Av 7 kap. 13 § miljöbalken (MB) följer att strandskydd gäller vid havet och vid insjöar och vattendrag. Strandskyddet har till syfte att främja förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Strandskydd innebär att området är skyddat och det är bland annat förbjudet att uppföra nya byggnader (enligt 7 kap. 15 § 1 MB) eller utföra andra anläggningar eller anordningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt (enligt 7 kap. 15 § 2 MB). Det får därför stor betydelse om ett område eller en byggnad omfattas av bestämmelsen om strandskydd eller inte.
En första fråga vid bedömningen om strandskydd gäller eller inte är att det enligt lagen ska vara fråga om ett område vid havet, vid insjö eller vattendrag. Det finns inte någon närmre definition i lagtexten om vad dessa begrepp innebär. I många fall vållar det inte några problem, men när det gäller konstgjorda sjöar och vattendrag blir bedömningen inte lika enkel.
Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) meddelade den 31 mars 2020 dom i mål nr P 7143-19 som handlade om antagande av detaljplan med en ändring om upphävande av strandskydd. En avgörande fråga i målet var om den i anslutning till planområdet belägna sjön omfattades av strandskydd. Sjön var en konstgjord sjö som anlagts år 1933 och den hade aldrig ingått i något naturligt system för tillförsel av vatten. MÖD konstaterade att hur begreppen insjöar och vattendrag i lagtexten ska tolkas i förhållande till artificiella vattenförekomster inte närmre utvecklats i förarbetena.
MÖD redogjorde i domen för tidigare avgöranden där konstgjorda vattendrag inte bedömts omfattas av strandskydd. MÖD hänvisade till ett tidigare avgörande där domstolen kommit fram till att en anlagd våtmark inte kunde anses vara en insjö och ett avgörande i vilket ett artificiellt vattendrag inte omfattades av strandskydd. I det senare målet hade MÖD i sin dom konstaterat att det inte var möjligt att göra generella uttalanden i frågan om konstgjorda vattendrag omfattas av strandskydd och att det inte alltid är möjligt att dra någon skarp gräns mellan naturliga och konstgjorda vattendrag. En bedömning får enligt MÖD göras från fall till fall.
I det nu aktuella avgörandet kom MÖD fram till att sjön inte kunde anses vara en insjö eller ett vattendrag i den mening som avses i 7 kap. 13 § MB och att den därmed inte omfattades av strandskydd. Något strandskydd kunde därför inte upphävas i detaljplanen.
En fråga som också aktualiserats i ett flertal avgöranden är om bäckar med litet vattenflöde anses vara vattendrag och om de omfattas av strandskydd. I förarbetena vid införandet av det generella strandskyddet uttalades att undantag borde kunna medges för sådana strandområden som uppenbart saknar betydelse för allmänhetens bad- och friluftsliv, t.ex. vid obetydliga bäckar och tjärnar (prop. 1974:66 s. 95).
MÖD bedömde i mål M 6485-17 den 25 maj 2018 att en bäck, som var torrlagd ca 10 månader per år, utgjorde ett vattendrag i miljöbalkens mening, även om den var vattenförande endast under ett par månader om året. Området där klaganden ville uppföra en ny byggnad omfattades därmed av strandskydd.
I ett avgörande från MÖD den 11 juni 2015 i mål nr M 10756-14 behandlades frågan om ett konstgjort dike omfattades av strandskydd. Diket hade ursprungligen grävts för att avvattna åkrar. Frågan i målet var alltså om strandskydd gällde vid detta markavvattningsdike. Diket fanns markerat på Lantmäteriets topografiska karta. MÖD konstaterade att diket, som anlagts redan under 1860-talet, var en funktion som krävde regelbundet underhåll, men att det samtidigt inte kunde uteslutas att det hyste naturvärden som bidrog till att skapa en variation och grön infrastruktur i landskapet. MÖD bedömde vidare att det var fråga om ett grävt dike som endast anlagts för att avvattna åkermark. På grund av avrinningsområdets begränsade storlek bedömdes vattenflödet i diket vid det i målet aktuella området stora delar av året vara mycket litet. MÖD redogjorde även för strandskyddets historiska framväxt och kom fram till att det var mer naturligt förekommande vatten som var avsedda att skyddas och påtalade även att bestämmelserna om biotopskydd skyddar många vattenförande diken i jordbrukslandskapet. MÖD bedömde mot bakgrund av detta att strandskydd inte gällde vid det aktuella diket.
Det är dock inte endast konstgjorda sjöar eller vattendrag och torrlagda bäckar som kan vålla bedömningsproblem vad gäller strandskydd. I områden som omfattas av strandskydd råder som framgår ovan förbud mot uppförande av nya byggnader. En fråga som kan aktualiseras är vad som menas med begreppet byggnad.
