Artskyddet ändras – vad innebär de nya nationella fridlysningsbestämmelserna?

Den 1 november 2026 ändras artskyddsförordningen. Då börjar nya regler om nationell fridlysning att gälla, dvs. den fridlysning som inte är baserad på EU-rätten eller internationella konventioner och som Sverige således har möjligheter att självt förändra. Reglerna avgör vilka djur, växter och svampar som – utöver genom det EU-rättsliga regelverket – är skyddade i Sverige och vad man får och inte får göra med dem.

Bakgrunden är att den nationella fridlysningen har kritiserats för att vara ett trubbigt verktyg med begränsade möjligheter att anpassa fridlysningen utifrån olika arters skyddsbehov. Samma förbud gäller i dag oavsett hur hotad en art är. De nya reglerna innebär en större differentiering där tanken är att de mest hotade arterna ska ha det starkaste skyddet, medan andra arter får ett mer begränsat skydd. Här är det viktigaste att känna till.

Skyddet delas in i fyra nivåer

Tidigare fanns det i artskyddsförordningen en enda lista över nationellt fridlysta arter, där alla i praktiken behandlades lika. Nu delas de skyddade arterna i stället in i fyra kategorier utifrån hur hotade de är. Strikt skydd (de mest akut hotade arterna), förstärkt skydd, grundläggande skydd och begränsat skydd (som gäller vissa växter). Ju mer hotad en art är, desto starkare skydd. Sammanlagt omfattar den nya listan ungefär 230 arter. Urvalet bygger på en vetenskaplig genomgång som Naturvårdsverket har gjort utifrån den svenska rödlistan.

Ett bredare skydd för de mest hotade djuren

För djur med strikt eller förstärkt skydd blir det framöver inte bara förbjudet att döda eller fånga dem, utan också att störa djuren på ett sätt som har betydelse för beståndet och att skada eller förstöra de platser där de fortplantar sig eller vilar. Skyddet omfattar alla stadier i djurens livscykel.

Den här typen av skydd (mot störning och mot skador på livsmiljöer) har hittills bara gällt de arter som omfattas av det EU-rättsliga regelverket. Att motsvarande skydd nu kan ges rent nationellt är en av de mer betydelsefulla nyheterna, eftersom det utvidgar vad som är förbjudet i praktiken.

En del arter kommer inte längre vara fridlysta medan andra nu får nationell fridlysning. Exempel på nya arter som kommer att fridlysas är igelkott, ål och havsnejonöga.

Undantag som underlättar för markägare och verksamheter

Samtidigt införs två betydelsefulla undantag. Det första innebär att förbuden inte gäller arter som omfattas av ett grundläggande eller begränsat skydd om det är uppenbart att syftet med en åtgärd är ett annat än att skada de skyddade arterna. Jord- och skogsbruksåtgärder utgår man normalt från har ett sådant annat syfte. Det andra undantaget innebär att förbuden inte gäller arter som omfattas av ett förstärkt, grundläggande eller begränsat skydd om det innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet

Dispens blir möjlig i fler fall men mot kompensation

En annan viktig nyhet är att dispensmöjligheterna enligt artskyddsförordningen utvidgas. Om det inte finns någon annan lämplig lösning kan dispens beviljas när det behövs av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett väsentligt allmänintresse, även i fall där artens bevarandestatus påverkas negativt. Ett villkor är då att den som får dispens vidtar eller bekostar kompensationsåtgärder.

Listan ska ses över regelbundet

För att skyddet ska hålla sig aktuellt ska Naturvårdsverket minst vart sjunde år gå igenom vilka arter som bör vara fridlysta och i vilken kategori. Översynen ska göras utifrån ett vetenskapligt underlag och redovisas till regeringen som sedan kan besluta om ändringar i listan.

Vad betyder förändringarna i praktiken?

Skyddet enligt artskyddsförordningen differentieras i större utsträckning jämfört med i dag och får i vissa fall likheter med det EU-rättsliga regelverket. Skyddet av djur ska nu också kunna omfatta störning av djuren samt skador på de miljöer där arterna lever, i likhet med motsvarande bestämmelse under art- och habitatdirektivet (Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter). Detta bredare skydd kan å ena sidan medföra att något fler projekt kan beröras av förbudsreglerna än tidigare. Å andra sidan, för verksamheter som inte syftar till att döda eller förstöra djur och växter – framför allt jord- och skogsbruk men även diverse byggprojekt skulle kunna hänförs hit – bör undantagen i praktiken innebära att betydligt färre verksamheter/åtgärder träffas av förbudsreglerna. Detta är delvis en återgång till hur de nationella fridlysningsbestämmelserna tillämpades för 10-15 år sedan, även om de nu föreslagna undantagen inte gäller för de absolut mest skyddsvärda arterna. Alla nationellt fridlysta arter omfattas emellertid av den nya möjligheten till dispens så länge som kompensationsåtgärder vidtas.

De föreslagna bestämmelserna kan således generellt leda till att färre verksamheter träffas av fridlysningsbestämmelserna jämfört med i dag. En verksamhetsutövare behöver dock, precis som i dag, tidigt i ett projekt vidta utredningar och ta reda på vilka fridlysta arter som kan finnas i området och vilken skyddsnivå de har. Bevisbördan för att verksamheten inte träffas av fridlysningsbestämmelserna ligger på verksamhetsutövaren.

Artskyddsreglerna är fortsatt inte särdeles lätta att överblicka och innebär en utmaning särskilt för bostadsbyggande, skogsbruk, vindkraft, solparker, industriprojekt och gruvor. Det gäller att planera rätt från början, vilket är lättare sagt än gjort.

Artikeln skriven av Tomas Fjordevik, Advokat/Partner och Pia Pehrson, Advokat/Partner. Båda verksamma vid Foyen Advokatfirmas avdelning för Mark- och miljörätt.