Det är det s.k. bostadspolitiska paketet som innehåller förslag på 22 åtgärder för att öka bostadsbyggandet vilket regeringen presenterade den 21 juni 2016 som ligger bakom det nu aktuella lagförslaget. I detta bostadspolitiska paket syftar specifikt fyra av åtgärderna till att effektivisera och förenkla byggprocessen. Det handlar om kommunens möjlighet att kunna begära att länsstyrelsen lämnar ett planeringsbesked, införande av en tidsfrist för länsstyrelsens beslut efter överprövning, ökad delegation till kommunstyrelsen och byggnadsnämnden samt att fler bygglovsfria åtgärder ska tillåtas.
Förslaget som innebär att en kommun under detaljplaneprocessen ska kunna få ett planeringsbesked från länsstyrelsen i de frågor som staten råder över har ett tvådelat syfte. Det syftar dels till att minska risken för att kommunen planerar i onödan och dels till att i ett tidigt skede kunna klarlägga om det finns skäl för ingripande mot planeringen från statens sida. Länsstyrelsen ska ge planeringsbeskedet inom sex veckor, om inte längre tid är nödvändigt med hänsyn till ärendets omfattning eller andra särskilda omständigheter. Innan kommunen begär ett planeringsbesked ska kommunen ge berörda myndigheter m.fl. tillfälle att inkomma med synpunkter på åtgärden. Enligt regeringen bör planeringsbeskedet ses som en möjlighet att så tidigt som möjligt avgöra vissa grundläggande förutsättningar för detaljplaneringen, vilket leder till ett effektivare planförfarande till fördel för såväl kommun som byggherre.
En övervägande del av remissinstanserna är positiva till förslaget om införandet av planeringsbesked. Ett flertal remissinstanser ifrågasätter dock om förslaget kommer att effektivisera planprocessen eftersom dagens regelverk redan ger kommunerna möjlighet till tidiga besked från länsstyrelsen genom översiktsplanering, områdesbestämmelser eller genom samråd under detaljplaneprocessen. Några remissinstanser har också framfört att det ofta krävs ett relativt omfattande och detaljerat underlag för att tidigt i processen kunna ta ställning till enskilda frågor på ett slutligt sätt. Detta skulle kunna leda till negativa eller villkorade besked för att undvika att binda sig.
Förslaget om ett införande av en tidsfrist om två månader för länsstyrelsen att vid överprövning upphäva beslut från kommunen att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelse syftar till att länsstyrelsen ska prioritera dessa ärenden. Detta eftersom det ofta förekommer att handläggningen av överprövningsärende drar ut på tiden. Remissinstanserna är i huvudsak positiva till förslaget och anser att tidsfristen om två månader, räknat från den dag då länsstyrelsen beslutade om överprövning, är rimlig. I lagrådsremissen föreslås även att länsstyrelsens beslut om planeringsbesked ska kunna överklagas till regeringen, men att det enbart bör vara kommunen som ska kunna överklaga ett sådant besked. Begränsningen i överklaganderätten motiveras med att det ytterst är kommunen som avgör om planarbetet ska fortsätta, trots innehållet i planeringsbeskedet, samt att enskilda m.fl. fortfarande har möjlighet att överklaga ett beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan. Därigenom menar regeringen att begränsningen i rätten att överklaga ett planeringsbesked inte innebär någon minskning av det demokratiska inflytandet.
Förslaget att fler detaljplaner ska kunna antas av kommunstyrelsen eller byggnadsnämnden har i syfte att minska kostnader för kommun och exploatör genom förkortade handläggningstider. Detaljplanen ska dock fortfarande antas av kommunfullmäktige när genomförandet av en detaljplan medför stor påverkan på omgivningen eller är av större vikt. Detta motiveras främst av att kommunfullmäktiges sammanträden är offentliga och därmed möjliggör insyn och offentlig debatt.
Förslaget om att ytterligare åtgärder ska undantas från kravet på bygglov syftar till byggnadsnämnderna ska få ett minskat antal bygglovsärenden så att resurser kan läggas på andra åtgärder. I fråga om vilka ytterligare åtgärder som ska kunna undantas kan det handla om byte av en byggnadsfärg, fasadbeklädnad eller mindre tillbyggnader som balkong eller burspråk. Undantagen gäller inom områden med detaljplan och åtgärden får inte vidtas på byggnader eller inom bebyggelseområden som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Remissinstanserna är dock övervägande negativa till förslaget och har bl.a. framfört att sannolikheten för omfattande problem med tillämpningen är stor samtidigt som vinsterna förväntas bli minimala.
Det är i grunden givetvis positivt med förslag som syftar till att effektivisera plan- och bygglagen och underlätta för bostadsbyggandet i landet. Det är också viktigt att kommunernas och länsstyrelsernas resurser används till det som är avgörande och prioriterat samt att stat och kommun har ett väl fungerande samarbete vid detaljplanering. Risken är dock att effekterna av de åtgärder som nu föreslås inte blir så genomgripande som önskat och att nyttan förtärs genom t.ex. ökad arbetsbörda för länsstyrelser i samband med att meddela planeringsbesked och genom en ökning av antal tillsynsärenden till följd av att ytterligare åtgärder undantas från bygglovskravet. Plan- och bygglagen har ändrats otaliga gånger sedan lagen trädde i kraft den 2 maj 2011 vilket innebär att det är svårt för många aktörer att hänga med i svängarna.
Har Du frågor om bygglov och detaljplaner?
Kontakta
Pia Pehrson, advokat och delägare på Foyen Advokatfirma
pia.pehrson@foyen.se
Rebecka Magnusson, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
rebecka.magnusson@foyen.se
