Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) ansåg i M 12049–17 att ett vitesföreläggande som adresserats till Burlövs Bostäder AB:s verkställande direktör hade kommit bolaget till handa trots att det hade kvitterats ut av bolagets receptionist. MÖD konstaterade detta då bolaget inte gjort gällande att receptionisten var obehörig att kvittera ut försändelsen.
Miljö- och byggnadsnämnden i Burlövs kommun beslutade den 27 mars 2017 att förelägga Burlövs Bostäder AB att senast en månad efter delgivet beslut inkomma till miljö- och byggnämnden med en skriftlig rapport om bland annat kontroll av ventilationen i några av bolagets fastigheter. Miljö- och byggnämnden förenade föreläggandet med ett vite på 10 000 kronor per månad i de fall föreläggandet inte följdes. Den 3 april 2017 fick nämnden ett mottagningsbevis för försändelsen av vitesföreläggandet. Flertalet månader gick utan att nämnden mottog den efterfrågade rapporten.
Mark- och miljödomstolen (MMD) meddelade dom (M 2865-17) i målet den 18 december 2017. MMD konstaterade att det av delgivningskvittot inte framgick vem som undertecknat och tagit emot föreläggandet. MMD bad med anledning därav att nämnden skulle inkomma med uppgifter för att styrka att behörig företrädare undertecknat delgivningskvittot. Nämnden inkom inte med några sådana uppgifter. MMD konstaterade att nämnden inte visat att föreläggandet delgivits bolaget, och att föreläggandet därav inte vunnit laga kraft.
Domen överklagades och den 20 september 2018 meddelade MÖD dom i målet. Burlövs Bostäder AB utvecklade sin talan och anförde att de inte blivit delgivna vitesföreläggandet. Receptionisten som mottog föreläggandet och undertecknade mottagningsbeviset var inte behörig firmatecknare och inte heller medveten om att mottagningsbeviset innebar att bolaget hade tagit emot ett vitesföreläggande. Bolaget ansåg därför att delgivningskravet inte var uppfyllt. Bolaget yrkade i andra hand på att jämka vitesbeloppet på grund av att det var oskäligt högt i förhållande till vad rapporten kostat att genomföra. Den anlitade konsulten hade under processen dessutom misskött sitt uppdrag vilket försenat rapporten ytterligare.
MÖD konstaterade att det av 18 § andra stycket delgivningslagen (2010:1932) följer att en postförsändelse som har hämtats av bud anses ha kommit mottagaren till handa när försändelsen hämtas av budet. Föreläggandet skickades visserligen till bolagets verkställande direktör men enligt MÖD hade bolaget inte gjort gällande att receptionisten var obehörig att kvittera ut det mottagna föreläggandet. MÖD bedömde således att bolaget delgivits föreläggandet. I de frågor som behandlade prövning av förutsättningarna för utdömande av vite återförvisades dessa till MMD.
Domen visar att det föreligger ett stort ansvar för bolag att ha kontroll över de försändelser som inkommer. Trots att en försändelse kan vara adresserad till en person i ledande ställning kan det alltså enligt MÖD räcka med att någon annan anställd inom bolaget kvitterar ut försändelsen för att delgivningskravet ska anses vara uppfyllt.
Har Du frågor om vite och delgivning?
Kontakta:
Pia Pehrson, advokat och delägare på Foyen Advokatfirma
Mikael Jonasson, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
