Mark och miljööverdomstolen har i två domar (P 7514-15 och P 1948-15), båda avkunnade den 23 februari 2016, tagit ställning till frågan rörande överklagande av startbesked enligt plan- och bygglagen (2010:900, ”PBL”). Enligt 13 kap 15 § PBL kan startbesked endast överklagas av sökanden men domstolen hade i de aktuella målen att ta ställning till om den svenska lagstiftningen är i enlighet med Sveriges internationella åtaganden, i detta fall Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter (”EKMR”).
Det ena målet gällde startbesked för en komplementbyggnad. Grannarna hävdade att byggnationen utgjorde en olägenhet enligt PBL och att de av denna anledning skulle ha rätt att överklaga startbeskedet då den kommande byggnationen bl.a. förstörde deras utsikt. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att 13 kap 15 § PBL inte medger överklagande samt att detta var något som lagrådet var kritiska till när de senaste ändringarna skedde i PBL. Sedan för Mark- och miljööverdomstolen ett resonemang angående om PBL i sin nuvarande utformning strider mot regeringsformen och EKMR. Domstolen finner att den åberopade artikeln, 6.1, i EKMR är tillämplig om målet rör en prövning av en reell och seriös tvist avseende en civil rättighet som har sin grund i nationell rätt. Genom att olägenhet är en något som är skyddat i PBL finner domstolen att det i detta fall rör sig om ett angripande av en enskilds rätt att använda sin fastighet. Följden av detta blir att domstolen måste pröva om PBL uppfyller EKMR:s krav. Domstolen finner att så ej är fallet och att prövande instanser därför ska åsidosätta 13 kap 15 § PBL. Detta då PBL strider mot EKMR som har högre dignitet än vanlig svensk lag. Domstolen tillåter att målet kan prövas av Högsta domstolen.
Samma dag avkunnade Mark- och miljööverdomstolen även dom i ett mycket liknande mål. Denna gång gällde det en granne som överklagade ett startbesked för en komplementbyggnad, men där byggnaden var belägen på andra sidan tomten. Då det mellan den aktuella byggnationen och grannens tomt finns ett bostadshus så ställdes frågan om grannen kunde anses berörd och om det på något sätt påverkade dennes civila rättighet att utnyttja sin fastighet. Den klagande påtalade då att någon påverkan på dennes civila rättigheter inte fanns utan endast att han själv inte fått göra samma sak som grannen. Domstolen fann då att grunden för överklagandet inte var något som på ett sådant sätt berör den klagande att man kan frångå PBL med åberopande av civila rättigheter i EKMR. Grannen hade i detta fall således inte överklaganderätt av startbeskedet. Domstolen tillåter att även detta mål kan prövas av Högsta domstolen.
Mark- och miljööverdomstolen har genom dessa två domar skapat ytterligare ett problem för kommuner, länsstyrelser och domstolar. PBL har ändrats flertalet gånger de senaste åren, hela tiden med tanken att lagstiftningen ska bli lättare att tillämpa. Nu verkar PBL dock ha hamnat i ytterst svårtolkat område. En överprövande instans måste nu ta ställning till om en civil rättighet enligt en internationell konvention blir påverkad eller inte för att veta om man ska pröva ett överklagande. Det räcker inte med att bedöma om det är en granne som överklagar. Med beaktande av lagrådets synpunkter när reglerna kom, och även domstolens argumentation, får vi hoppas att lagstiftaren inser problematiken och justerar lagtexten så att det inte varje gång ett startbesked överklagas ska ske ett övervägande avseende om EKMR ska gälla eller om nationell lag är tillräcklig. Det kommer att bli mycket intressant att följa denna rättsutveckling. Foyen har tidigare skrivit debattartiklar om hur överklagandemöjligheten av startbesked felaktigt har begränsats. Se nedanstående artiklar;
Lagtolkningen gör villaägare rättslösa >>
Villaägare kan inte tillvarata sin rätt >>
Har Du frågor med anledning av ovanstående?
Kontakta
Pia Pehrson, Advokat och Partner
0733-22 84 42, pia.pehrson@foyen.se
Caterina Carreman, Advokat
0737-19 51 18, caterina.carreman@foyen.se
