Sveriges miljölagar är hårda ur ett internationellt perspektiv. Men ibland krockar avsikterna att värna klimat och biologisk mångfald, både med varandra och med andra samhällsintressen. Hur lagstiftningen bör prioritera mellan intressen som överlappar är inte givet och Sveriges tolkning av artskyddsförordningen är en sådan motsättning som diskuteras flitigt. Frågan är om ambitionen att skydda arter sträcker sig orimligt långt?
Pia Pehrson skriver i senaste numret av Miljörapporten varför hon anser att det svenska artskyddet är överdrivet och får motargument från en professor i miljörätt.
