Offentliganställda med bisysslor – en fråga att ta på allvar

Publicerat:3 februari, 2020
I förarbetena till lagen (1994:260) om offentlig anställning (”LOA”) definieras begreppet bisyssla som ”varje syssla eller verksamhet som en arbetstagare har vid sidan av sin anställning och som inte hör till privatlivet.” För alla aktörer som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter gäller beträffande bisysslor vad som stadgas i regeringsformen om att de i sin förvaltning ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet.

För offentliganställda gäller härutöver reglerna om bisysslor i LOA, vilken anger ett uttryckligt förbud mot förtroendeskadliga bisysslor, dvs. sådana bisysslor som kan rubba förtroendet för arbetstagaren eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. Det är arbetsgivaren som enligt lagen har skyldighet att begära uppgifter av den anställde och reglerna gäller oavsett om bisysslan utgör ett uppdrag, en anställning eller en egen verksamhet. Det uppställs inte något krav på hur omfattande bisysslan ska vara för att reglerna ska bli tillämpliga, även en kortvarig bisyssla kan alltså omfattas av förbudet. Det kan vara bra att tänka på att förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor gäller även när den anställde är tjänstledig. För anställda i kommuner och regioner gäller, utöver regleringen i LOA, även enligt kollektivavtalen regler om bisysslor enligt Allmänna bestämmelser. Enligt en nyligen genomförd ändring av Allmänna bestämmelser gäller att arbetstagaren på eget initiativ ska anmäla bisysslor. Även om Allmänna bestämmelser reglerar arbetshindrande och konkurrerande bisysslor, och således inte primärt förtroendeskadliga bisysslor, förefaller konsekvensen av regleringen ändå vara att arbetstagaren såvitt avser samtliga sina bisysslor självmant ska anmäla dessa, vilket alltså utgör en förändring i förhållande till regleringen i LOA.

Den 1 januari 2020 publicerade Statskontoret, regeringens utrednings- och utvärderingsmyndighet, en rapport om hanteringen av bisysslor hos myndigheter, kommuner och regioner. Resultaten bygger på webbenkäter till myndigheter, kommuner och regioner och intervjuer med Arbetsgivarverket och fackliga organisationer. Resultaten visar att myndigheter, kommuner och regioner är bra på att ta fram riktlinjer och dokument för hantering av bisysslor, men att de är betydligt sämre på att följa upp och ställa frågor till de anställda om bisysslor. Nästan var femte kommun ställer inte några frågor alls till sina anställda om bisysslor. Endast hälften av myndigheterna ställer frågor till de anställda varje år och var tredje myndighet ställer inte några frågor alls. En tänkbar förklaring kan vara att många kommuner och regioner, på grund av skrivningen i de Allmänna bestämmelserna om att arbetstagaren på eget initiativ ska anmäla bisysslor, uppfattar att det är arbetstagarens skyldighet att självmant rapportera bisysslor. En annan tänkbar förklaring kan vara att det uppfattas som känsligt att ställa frågor om bisysslor.

I rapporten poängteras vikten av att hanteringen av bisysslor bygger på en balans mellan kontroll och tillit. För särskilda riskgrupper, däribland anställda som arbetar med upphandling, finns det anledning till särskild uppmärksamhet. Det föreligger en uppenbar risk för förtroendeskada om en myndighet, kommun eller region upphandlar en tjänst från ett bolag med nära koppling till en anställd med ansvar för upphandling. För att hålla koll på de anställdas bisysslor, och för att på ett effektivt sätt hantera eventuella jävssituationer, är ett alternativ att föra centrala sammanställningar över de anställdas bisysslor. Myndigheten kan då på ett effektivt sätt identifiera en potentiell jävssituation och agera med stöd av bestämmelsen i 13 kap. 3 § 6 p. lagen (2016:1145) om offentlig upphandling (”LOU”) genom att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen på den grunden att myndigheten inte, på grund av jäv, kan undvika en snedvridning av konkurrensen, eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna, och detta inte kan avhjälpas genom andra, mindre ingripande åtgärder.

Viktigt att tänka på är att sammanställningen måste uppfylla kraven i dataskyddsförordningen, vilket bland annat innebär att uppgifterna måste vara korrekta och aktuella samt att de inte får lagras längre än vad som är nödvändigt för ändamålet. Administrationen är naturligtvis resurskrävande, varför centrala sammanställningar främst bör vara av intresse för medelstora och större myndigheter, kommuner och regioner.

Slutligen framgår även av rapporten att myndigheter, kommuner och regioner efterfrågar ytterligare vägledning i frågan om vad som utgör en tillåten respektive otillåten bisyssla, varför Statsverket föreslår att Arbetsgivarverket och SKL bistår med fördjupad information i dessa frågor. Även såvitt avser vilka regler som gäller för bisysslor efterfrågas information och vägledning. Eftersom regleringen i LOA endast gäller offentliganställda, och alltså inte anställda inom statliga eller kommunala bolag eller andra privata utförare av offentlig verksamhet, förekommer en viss osäkerhet kring vilka krav som kan ställas på dessa aktörer såvitt avser bisysslor. Enligt Statskontorets rapport är det, i vart fall för anställda i bolag och konsulter som är verksamma i den egna organisationen, rimligt att den offentliga arbetsgivaren bör kunna kan ställa samma krav på dessa som på de offentligt anställda. Ytterligare vägledning för hur arbetsgivaren ska hantera dessa situationer är emellertid önskvärd.

Tips och råd för hantering av anställdas bisysslor

  • Informera kontinuerligt. Se till att hålla frågan om bisyssla levande inom verksamheten och se till att samtliga anställda informeras om vad som gäller. Ta även upp frågan om bisysslor vid personalträffar och anställning.
  • Fokusera på riskgrupper. Dessa är bl.a. upphandlare, förvaltare av allmän egendom, anställda som har maktutövande funktioner och de som utövar tillsyn över offentlig eller enskild verksamhet.
  • Fråga era anställda om deras bisysslor. Utgå inte från att det är den anställde som självmant har en skyldighet att anmäla sina bisysslor. Av LOA framgår att skyldigheten för arbetstagaren att lämna uppgifter om bisysslor gäller endast efter om sådana uppgifter begärs av arbetsgivaren.
  • Begär inte in fler uppgifter än ni behöver. Ofta räcker det att begära in uppgift om vilken typ av bisyssla det är fråga om. Undvik att begära in detaljuppgifter om inte särskild anledning föranleder detta och glöm inte bort den enskildes grundlagsskyddade rättigheter, såsom skyddet mot tvång att uppge sin politiska, religiösa, kulturella eller annan åskådning.
  • Glöm inte de anställdas integritet! Om registrering och sammanställning av arbetstagarnas bisysslor sker måste denna vara förenlig med de krav som uppställs i dataskyddsförordningen.
  • Ta det säkra före det osäkra. Är ni osäkra på om en bisyssla är tillåten eller otillåten eller har ni någon annan fråga om bisysslor? Hör gärna av er till oss så hjälper vi er!

 

Tove Nilsson, biträdande jurist
tove.nilsson@foyen.se