Därför riskerar Sveriges största klimatprojekt att haverera

Publicerat:26 november, 2020
Redan idag är mark- och miljödomstolarna överbelastade och hela prövningssystemet riskerar att haverera de närmaste åren om inte mer resurser tilldelas och vissa delar av miljöbalken ändras. Vår advokat Pia Pehrson medverkar i en artikel i fPlus gällande Sveriges största klimatprojekt - Hybritprojektet.

Redan idag är mark- och miljödomstolarna överbelastade och snart havererar hela prövningssystemet om inget görs, varnar en tung miljöjurist. Och med miljötillståndsprocesser på upp till 10 år kämpar företagen inom Hybritprojektet mot klockan för att kunna producera fossilfritt stål senast 2026. ”Vi har inte den tiden på oss”, uppger stålföretaget SSAB.

Sverige står inför en stor omställning. Den svenska industrin och transportsektorn ska elektrifieras de kommande 20 åren. Enorma mängder vindkraft står på tur att fasas in i ett redan ansträngt svenskt elsystem.

Förändringen ska gå snabbt. Senast 2045 ska de svenska klimatutsläppen vara nere på noll enligt det ambitiösa klimatpolitiska ramverk som riksdagen antog 2017.

Men det finns många hinder på vägen. Det största är de långa och oförutsägbara tillståndsprocesserna, menar Pia Pehrson, advokat och partner på Foyen advokatbyrå, och en av Sveriges mest erfarna miljöjurister.

Systemet riskerar att haverera

Hon menar att mark- och miljödomstolarna måste få mer resurser samtidigt som vissa delar av miljöbalken borde ses över. Annars riskerar hela prövningssystemet att haverera de närmsta åren.

– Mark- och miljödomstolarna är redan överbelastade. Det tar väldigt lång tid att få mål om tillstånd avgjorda. Utredningarna i målen växer och växer. Och covid-19 har bara gjort läget värre.

– Samtidigt ska över 2 100 vattenkraftverk prövas inom de närmaste åren. Det blir omöjligt för att domstolarna att klara denna ytterligare belastning om inte nya öronmärkta resurser ges, fortsätter Pia Pehrson.

De senaste 10 åren har de svenska miljöambitionerna ökat avsevärt inom område efter område. En utveckling som demokratiskt beslutats i Sveriges riksdag. Men det har fått konsekvenser för domstolssystemet. Ofta har domstolarna behövt ”testa” ny lagstiftning vilket tar tid och är resurskrävande. Möjligheten att överklaga domar har också ökat via den så kallade Århuskonventionen. Sammantaget har det lett till att miljötillståndsprocesserna tar allt längre tid, menar Pia Pehrson.

– Ja, det är en rejäl ökning när det gäller hur lång tid det tar. Kraven har också ökat, genom såväl ny skärpt lagstiftning som ny praxis. Och därmed ökad oförutsägbarhet. Vi har nya regler om miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar sedan 1 jan 2018. Och nya regler om miljökvalitetsnormer för vatten sedan 1 jan 2019, med ett mycket tufft icke-försämringskrav och undantagsregler som är svåra att uppfylla och att tolka. Artskyddet har också seglat upp såsom en mycket knepig fråga i praxis. Och rennäring vinner ofta över andra intressen.

Tight tidsplan för Hybrit

Ett projekt som löper risk att stöta på patrull på grund av de långa tillståndsprocesserna är det industriella prestigeprojektet Hybrit. Här ska LKAB, Vattenfall och SSAB samarbeta för att tillverka fossilfritt stål med hjälp av vätgas istället för kol. När projektet är i hamn så kommer Sveriges koldioxidutsläpp att kunna minskas drastiskt.

Jesper Kansbod, ansvarig för samhällskontakter på SSAB, jämför Hybrit-processen med en värdekedja där varje länk från LKAB: s tillverkning av järnmalmspellets i Kiruna till slutproduktionen av stålet på SSAB i Oxelösund, ska vara fossilfri. Men det kräver att tillstånden håller samma takt tidsmässigt.

– Utmaningen för att lyckas med detta är att vi får alla tillstånd på plats parallellt. Att vi kan bygga en anläggning för tillverkning av järnsvamp i Norrbotten som ska stå klar 2025, att vi får tillstånd för den nya elektriska ljusbågsugnen i Oxelösund samt att Vattenfall Eldistribution få tillstånd att bygga en ny elledning till Oxelösund och en till anläggningen i Norrbotten så att vi får tillgång till de stora mängder el som denna process kräver.

