I allmänt språkbruk innebär återbostadisering att en lokal som i dag används för något annat, men som tidigare utgjort bostadslägenhet, återgår till att användas som bostad. Enligt plan- och bygglagens (PBL) terminologi innebär detta en ändrad användning av lokalen. För att underlätta återbostadisering har promemorian från regeringen tagit fram ett förslag som innebär medgivande av undantag från kraven att uppfylla nybyggnadsstandard. Enligt förslaget ska gränsen för hur pass omfattande fysiska förändringar som ska tillåtas innan nybyggnadskravet aktualiseras dras vid det som enligt PBL definieras som ombyggnad.
Överväganden om att minska eller helt ta bort kraven på förhandsprövning av denna typ av ändring förkastas i promemorian. Det krav på bygglov som idag finns, för ändrad användning som innebär att byggnaden helt eller delvis tas i anspråk eller inreds för ett väsentligen annat ändamål än det som byggnaden senast har använts för, ska enligt förslaget kvarstå. Bygglovsbeslut om återbostadisering kan påverka de som bor i byggnaden, varför deras intressen ska vägas in i beslutet och de ska ha möjlighet att överklaga beslutet.
Det är möjligt redan i dag att anpassa kraven enligt PBL till byggnadens förutsättningar och till bestämmelserna om varsamhet och förbud mot förvanskning. Regeringen menar dock att det finns ett behov av att komplettera dessa bestämmelser för att det generellt ska vara möjligt att göra avvikelser från nybyggnadskravet i syfte att underlätta återbostadisering. Tanken är att de ska vara möjligt att ta lokaler i anspråk utan omfattande byggnadsarbeten. Eftersom att det är svårt att definiera en generell standard för de utrymmen som åter blir bostäder är förslaget att återbostadisering endast ska ske av utrymmen i byggnader där det i dag finns bostadslägenheter. Kravnivån ska bestämmas i det enskilda fallet efter de bostadslägenheter som finns i byggnaden för att de som flyttar in ska tillförsäkras motsvarande standard som övriga i byggnaden.
Återbostadisering ska enligt förslaget inte underlättas i situationer där utrymmet eller byggnaden inte lämpar sig för bostäder. Det har därför i promemorian inte bedömts lämpligt med en förändring av detaljplanekravet. Diskussion förs angående om det ska vara möjligt att lämna bygglov i strid med gällande detaljplan. Enligt 9 kap. 31 c § PBL får bygglov ges för sådan användning av mark eller vatten som utgör ett lämpligt komplement till den användning som bestämts i detaljplanen, förutsatt att detaljplanens genomförandetid löpt ut. Regeringen gör bedömningen att det med tillämning av denna bestämmelse i de flesta tänkbara fall av återbostadisering bör vara möjligt för en kommun att ge bygglov för ändrad användning till bostadsändamål för ett antal lägenheter i en byggnad i strid med gällande detaljplan. Utrymmet för att besluta om bygglov i strid med detaljplan ska dock alltjämt vara begränsat.
Till skillnad från de befintliga bestämmelserna krävs det inget särskilt motiv för att byggherren ska få avvika från nybyggnadskraven, vilket avspeglas i förslaget i lagtexten som anger att kraven ska anpassas. Detta kan innebära att en lägre standard sätts vid ombyggnationer som skulle skett oavsett förslaget. Även om regeringen menar att det inte är tänkt att kraven på bostäder när de tillkommer genom ombyggnad allmänt ska sänkas, ligger detta klart i farans riktning. Förslaget innebär också ytterligare avsteg från nybyggnadskraven gällande tillgänglighet och resurshushållning i olika avseenden. I avvägningen har företräde getts till förmån för skapande av nya bostäder och till nackdel för tillgänglighet och miljö. Med detta förhållningssätt frångår regeringen sin tidigare strikta linje och arbete för tillgänglighet för personer med funktionshinder samt FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Så sent som 2011 ändrades PBL för att öka tillgängligheten för funktionshindrade.
Genom att de nu föreslagna reglerna inte ska tillämpas vid ombyggnad, tillbyggnad eller nybyggnad bedöms de i promemorian inte komma i konflikt med EU-rätten. Vidare görs bedömningen att den föreslagna ändringen inte står i strid med FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning då det är ett begränsat undantag. En klar risk är dock att förslaget leder till att bostadslägenheter tillkommer som inte är tillgängliga för alla.
Den avsedda effekten med förslaget är att fler lokaler i befintliga bostadshus ska omvandlas till bostäder, och bedömningen är att högst 1 000 bostäder per år kan tillkomma med stöd av förändringen. Den föreslagna förändringen kommer att innebära en ökad ärendetillströmning. Detta leder till ytterligare belastning på myndigheterna och i förlängningen förlängd handläggningstid av ärendena.
Har Du frågor om bygglov och detaljplaner?
Kontakta
Pia Pehrson, advokat och partner
pia.pehrson@foyen.se
Karin Höglund, biträdande jurist
karin.hoglund@foyen.se
