällde när anbudet lämnades.”

Hovrätten konstaterar även att den i målet åberopade utredningen är ambitiös men att den inte uppfyller de krav som bör ställas på bevisningen, varför entreprenörens talan om rätt till ersättning för kostnadsökningar.

Slutsats

Hovrätten fastställde alltså tingsrättens bedömning i dess helhet och underströk i tillägg till detta även att kap 6 § 3 inte är en bestämmelse om indexreglering.

Vad som är centralt i domstolarnas konstateranden är alltså att det måste ha förekommit en faktisk kostnadsändring för att bestämmelsen i kap 6 § 3 ska bli tillämplig. Domstolarnas konstateranden är därmed helt i linje med ordalydelsen i bestämmelsen; har det inte förekommit en kostnadsändring så blir det inte heller relevant att utreda om den kostnadsändring som påståtts uppfyller de övriga rekvisiten i bestämmelsen, exempelvis om kostnadsändringen varit oförutsebar vid tidpunkten för anbudslämnandet eller inte.

För att visa att en kostnadsändring ägt rum är det inte heller tillräckligt att påvisa att relevant/-a index för kostnaderna ökat. Den typen av hänvisning till index hade som utgångspunkt varit tillräcklig i en situation då parterna avtalat om att indexreglera det avtalade priset – men det är inte tillräckligt vid framställan av krav enligt kap 6 § 3.

För att entreprenören ska kunna visa att det förekommit en kostnadsändring måste alltså entreprenören enligt vad domstolarna framhåller redovisa vad som kan kallas för ett ”startvärde” (anbudskalkylen) och ett ”slutvärde” (faktiska kostnader). Dessa värden måste entreprenören kunna styrka med verifierbara underlag. Skillnaden mellan dessa värden utgör sedan den eventuella kostnadsändringen. Det saknar i detta avseende, som tingsrätten framhöll i sina domskäl, betydelse att entreprenören i en sådan situation måste ”tynga” processen med material i form av exempelvis kostnadsunderlag eftersom redovisning av sådana underlag är en nödvändig förutsättning för att entreprenören ska ansetts ha uppfyllt sin bevisbörda.

Som tingsrätten uttryckligen anger innebär avsaknaden av bevisning om det s.k. startvärdet och det s.k. slutvärdet att det inte är möjligt vare sig för en domstol eller en motpart att bedöma den faktiska kostnadsökningen och då anses inte heller entreprenören ha visat att det förekommit en kostnadsökning, vilket bekräftas av hovrätten. Denna bevisning är alltså nödvändig att presentera vid krav som framställs med stöd av AB 04/ABT 06 kap 6 § 3.

Avslutningsvis kan vara värt att understryka att domstolarna som sagt inte tog ställning till några övriga rekvisit i bestämmelsen eftersom entreprenören inte visat att det förekommit kostnadsökningar.