Höjt mål för förnybar energi
I det nuvarande direktivet om förnybar energi finns ett gemensamt unionsmål enligt vilket minst 32 procent av EU:s totala energianvändning ska utgöras av förnybar energi senast 2030. Detta mål höjs nu genom det nya direktivet till 42,5 procent. Ett vägledande tillägg till målet på 2,5 procent föreskrivs också vilket innebär att medlemsstaterna ska sträva efter att nå 45 procent förnybar energi senast 2030, vilket är i enlighet med initiativet RepowerEU.
Detta är ett gemensamt mål för hela EU, som varje medlemsland ska bidra till. Dessutom sätter det nya direktivet upp sektorspecifika delmål inom transport- och industrisektorn samt för byggnader, fjärrvärme och fjärrkyla. Alla medlemsstater ska bidra till dessa delmål, som syftar till att påskynda integreringen av förnybar energi i sektorer där integreringen tidigare har gått långsamt.
Accelerationsområden
Det nya direktivet ställer också krav på medlemsländerna att utse accelerationsområden för förnybar energi. Här ska områden som är särskilt lämpade för utbyggnad av projekt för förnybar energi pekas ut. I dessa områden ska särskilda regler för en förenklad och snabbare tillståndsprocess för nya och befintliga kraftverk för produktion av förnybar energi gälla. Tillståndsförfarandet för att bygga nya eller anpassa befintliga kraftverk för produktion av förnybar energi inom dessa områden får inte pågå längre än tolv (12) månader, så länge det inte rör sig om havsbaserad förnybar energi där gränsen är två (2) år. Motsvarande gräns för projekt utanför dessa områden är två (2) år, vilket är samma som föreskrivs i det nuvarande direktivet om förnybar energi. För havsbaserad förnybar energi utanför accelerationsområdena gäller en tidsgräns på tre (3) år.
Allt överskuggande allmänintresse
Utbygganden av förnybar energi ska dessutom antas vara av ”ett allt överskuggande allmänintresse” och av vikt för människors hälsa och säkerhet vid avvägningen av olika rättsliga intressen i enskilda fall vid planering, uppförande och drift av verk för förnybar energi, anslutning av sådana verk till nätet, det tillhörande nätet i sig och lagringstillgångar i samband med tillståndsförandet. Detta gäller dock bara i samband med tillämpningen av artiklarna 6.4 och 16.1 c i direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, artikel 4.7 i direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område och artikel 9.1 a i direktiv 2009/147/EG om bevarande av vilda fåglar. Detta är regler som föreskriver när dispens/undantag får meddelas för projekt som har en negativ inverkan på Natura 2000, uppnåendet av god grundvattensstatus, god ekologisk status (eller god ekologisk potential) hos en yt- eller grundvattenförekomst samt upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för livsmiljöer och för populationer av arter av vilda djur och växter. Syftet med detta är att det ska bli lättare att få dispens/undantag från den nyss nämnda lagstiftningen som bestämmelsen om ”allt överskuggande allmänintresse” tillämpas på. Trots införandet av denna bestämmelse kommer dock trösklarna för att få dispens/undantag vara fortsatt höga.
Det ställs även högre krav på hållbarhetskriterier för användning av biomassa för energiändamål. Dessa kriterier ska också tillämpas på mindre anläggningar som idag inte täcks av reglerna. Syftet med de högre kraven är att förebygga icke hållbar energiproduktion.
Ovan har några av de viktigaste ändringarna som följer av direktivet redogjorts för. Direktivet är dock omfattande och innehåller en rad andra ändringar av nu gällande direktiv och förordningar. Direktivet offentliggjordes den 18 oktober 2023 i EU:s officiella tidning och träder i kraft 20 dagar från detta datum, men blir rättsligt bindande för medlemsstaterna först 18 månader efter ikraftträdandet. Det nya direktivet kommer förhoppningsvis innebära ett positivt bidrag till uppnåendet av EU:s mål om att minska sina nettoutsläpp med minst 55 procent senast 2030.
Nästa steg
Direktivet är ytterligare en i raden av tydliga signaler från EU:s sida om vikten av utbyggnaden av förnybar energi. Förhoppningsvis kommer vi framöver se fler initiativ för att minska den administrativa bördan och tidsåtgången inom tillståndsförfaranden för de företag som arbetar med anläggandet av land- och havsbaserad vindkraft, solceller, nätanslutningar med mera.
Vi på Foyen kommer följa den svenska implementeringen av det nya direktivet med stort intresse. Förra gången; när artikel 16 i nuvarande förnybarhetsdirektivet 2018/2001 implementerades blev resultatet en besvikelse.
Vill du veta mer om direktivet och dess implikationer för tillståndsprocessen i Sverige? Kontakta gärna oss på Foyen.
