Samhället och byggbranschen har i grunden ändrats de senaste 25 åren. De Allmänna Bestämmelser – AB 04, ABT 06 och ABK 09 – som byggbranschens parter har att hålla sig vid konflikter har inte hängt med. De lämnar för stort utrymme åt olika tolkningar menar advokat John Hane.
Det finns inte någon lag i Sverige som reglerar parternas rättigheter och skyldigheter vid kommersiellt byggande. Sedan mer än hundra år tillbaka har vi istället löst det genom standardavtal som arbetas fram gemensamt för branschen. Det har skett genom olika intresseorganisationer, för närvarande samlade i Byggandets kontraktskommittée (BKK) som tar fram och löpande reviderar de vanligaste standardavtalen inom bygg, AB 04, ABT 06 och ABK 09.
Svensk Byggtjänst höll nyligen en hearing om AB 04, med anledning av att det är tio år sedan det ersatte föregångaren AB 92. Man diskuterade regelverket och eventuella behov av revideringar för framtiden. De flesta deltagare var ense om att AB fungerar väldigt väl som det är, medan några framhöll att systemet tjänat ut och behöver ersättas av lagstiftning.
Ökad konfliktorientering i näringslivet
Jag tog min examen 1988 och började arbeta på advokatbyrå 1992. Mitt arbete sedan dess har varit att förebygga och slita tvister inom näringslivet, i huvudsak inom byggbranschen. Sverige var ett annat land i början av 1990-talet. Det fanns knappt någon IT, vi var inte med i EU, näringslivet var i princip nationellt och de inkomst och förmögenhetsskillnader som följt på en avreglerad finansmarknad, ny teknik och skattereformer var helt otänkbara då. De förändringar som skett på bara ett par decennier gäller för hela västvärlden men anses ha varit särskilt framträdande i Sverige. Den förändringen, inte minst internationaliseringen av näringslivet, har skapat ett förhållningssätt till kontrakt i affärslivet som var ovanligt bara för tjugo år sedan. Detta börjar också sprida sig till byggbranschen.
För en utländsk fastighetsägare som skall bygga i Sverige finns ingen sentimentalitet med AB. Det är kontraktsvillkor som vilka som helst, som man skruvar i till sin favör så långt avtalsförhandlingen tillåter. De diskussioner om ÄTA-krav som regelmässigt behövt föras vid entreprenadkontrakt och för det mesta lösts i samförstånd efter lite ”armbrytning” förs allt oftare mellan jurister, inte sällan med argument som bygger på mycket kreativa tolkningar av AB. Entreprenadrätt ökar också kraftigt i popularitet som ett ämne för framtiden för ungdomar att studera och specialisera sig inom. Det är bara roligt med tanke på de enorma utmaningar vi står inför i Sverige inom samhällsbyggnad och som följd av urbaniseringen. Men står AB verkligen pall för detta?
AB:s svagheter
För alla specialister i entreprenadrätt står det klart att det är ett ganska bräckligt standardavtal trots allt när det provtrycks t ex vid en rättslig prövning i domstol. Många bestämmelser är oklara, andra ofullständiga och ett flertal präglade av kompromisslösningar mellan BKK:s medlemmar där man lämnar åt parterna att lösa problemen i samförstånd.
AB är med andra ord inte i närheten av så tydligt och förutsebart som en lagstiftning normalt är. Det krävs därför lite god vilja från inblandade parter att lösa tolkningsfrågor som löpande uppstår i byggprojekt och slita tvister i godo. Men vad händer när den goda viljan inte finns? Eller när den möter ett mer formalistiskt synsätt? Min personliga uppfattning är att samhällsutvecklingen håller på att springa ifrån AB. AB ger inte längre de robusta spelregler i ett entreprenadkontrakt som det är tänkt att göra och som behövs. I vart fall inte när den goda viljan brister. Och det gör den påfallande ofta. Hos alla inblandade aktörer i ett byggprojekt. Vilket undergräver den legitimitet AB behöver ha för att fungera som rakt av vedertagna spelregler för entreprenadkontrakt. Vilket ytterligare driver parterna att ändra i dessa spelregler när tillfälle ges till sin favör. Med många gånger oklara kalkylförutsättningar och ansvarsregler som följd med därtill knutna tvister.
Önsketänkande för framtiden
För att råda bot på det tror jag det krävs stora krafttag från BKK för att i grunden revidera hela systemet. Det skulle kunna göras genom en kritisk översyn av ordalydelsen i det befintliga regelverket där man städar bort alla skönhetsfel präglade av decenniers kompromissande. Därefter tillsätter man en oberoende expertkommittée med uppdrag att skriva en fullödig kommentar (på åtskilliga hundra sidor) till hela regelverket, ungefär som förarbeten till en lag. En kommentar som BKK:s alla medlemmar i förväg förbinder sig att respektera och följa oavsett utfall. Ett välavvägt kontrakt där riskerna placeras hos den part som är bäst skickad att bära dem, ligger normalt i båda parters intresse och utgör grunden för en sund affär. Det borde kunna fungera också som ledstjärna för en sådan expertkommitté. Med ett sådant initiativ skulle AB behålla sin legitimitet och branschen skulle kunna fortsätta reglera sina inbördes rättigheter och skyldigheter genom standardavtal, istället för att tvinga fram lagstiftning. Detta är dock önsketänkande. Att branschens företrädare inom BKK skulle våga sig på att bryta inrotade traditioner på ett så djärvt sätt, är sannolikt att hoppas på för mycket. Tyvärr.
_________
John Hane, Advokat och Partner
Artikeln är publicerad i Aktuella Bygglov, Conventus Media House
