Kvarstad
Dagligen framgår av media (dagspress, radio och TV) om att fysiska personer som är misstänkta för brott har häktats av allmän domstol i avvaktan på slutligt avgörande.
När det är fråga om häktning är tingsrätten skyldig att fatta ett snabbt beslut som medför långtgående inskränkningar för den enskilde på ett ofta kortfattat utredningsunderlag.
Inom civilrätten, det vill säga tvister mellan enskilda personer och/eller företag, finns det naturligtvis ingen möjlighet att få sin motpart häktad. Den som har ett krav på någon kan dock i vissa speciella fall begära att tingsrätten ska fatta beslut om kvarstad. Detta innebär i princip att så mycket av motpartens egendom som motsvarar kravet, eller viss omtvistad egendom, beslagtas av staten i väntan på att tingsrätten slutligt prövar tvisten mellan parterna.
Syftet med kvarstad är att den som är stämd, eller kommer bli stämd, ska hindras från att göra sig av med egendom eller vidta andra åtgärder för att försvåra för sökanden att få betalt eller få tillbaka sin egendom. En kvarstadsansökan torde även ofta leda till en skyndsammare handläggning av målet i tingsrätten och leder därför ofta till ett snabbare avgörande än vad som gäller för andra tvistemål.
För att få framgång med en kvarstadsansökan måste sökanden visa sannolika skäl för att motparten är skyldig sökanden pengar eller annan egendom och att det finns risk att motparten genom klandervärt förfarande kommer undandra sig från att betala eller lämna tillbaka egendom enligt en kommande dom.
Ett beslut om kvarstad har flera likheter med häktning eftersom besluten är så kallade processuella säkerhetsåtgärder som ofta kräver att domstolen fattar ett snabbt beslut på ett summariskt underlag och som för den enskilde som drabbas av beslutet utgör ett allvarligt ingrepp i dennes frihet. En annan likhet är att ett beslut om häktning inte är samma sak som ett förhandsavgörande av den tilltalades skuld och ett beslut om kvarstad ska inte betraktas som ett förhandsavgörande kring fordran eller dess storlek.
Förutsättningarna för kvarstad
Eftersom domstolens ställningstagande vid prövning av ett kvarstadsyrkande är preliminär räcker det med att den som söker kvarstad visar sannolika skäl för sitt anspråk, exempelvis att motparten har en skuld till sökanden eller att sökanden äger en sak som finns i motpartens besittning. Det är ett lägre beviskrav än vad som gäller vid tingsrättens slutliga prövning av målet, där utgångspunkten är att kravet är styrkt. Vilken bevisning som krävs för att anspråket ska vara sannolikt beror på omständigheterna i det enskilda fallet.
En ytterligare förutsättning för ett kvarstadsbeslut är att det föreligger sabotagerisk. Det innebär en klandervärd åtgärd som syftar till att försvåra för sökanden att få betalt eller få tillbaka sin egendom, exempelvis att motparten flyttar utomlands, flyttar egendom utomlands, säljer egendom till underpris eller ger bort egendom.
Beviskravet för att det föreligger sabotagerisk är lågt. Det krävs endast att sökanden visar att det skäligen kan befaras att motparten kommer vidta en sabotageåtgärd. Enbart ett påstående från sökandens sida att motparten kan tänkas företa en viss åtgärd är dock inte tillräckligt. Påståendet måste i princip få stöd av någon konkret omständighet. Att motparten redan vidtagit en sabotageåtgärd eller på annat sätt uttryckt sin avsikt att vidta en sabotageåtgärd är omständigheter som talar för att det finns en sabotagerisk.
I de allra flesta fallen när det föreligger sabotagerisk har sökanden behov av att tingsrätten ska fatta ett tillfälligt kvarstadsbeslut utan att svaranden först får yttra sig. Ett sådant tillfälligt och skyndsamt beslut kan fattas om det föreligger fara i dröjsmål. Sådan dröjsmålsfara föreligger om det kan befaras att en kommunicering av kvarstadsansökan till motparten kan bli en utlösande faktor som får motparten att omedelbart planlägga och genomföra sabotage, eller om motparten redan är i färd med att genomföra sabotage. Om tingsrätten fattar ett tillfälligt beslut har svaranden naturligtvis därefter möjlighet att yttra sig och då förmå tingsrätten att ändra kvarstadsbeslutet.
För att tingsrätten ska meddela ett kvarstadsbeslut krävs det att sökanden ställer en säkerhet, motsvarande den skada som kan komma att drabba motparten. I kvarstadsmål utgörs säkerheten oftast av en bankgaranti och bör uppgå till omkring 25 procent av det yrkade beloppet eller 25 procent av värdet på det omtvistade föremålet.
Om samtliga förutsättningar ovan är uppfyllda ska domstolen pröva om ett kvarstadsbeslut är proportionerligt, det vill säga om kvarstadsbeslutet är ändamålsenligt, nödvändigt för att uppnå syftet och om fördelen för sökanden står i står i rimlig proportion till den skada som ingreppet förorsakar den enskilde.
Om tingsrätten meddelar ett beslut om kvarstad är det kronofogdens uppgift att verkställa beslutet genom att lägga beslag på motpartens egendom till dess tingsrätten slutligt prövat tvisten.
Eftersom ett kvarstadsbeslut utgör en säkerhetsåtgärd i avvaktan på att tingsrätten meddelar en dom ska ett beslut om kvarstad inte ses som en förhandsbedömning av tvisten. Det är således möjligt att tingsrätten först meddelar beslut om kvarstad men senare kommer till slutsatsen att det inte finns någon fordran.
När en motpart förfar oredligt för att undandra sig att betala en skuld står alltså ett kvarstadsbeslut till buds. Ett sådant beslut är effektivt för den som vill säkra sin rätt att få betalt men ställer samtidigt höga krav på hur den ska formuleras för att vinna bifall.
Vi hjälper gärna till!
