EU:s nya byggproduktförordning riskerar att hämma utveckling och innovation

Den 30 oktober 2025 överlämnade regeringen propositionen 2025/26:35 till riksdagen med förslag på ändringar i bl.a. plan- och bygglagen (2010:900) mot bakgrund av de anpassningar som Sverige behöver göra för att följa EU:s nya byggproduktförordning. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2026 

EU-förordningen (2024/3110) om fastställande av harmoniserade regler för saluföring av byggprodukter antogs den 27 november 2024 och ersätter den tidigare förordningen (305/2011) med samma namn. EU-förordningen ska i stora delar tillämpas från och med den 8 januari 2026. Kommissionens befogenhet att anta delegerade akter, se mer om detta nedan, har dock kunnat tillämpas sedan den 7 januari 2025.

Harmoniserade byggprodukter

Syftet med EU-förordningen är att främja den fria rörligheten av byggprodukter på den inre marknaden genom att fastställa krav för utsläppande och tillhandahållande av harmoniserade byggprodukter.

Byggprodukt: Varje produkt eller byggsats som tillverkas och släpps ut på marknaden för att stadigvarande ingå i byggnadsverk eller delar av byggnadsverk, t.ex. dörrar, fönster eller bärande stål- och betongkonstruktioner.  

Endast harmoniserade produkter omfattas av EU-förordningen, d.v.s. produkten ska omfattas av en harmoniserad standard eller ha en europeisk teknisk bedömning (ETA). För en harmoniserad produkt följer ett krav att den ska åtföljas av en prestandadeklaration och CE-märkning, vilket garanterar att produkten uppfyller samtliga krav i förordningen. Till skillnad mot exempelvis leksaker innebär CE-märkningen av byggprodukter inget godkännande eller intyg om att produkten är lämplig för användning utan endast att produkten har bedömts i enlighet med en harmoniserad standard eller ETA. Med CE-märkningen följer även att tillverkaren tar ansvar för att produktens prestanda stämmer överens med det som anges i prestandadeklarationen.

För icke-harmoniserade produkter finns inga liknande krav. I stället gäller ett ömsesidigt erkännande för handel på den inre marknaden.

Parallella märkningar och typgodkännande

Enligt den tidigare gällande EU-förordningen (305/2011) tilläts inga andra märkningar än den obligatoriska CE-märkningen. En nyhet i EU-förordning (2024/3110) är att parallella märkningar tillåts under vissa angivna förutsättningar. Exempelvis får den parallella märkningen inte innebära att produktens prestanda ska fastställas på något annat sätt än vad som föreskrivs i de harmoniserade standarderna. Parallella märkningar tillåts inte heller om de försämrar CE-märkningens synlighet, läsbarhet eller ändrar dess innebörd.

För egenskaper som inte omfattas av den harmoniserade standarden möjliggörs därmed andra märkningar även om de medför andra provningsmetoder. Exempel på sådana tillåtna parallella märkningar är vissa miljö- och hållbarhetsmärkningar, som bland annat visar på att produkten uppfyller vissa krav i fråga om gränsvärden, material eller utsläpp.

Ett annat praktiskt viktigt exempel som avser parallella märkningar är det frivilliga svenska systemet för märkning med typgodkännande. Typgodkännande används för att bedöma och verifiera byggprodukters överensstämmelse med krav i svenska byggregler. En sådan parallell märkning har tidigare ansetts utgöra ett potentiellt handelshinder om typgodkännandet kunde uppfattas som ett krav för att få tillhandahålla byggprodukter på den svenska marknaden. Det var därför tidigare inte tydligt vilka typgodkännanden som kunde accepteras enligt EU-förordningen. Boverket och Byggmaterialindustrierna har framfört kritik mot bedömningen att typgodkännanden inte ska tillåtas enligt byggproduktförordningen utan anser att det borde kunna förtydligas genom nationell lagstiftning under vilka förutsättningar ett parallellt typgodkännande skulle vara tillåtet. Regeringen delar Boverkets och Byggmaterialindustriernas bedömning om att typgodkännande fyller en viktig funktion. Eftersom det inte finns något obligatoriskt krav på typgodkännande anser regeringen att typgodkännande kan tillåtas enligt den nya EU-förordningen.

Delegerade akter

En annan nyhet med förordningen är att Kommissionen ges mandat att anta delegerade akter genom vilka tvingande produktkrav för vissa egenskaper, däribland miljömässig hållbarhet, funktionalitet och säkerhet ska gälla. Dessa krav måste uppfyllas innan en produkt släpps ut på marknaden och kommer att börja gälla så snart en delegerad akt är antagen.

De föreslagna ändringarna i lagstiftningen berör främst ekonomiska aktörer, dvs. tillverkare, tillverkares representanter, importörer, distributörer, leverantörer av distributionstjänster och andra fysiska eller juridiska personer som omfattas av den nya byggproduktförordningen. Förslagen innebär till viss del att företag påförs ytterligare krav vilket kan komma att medföra konsekvenser, som bland annat ökade kostnader för framtagande av produktdokumentation och utökad tillverkningskontroll.

Kort kommentar från oss på Foyen

Vi välkomnar den nya EU-förordningens syn på parallella märkningar och anser att likt regeringen att det svenska systemet med typgodkännande alltjämt fyller en viktig funktion.

Det återstår att se vad Kommissionens delegerade akter får för inverkan på kommande produkter. Kommissionen ges genom de nya bestämmelserna långtgående befogenheter att detaljstyra funktions-, produktsäkerhets- och miljökrav. Som exempel kan nämnas maximering av återanvänt innehåll, uppgraderbarhet, enkel reparerbarhet under produktens livslängd samt användning av vissa komponenter, som kan specificeras även utifrån material, dimensioner och former. Detta kan bli en stor utmaning att möta för marknadens aktörer. De delegerade akterna kan även tänktas stå i vägen för utveckling och innovation och i stället innebära en ökad administration, vilket givetvis är mindre önskvärt.