HD klargör hur planavgift ska beräknas vid bygglovsbeslut

I ett färskt avgörande från Högsta domstolen (HD) klargörs frågan om vilken taxa som ska användas vid beräkningen av planavgift (HD:s dom av den 21 oktober 2022 i mål nr P 7559-21). Alternativen som aktualiserades i målet var den taxa som gällde då detaljplanen antogs och den taxa som gällde då bygglovet beviljades. HD tydliggör även förhållandet mellan plan- och bygglagen och kommunallagens principer om självkostnad och likställighet.

Publicerat: 2 november, 2022

Bakgrund

Bakgrunden i målet var att byggnadsnämnden i Göteborg beviljat ett bolag bygglov för ändrad användning av en byggnad. Bolagets debiterades i samband med detta en planavgift som beräknades utifrån den taxa som gällde då bygglovet beviljades. Bolaget överklagade beslutet och anförde bl.a. att tillämpningen av denna taxa inte var förenlig med de så kallade självkostnads- och likställighetsprinciperna. Enligt bolaget skulle i stället taxan som gällde vid antagandet av detaljplanen ligga till grund för beräkningen av planavgiften. Såväl länsstyrelsen, mark- och miljödomstolen som Mark- och miljööverdomstolen avslog bolagets överklagande.

Målet i HD gällde främst om det är förenligt med regleringen i plan- och bygglagen (2010:900 [PBL]) samt självkostnads- och likställighetsprinciperna att i samband med ett beslut om bygglov ta ut planavgift enligt den taxa som gällde vid bygglovsbeslutet. Självkostnadsprincipen innebär att bland annat en planavgift inte får överstiga kommunens genomsnittliga kostnad för den typ av besked, beslut eller handläggning som avgiften avser. Principen framgår av 12 kap. 10 § PBL samt 2 kap. 6 § kommunallagen (2017:725). Likställighetsprincipen innebär att kommuner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat, och framgår av 2 kap. 3 § kommunallagen.

HD:s bedömning

I målet konstaterar HD att det finns olika synsätt när det gäller självkostnadsprincipen. Ett synsätt är att det över tid ska råda balans mellan avgiftsuttaget och kommunens kostnader för sin planverksamhet. Ett annat synsätt är att avgiften ska relateras till kostnaderna för den plan som är aktuell i det bygglovsärendet eller till kostnadsläget vid den tid då planen antogs. Mot bakgrund av hur självkostnadsprincipen i allmänhet tillämpas anser HD att det första synsättet ligger närmast till hands vid beräkningen av planavgift.

Det framgår enligt HD redan av ordalydelsen i 12 kap. 10 § första stycket PBL att avgiften ska ställas i relation till kommunens genomsnittliga kostnad för den typen av besked och inte till någon specifik kostnad. Vidare skulle avgiftssystemet bli mycket komplicerat om planavgiften skulle bestämmas utifrån kostnaderna för varje enskild detaljplan eller planverksamheten vid en viss given tidpunkt. Om det hade varit lagstiftarens syfte förutsätter HD att det skulle ha tydliggjorts i lagen eller förarbetena. Mot denna bakgrund finner HD att kommunen inte behöver relatera avgiften för ett visst bygglov till kostnaderna för en enskild plan eller till kostnaderna för planverksamheten vid en viss särskild tidpunkt.

När det gäller förenligheten med likställighetsprincipen tydliggör HD att de bygglovssökande som befinner sig i olika situationer normalt ska betala olika avgifter. Omvänt gäller att de som befinner sig i samma situation ska betala samma avgift. Avsteg från dessa utgångspunkter ska vara rättvisa och grunda sig på objektiva kriterier.

Med dessa utgångspunkter konstaterar HD att byggnadsnämndens tillämpning av den taxa som gällde när bygglovet beviljades ”ligger väl i linje med den allmänna förvaltningsrättsliga grundsatsen att en förvaltningsmyndighet vid prövningen av ett ärende normalt ska tillämpa de förvaltningsrättsliga föreskrifter som gäller när prövningen sker”. HD anser vidare att det inte finns något att invända mot en sådan tillämpning utifrån självkostnadsprincipen samt att det framstår som väl förenligt med likställighetsprincipen att personer som vid en viss tidpunkt beviljas identiska bygglov får betala samma avgift oberoende av vilken detaljplan ansökan prövas mot.

Kort analys

Mot bakgrund av HD:s avgörande kan det konstateras att kommunernas beräkning av planavgift vid beslut om bygglov lär förenklas och bli mer förutsebar. Klargörandet får stor praktisk betydelse eftersom taxan kan variera över tid och därmed få ekonomiska konsekvenser för både sökande och kommunen. Framför allt är avgörandet välkommet ur ett rättssäkerhetsperspektiv; både sökande och kommuner kan nu med större säkerhet förutse vilka avgifter som aktualiseras vid beräkningen av planavgift i samband med att bygglov beviljas.

 

Har du frågor om bygglov, planavgifter eller andra beslut enligt PBL? Välkommen att kontakta oss på Foyen.

 

Artikeln är författad av advokat och delägare Pia Pehrson och biträdande jurist Jenni Ståhl.

Liknande artiklar

Flera vindkraftverk
Mark och miljö2022.11.25

Nytt avgörande från MÖD: Ingen påtaglig skada på riksintresse för kulturmiljö av vindkraftspark

I dom meddelad den 2 november 2022 i mål nr M 11168-21 prövade Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) om den visuella påverkan från ytterligare fem vindkraftverk (sju vindkraftverk hade redan erhållit tillstånd i underinstanserna) skulle innebära påtaglig skada på det närbelägna området av riksintresse för kulturmiljövården. Domstolen befäster genom sin dom tidigare praxis enligt vilken en större grad av redan existerande modern samhällsutbyggnad i anslutning till riksintresset resulterar i en mildare skadebedömning, medan ett mer isolerat och orört landskap innebär en strängare bedömning.

Vindkraft ovanifrån
Mark och miljö2022.11.15

Regeringen får inte fastna i nya utredningsträsk när det gäller tillståndsprocesser

Enligt Tidöavtalet ska miljöprocesserna bli mer flexibla, effektiva och förutsägbara. Samtidigt ska statens synpunkter samordnas via färre myndigheter. Det här är välkomna besked. Krångliga och långdragna tillståndsprocesser leder idag till att investerare väljer andra länder än Sverige för sina projekt. Därmed går arbetstillfällen förlorade samtidigt som projekt för grön omställning försenas eller rent av rinner ut i sanden. Lägg därtill att Sverige riskerar att hamna på efterkälken och fastna i en beroendeställning när det gäller utvinning av den nya tidens guld – metaller som används i ny teknik för till exempel batteritillverkning.

Vindkraft
Mark och miljö2022.11.11

Foyen Advokatfirma har företrätt Eolus Vind AB

Foyen har framgångsrikt företrätt Eolus Vind genom Siggebohyttan Vindpark AB i Mark- och miljööverdomstolen där bolaget nu fått fullt bifall till sitt överklagande och fått tillstånd att anlägga en vindkraftpark i Lindesbergs kommun, Örebro län. Domstolen tog ställning till avvägningar mellan förnybar energi och påverkan på kulturmiljövärden.

Fler nyheter