Ny kärnkraft i Sverige – spelplanen ritas om

Från tre platser till hela kusten: hur regeringens lagstiftningspaket förändrar förutsättningarna för kärnkraft.

Sverige har i decennier haft en säregen juridisk ordning för kärnkraft. Enligt miljöbalkens hushållningsbestämmelser har kärntekniska anläggningar i praktiken bara fått byggas på de platser där det redan finns kärnkraft – Forsmark, Ringhals och Oskarshamn. Det geografiska förbudet, inbäddat i 4 kap. 3–4 §§ miljöbalken, innebar att stora delar av den svenska kusten var stängd för kärnkraft, oavsett hur lämplig en plats i övrigt kunde vara. Det var en ordning som få utanför den juridiska sfären kände till, men som i praktiken låste fast kärnkraften vid historiska lokaliseringar.

Nu ritas kartan om. Den 5 mars 2026 överlämnade regeringen tre propositioner till riksdagen som, tillsammans med den tidigare propositionen om finansiering och riskdelning (prop. 2024/25:150), bildar ett sammanhängande lagstiftningspaket. I vår artikel från februari 2025 analyserade vi utredningsförslaget i SOU 2025:7 om en ny tillståndsprocess. Det som då var förslag är nu på väg att bli lag – och regeringen har gått längre än utredningen föreslog.

Läs vår tidigare analys av utredningsförslaget här.

Kusten öppnas

Genom proposition 2025/26:160 föreslås att förbudet mot kärntekniska anläggningar inom de s.k. obrutna kustområdena och skärgårdarna (4 kap. 3 § miljöbalken) tas bort för kärnkraftens del. Detsamma gäller förbudet i 4 kap. 4 § avseende kustområdena från Brofjorden till Simpevarp, från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, samt på Öland, Östergarn, Storsudret och Fårö. Med andra ord: en lång rad kuststräckor som hittills varit otillgängliga för kärnkraft öppnas upp.

Bakgrunden är att hushållningsbestämmelserna en gång utformades för att skydda värdefulla kustområden från exploatering, inte för att reglera var kärnkraft får lokaliseras. Effekten blev ändå att platser som i det enskilda fallet kunde vara väl lämpade uteslöts på förhand. Kustlägen erbjuder i normalfallet tydliga fördelar för kärnkraft: tillgång till kylvatten, hamnläge för transporter av komponenter och möjlighet att frakta radioaktivt avfall sjövägen. Regeringen bedömer att klimatomställningen och elektrifieringen kräver att kärnkraft kan byggas på fler platser än de tre befintliga.

Viktigt är att de generella förbuden tas bort, men inte den individuella prövningen. Varje ny kärnteknisk anläggning ska fortsättningsvis prövas i det enskilda fallet, där natur- och kulturvärden vägs in. Lagstiftaren byter alltså från ett generellt platsförbud till en individuell platsbedömning. Ändringarna föreslås träda i kraft den 15 juli 2026.

En ny väg från plats till tillstånd

Fler möjliga platser kräver en tillståndsprocess som fungerar. Genom proposition 2025/26:171 införs en ny lag om regeringens godkännande av kärntekniska anläggningar. Godkännandet ersätter den nuvarande tillåtlighetsprövningen enligt 17 kap. miljöbalken och innebär att regeringen – efter ansökan – i ett tidigt skede tar ställning till om en kärnteknisk anläggning ska få uppföras på en viss plats.

En förutsättning är att regeringen dessförinnan har antagit en anläggningsplan – ett nytt planinstrument som anger vilka typer av kärntekniska anläggningar som får uppföras inom ett visst område och var dessa får lokaliseras. Planen prövas mot miljöbalkens hushållningsbestämmelser i 3 och 4 kap. Det vill säga mot just de bestämmelser som hittills begränsat var kärnkraft får finnas. När förbuden i 4 kap. lättas upp så öppnas dörren för anläggningsplaner på nya platser. En plan gäller mellan fem och femton år.

Kommunens tillstyrkande behålls som en förutsättning. Regeringen får godkänna en anläggning och anta en plan enbart om berörda kommuner har gett sitt samtycke, som gäller i fem år. För kommuner längs kusten som aldrig tidigare behövt ta ställning till kärnkraft blir detta en ny och potentiellt komplex fråga. Även det nuvarande förfarandet med tillåtlighetsprövning kvarstår som alternativ för den som föredrar det.

De nya reglerna föreslår träda i kraft den 17 juni 2026, men ska tillämpas på ansökningar som lämnats in efter den 10 mars 2026.