Och det är en tight deadline som SSAB satt upp. Redan 2026 är det meningen att de första leveranserna fossilfritt stål ska skeppas ut till kunder i världen. Men som det ser ut idag, med tillståndsprocesser som ofta sticker iväg upp mot 10 år är den tidsplanen satt under press.

– Tittar man på den tid som tillståndsprocesserna kan och ofta tar så har vi inte den tiden på oss. För att kunna skapa gröna jobb och nya exportframgångar behöver vi fortsätta att visa vägen i omställningen, konstaterar Jesper Kansbod.

Även Andreas Regnell, chef för strategisk utveckling på Vattenfall och ordförande i Hybritgruppen, menar att tillståndsprocesserna tar för lång tid. Han menar att omställningsarbetet behöver ses mer visionärt.

– När vi genomförde en liknande transformering för 60-70 år sedan och byggde ut stamnät och vägar uppfattades det som ett tecken på att Sverige blev ett modernt land. Nu är det inte så. Självklart förstår jag att ingen vill få en stor transformatorstation bredvid sin tomt och rätten att protestera och överklaga ska så klart finnas kvar. Men ibland önskar jag att vi kunde lyfta fram en annan berättelse. Den om att vi som nation håller på att ställa om och där har elektrifieringen en väldigt viktig roll att spela. Det finns liksom ingen annan väg.

Men det finns lyckade exempel på att processerna kan kortas berättar Kristina Branteryd, miljöchef på SSAB. Det handlar om att tidigt öppna upp en kommunikation med de inblandade myndigheterna så att de kan börja planera och avsätta resurser. På så sätt har till exempel tillståndsprocessen för den nya ljusbågsugnen i Oxelösund kortats ned avsevärt och nu väntar SSAB på en dom redan ett år efter att processen började.

– Det har gått enligt plan. Här ska Naturvårdsverket och Länsstyrelsen ha en eloge för att de verkligen ansträngt sig för att denna process ska gå smidigt, säger Kristina Branteryd.

”Prioritera klimat – och samhällsnytta”

Jesper Kansbod påpekar att politiken har förstått den problematik som SSAB och andra industriföretag står inför. När statsminister Stefan Löfven besökte SSAB: s och Vattenfalls demonstrationsanläggning utanför Luleå i augusti höll han med om problembeskrivningen.

– Vi menar att alla tillståndsprocesser måste bli snabbare, för vi har en klimatomställning som tar tid. Det ska göras rättssäkert och korrekt, men jag menar att det går att korta, uppgav statsministern då till tidningen Dagens Industri.

– Jag upplever att Hybrit har ett starkt stöd från politiken och att det finns en tydlig vilja att göra dessa processer effektivare. Flera utredningar om hur tillståndsprocesserna ska kunna kortas pågår Men arbetet att korta tillståndsprocesser är ännu i sin linda menar Jesper Kansbod.

Pia Pehrson anser att en djupare förändring måste till. Att det måste ske en attitydförändring inom mark- och miljödomstolarna som enligt henne fokuserar för mycket på att bevara.

– Värden som klimatnytta och samhällsnytta måste prioriteras framför de andra intressena såsom områdesskydd, artskydd, rennäring, landskapsbild och kulturfrågor. Det är en förutsättning om vi ska klar den här omställningen. Som miljöbalken nu tillämpas verkar alla andra intressen få mer tyngd än just klimatnytta och samhällsnytta vilket egentligen är i strid med miljöbalken syfte och portalparagraf.

Andreas Regnell håller med och påpekar att världen har förändrats sedan miljöbalken skrevs i slutet av 1990-talet.

– Jag tycker att miljöbalken borde uppdateras. Den har skrivits för att bevara. Den tar bara hänsyn till det lokala och jag förstår det för den skrevs för 40 år sedan. Men idag ser det annorlunda ut. Vi har en helt annan global dimension som vi måste ta hänsyn till. Här kan jag tycka att regering och myndigheter borde agera utifrån denna nya situation och trycka på för att de globala och samhälleliga argumenten ska få ta större plats i tillståndsprocesserna.

 

Artikeln publicerades på fplus.se 16 november 2020 >>