Hem > Senaste nytt > Första större sanktionsavgiften enligt GDPR – femtio miljoner Euro för Google

Första större sanktionsavgiften enligt GDPR – femtio miljoner Euro för Google

Nu har det första beslutet om administrativ sanktionsavgift enligt art 83.5 meddelats. Den 21 januari meddelade CNIL (den franska motsvarigheten till Datainspektionen) ett beslut mot Google LLC om en administrativ sanktionsavgift om 50 000 000 EUR.

Publicerat: 6 februari, 2019

CNIL har inledningsvis konstaterat att det var Google LLC som var ansvarig för den aktuella behandlingen, inte Googles huvudkontor på Irland. CNIL har därför, liksom alla andra tillsynsmyndigheter, varit behörig att granska Google LLC.

CNIL har granskat Google sedan klagomålen lämnades in, avseende insamling av användares personuppgifter på mobila enheter som använder operativsystemet Android.

CNIL har konstaterat att Google LLC inte har iakttagit viktiga principer som följer av GDPR avseende information till användaren, såsom de ändamål för vilka uppgifterna behandlas, datalagringsperioden och kategorier av data som används för individualisering av reklam. Uppgifterna finns utspridda i flera dokument, och man måste aktivera dessa olika dokument – ibland i fem eller sex steg – vilket gör det svårt att få en överblick över hur behandlingen faktiskt sker. Den information som lämnades ansågs inte heller tydlig och begriplig.

Uppgifterna som behandlas är omfattande, och avser ungefär 20 olika tjänster (Gmail, You Tube, Google Home etc).

Informationen är alltför generellt och vagt, och särskilt avseende individualiseringen av annonserna är den rättsliga grunden för behandlingen oklar.

CNIL har därvid konstaterat att samtycke för individualisering av annonsering inte uppfyller lagkraven på att vara informerat, och det samtycke som erhålls är därför inte specifikt och entydigt. Användaren förstår helt enkelt inte att man accepterar en omfattande och kombinerad behandling avseende en stor mängd tjänster genom ett enda generellt samtycke som lämnas då man registrerar ett användarkonto. Dessutom är default-inställningen att individualiserade annonser är godkänt.

Slutsatsen för CNIL blev alltså att Google LLC har brutit mot GDPR, dels genom att inte inhämta ett korrekt samtycke, dels genom att inte informera på ett tillräckligt transparent sätt hur man behandlar personuppgifter (artiklarna 6, 12 och 13, GDPR).

Den administrativa sanktionsavgiften som utdömdes baserades på Art 85(5), som är det högre segmentet, och kan medföra att man får betala det högsta av 20 M€ eller 4 % av den globala omsättningen. Grunden för fastställande av beloppet 50 M€ menade CNIL var att Google LLC på ett allvarligt sätt brutit mot de aktuella bestämmelserna, att det handlar om en stor mängd data, ett brett utbud av tjänster och möjligheter till en nästan obegränsad kombination av behandlingar. Det är inte heller en tillfällig brist, utan den kvarstod när CNIL meddelade sitt beslut. CNIL menade också att operativsystemet har en dominerande ställning på den franska marknaden, och att Google LLCs affärsmodell delvis bygger på anpassning av reklam vilket också var en grund för fastställande av det hittills högst fastställda sanktionsavgiften inom EU.

Det kan konstateras att 50 M€ inte uppgår till 4 % av Google LLC:s globala omsättning, utan maxbeloppet för Google torde landa på runt 3,5 miljarder €.

Slutligen är det värt att nämna att detta kan ses som ytterligare en framgång för den numera f.d studenten Max Schrems som anmälde Facebook till EU Kommissionen och fick framgång med den anmälan 2015, genom att EU förklarade den då gällande överenskommelsen mellan EU och USA (”Safe Harbour”) som ogiltig. CNIL påbörjade sin utredning av Google med anledning av att organisationerna None of Your Business (NYOB) och LQDN (La Quadrateur du Net) lämnade in klagomål hos CNIL mot Google. Det är Max Schrems som grundat NYOB.

_______________________

Sara Malmgren, advokat, Foyen Advokatfirma sara.malmgren@foyen.se

Liknande artiklar

Entreprenad2024.06.10

Konkurrensverkets ifrågasättande av hur byggprojekt bedrivs

Det är inte någon hemlighet att byggbranschen på sina håll har problem med att upprätthålla en sund och effektiv konkurrens i vissa avseenden. Det kan röra marknadsdominansen i grossistledet för vitvaror m m, ibland förekommande spill och ineffektivitet under produktionen på byggarbetsplatsen, någon gång förekommande problem med svart arbetskraft, misstankar om oskäligt höga årsomsättningsrabatter m m. Knappast någon uppfattar dock att den ensamrätt som tillkommer entreprenören att utföra ÄTA arbeten enligt AB 04 och ABT 06 utgör någon konkurrensbegränsning. Tvärtom anses rätten och skyldigheten för entreprenören att utföra ÄTA arbeten vara en nödvändig förutsättning för att kunna färdigställa ett byggobjekt med hänsyn både till under projektets gång oförutsedda händelser och svårigheten att i en färdig bygghandling träffa 100 procent rätt i varje detalj av kommande utförande och beskriva det på kalkylerbart sätt.

Entreprenad2024.06.07

Nya arbetsmiljöföreskrifter – vad behöver du som aktör inom byggbranschen tänka på?

Den 1 januari 2025 träder Arbetsmiljöverkets nya föreskrifter i kraft. Som vi på Foyen skrivit om tidigare så innebär de nya föreskrifterna primärt en förändrad struktur där 67 föreskrifter slås ihop till 15 för att det ska bli lättare att hitta, förstå och använda reglerna. Undantag finns dock i föreskriften som riktar sig till byggherrar, projektörer och byggarbetsmiljösamordnare där det införs nya regler och krav i och med föreskriften ”Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd (AFS 2023:3) om projektering och byggarbetsmiljösamordning – grundläggande skyldigheter”.

Gruvor, Mark och miljö2024.06.05

Viktigt klargörande av gränsdragningen mellan statens och fastighetsägarens mineral

Det har länge framhållits att Norge har goda förutsättningar för att utnyttja de stora förekomsterna av mineral som finns i den norska naturen. Trots detta och ökat fokus på behovet av självförsörjning av kritiska mineral, har det gått lång tid mellan förverkligade gruvprojekt. En dom i Høyesterett (norska Högsta domstolen) nyligen klargör den viktiga gränsdragningen mellan statens och fastighetsägarens äganderätt till mineral.

Fler nyheter