Bindande förhandsbesked och återstart

Propositionen bygger vidare på utredningens förslag om förhandsbesked enligt Kärntekniklagen (1984:3) (”KTL”) men utvidgar det på en central punkt. I SOU 2025:7 föreslogs att den som planerar en kärnteknisk anläggning skulle kunna begära förhandsbesked från Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) avseende förläggningsplats, konstruktion och organisation, med en giltighetstid på fem år. Propositionen behåller möjligheten till bindande förhandsbesked om anläggningens konstruktion men förlänger giltighetstiden till fem till femton år. Beskedet är bindande vid en senare tillståndsprövning, så länge det har fått laga kraft och en tillståndsansökan lämnas in inom giltighetstiden. Undantag gäller vid författningsändringar, väsentligt ändrade förutsättningar eller om beskedet grundats på oriktiga uppgifter. För aktörer som utvecklar standardiserade reaktordesigner – exempelvis små modulära reaktorer (SMR) – kan den förlängda giltighetstiden få särskild betydelse, där samma konstruktion kan tänkas användas på de nya platser som nu öppnas längs kusten.

Propositionen öppnar också för att avstängda kärnkraftsreaktorer ska kunna återstartas. Det nuvarande förbudet mot att åter ta en avstängd reaktor i drift ersätts med en anmälningsskyldighet enligt KTL. Tillståndshavaren ska anmäla avstängningen till ansvarig myndighet och redovisa vilka åtgärder som krävs för att säkerheten ska kunna upprätthållas. Om detta har praktisk relevans för exempelvis Ringhals 1 och 2 beror på hur långt nedmonteringsarbetet har fortskridit – men den rättsliga möjligheten öppnas.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 17 juni 2026.

Finansiering – statens riskdelning

Nya platser och en ny process löser inte ensamt frågan om kärnkraftens ekonomi. Genom lagen om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft (2025:587), som trädde i kraft redan den 1 augusti 2025, erbjuder staten finansiellt stöd i form av statliga lån och dubbelriktade differenskontrakt. Lånen avser uppförande och provdrift, medan differenskontrakten – avtal som ger både ett minimipris och ett tak för överkompensation – gäller den rutinmässiga driften. Stöd får lämnas till särskilda projektbolag för kärnkraftsreaktorer med en sammanlagd installerad effekt om minst 300 MW på samma plats, i annat fall krävs särskilda skäl för stöd. Det ställs också krav på ägare och ledning i projektbolaget.

Finansieringsmodellen är avgörande för att de öppnade platserna faktiskt ska leda till byggen. Kärnkraftsinvesteringar är kännetecknade av höga förhandskostnader, långa byggtider och betydande regulatorisk risk. Utan statlig riskdelning är det svårt att se hur privata aktörer ska kunna mobilisera det kapital som krävs.

Vad händer nu?

Lagstiftningspaketet införs stegvis. Finansieringslagen gäller sedan augusti 2025. Den nya godkännandelagen träder formellt i kraft den 17 juni 2026, men kan tillämpas på ansökningar som lämnas in redan efter den 10 mars 2026. De nya platsreglerna gäller från den 15 juli 2026. Det innebär att ett företag redan idag kan inleda processen för att få regeringens godkännande, medan de förändrade platsförutsättningarna faller på plats under sommaren.

Att den nya processen redan används är tydligt. Den 23 mars 2026 mottog regeringen den första ansökan om nyetablering av kärnreaktorer på över 50 år. Ansökan avser fyra till sex SMR i Valdemarsviks kommun — en plats som ligger inom just den kuststräcka där det idag inte är möjligt att uppföra kärntekniska anläggningar. Innan regeringen kan fatta beslut behöver riksdagen anta de föreslagna lagändringarna.

För den som överväger att etablera kärnkraft ger paketet en väsentligt tydligare spelplan. Men från lagstiftning till elproduktion återstår en lång kedja av juridiska, tekniska och kommersiella steg. Godkännandelagens förhållande till EU-rätten – inklusive MKB-direktivet och Århuskonventionens krav på allmänhetens deltagande – behöver prövas i praktiken. Finansieringsmodellens förenlighet med EU:s statsstödsregler likaså. Och för kommuner längs kusten som nu för första gången kan bli aktuella för kärnkraft väntar en rad nya frågor om översiktsplanering, beredskapsplanering och lokal förankring.

Sverige har gått från att låsa kärnkraften till tre platser till att öppna kusten. Det är en historisk förändring. Vad den leder till avgörs inte av lagstiftningen ensam, utan av de aktörer som nu väljer att använda de nya verktygen. Att den första ansökan om nyetablering av kärnreaktorer på 50 år inkom bara veckor efter att det nya lagstiftningspaketet presenterades visar att utvecklingen nu går snabbt.