I det nu aktuella målet från MÖD av den 24 mars 2020 i mål nr M 10415-18 hade en ansökan om strandskyddsdispens för anläggande bastuflotte avslagits, först i byggnadsnämnden och därefter i mark- och miljödomstolen.
Klaganden i målet gjorde gällande att det var fråga om en sjöduglig bastubåt som endast till utseendet skiljde sig från en traditionell fritidsbåt. Vidare var bastubåten enligt klaganden obeboelig och användes för båtturer i genomsnitt en gång per månad under båtsäsongen. Annars var den, även vintertid, förtöjd vid strandkanten. Enligt klaganden var båten inte så stadigvarande förtöjd att den krävde dispens från strandskydd. Klaganden yrkade därför att MÖD skulle upphäva byggnadsnämndens beslut och förklara att det inte var förbjudet enligt bestämmelserna om strandskydd att ha bastubåten förtöjd vid strandkanten. I andra hand yrkade klaganden att MÖD skulle bevilja honom strandskyddsdispens för bastubåten.
Det finns inte någon definition av begreppet byggnad i lagtexten. I förarbetena anges dock att även flyttbara konstruktioner i vissa fall kan anses vara byggnader. Som exempel har angetts stadigvarande förankrade husbåtar och husvagnar som står uppställda under betydligt längre tid än en normal semesterperiod (prop. 1997/98:45, Del 2, s. 85f.).
MÖD höll syn i målet och konstaterade att bastubåten bestod av en konstruktion med fyra väggar och tak som uppförts på en flotte försedd med utombordsmotor. MÖD påtalade även att klaganden själv uppgett att bastubåten låg förtöjd året om vid strandlinjen och endast användes för dagsturer någon gång per månad under båtsäsongen. MÖD gjorde bedömningen att bastubåten var att betrakta som en byggnad som var så stadigvarande att den träffades av förbudet mot nya byggnader i 7 kap. 15 § 1 MB och att det därmed krävdes strandskyddsdispens för att ha den förtöjd på platsen.
MÖD ansåg vidare att bastubåten, även om den inte skulle anses vara en byggnad, utgjorde en sådan anläggning som enligt MÖD:s uppfattning hindrar eller avråder allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt. Bastubåten var därmed förbjuden även enligt 7 kap. 15 § 2 MB. Enligt MÖD fanns inte förutsättningar att bevilja strandskyddsdispens och MÖD avslog därför klagandens överklagande.
I ett annat avgörande från MÖD i mål nr M 2657-15 av den 16 oktober 2015, som gällde en ansökan om strandskyddsdispens för uppförande av en mindre byggnad av enklare beskaffenhet på en flotte, bedömde MÖD att byggnaden omfattades av 7 kap. 15 § 1 MB.
Liknande resonemang som i målen ovan förs av Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt (MMD) i mål nr M 3417-19 i dom av den 11 mars 2020 gällande ett föreläggande att ta bort en sjöbod. Målet gällde en sjöbod som enligt MMD var att betrakta som en husbåt. Den utgjordes av en enklare stuga med fönster som placerats på en flotte försedd med staket. MMD bedömde, då det framkommit att husbåten varit och var avsedd att vara stadigvarande på samma plats under betydligt länge tid än normal semesterperiod, att den skulle anses vara en byggnad enligt 7 kap. 15 § 1 MB. Att anordningen var försedd med motor och skulle kunna flyttas ändrade inte MMD:s bedömning. Husbåten omfattades alltså av strandskydd och föreläggandet att ta bort husbåten ändrades inte.
Det krävs inte heller att en byggnad ska ha fyra väggar för att omfattas av reglerna av strandskydd, då MMD i Vänersborg i mål nr M 2740-19 den 15 januari 2020 bedömt att ett vindskydd, med en stor öppning framtill, otvetydigt var att anse som en byggnad. Det omfattades därmed av reglerna om strandskydd.
Begreppet ”det beror på” är vanligt förekommande inom juridiken och så även i fråga om vilka vattenområden som omfattas av strandskydd och vad som menas med begreppet ”byggnad”. Det är alltså en bedömningsfråga från fall till fall vad som omfattas av begreppet ”byggnad”, men om den har väggar och tak och står på en plats, även om den är flyttbar, så kommer den sannolikt bedömas som en byggnad. Vad gäller konstgjorda sjöar och vattendrag är bedömningen än mer komplicerad.
Har Du frågor om strandskydd?
Kontakta:
Caterina Carreman, advokat på Foyen Advokatfirma
caterina.carreman@foyen.se
Sara Eriksson, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
sara.eriksson@foyen.se
