I svensk rätt gäller principen att lex specialis har företräde framför lex generalis – alltså att speciallagstiftning har företräde framför generell lagstiftning. Inom miljörätten och därtill hörande rättsområden förekommer ofta lex specialis och frågan om vilken av två speciallagstiftningar som ska ha företräde framför den andra uppkommer regelbundet.
Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har i mål nr M 8785-18 av den 12 december 2019 besvarat frågan om hur intresseavvägningen ska göras mellan biotopskydd och skyddet för en av Svenska kraftnäts transmissionsledningar (tidigare benämnt stamnätsledning).
I det aktuella målet hade Svenska kraftnät ansökt om dispens att få avverka 47 s.k. farliga kantträd inom ett biotopskyddsområde om 4,1 ha. Skogsstyrelsen lämnade endast dispens för avverkning av två träd och avslog ansökan beträffande övriga träd. Svenska kraftnät överklagade Skogsstyrelsens beslut.
Svenska kraftnät gjorde i sitt överklagande gällande att en transmissionsledning som gick intill ett biotopskyddsområde enligt gällande föreskrifter från Energimarknadsinspektionen ska vara utförd som en trädsäker ledning. Detta innebär att avbrott i ledningen inte ska kunna ske på grund av träd som faller på ledningen. Enligt Elsäkerhetsverkets föreskrifter framgår även att en ledning med en sådan spänning måste ha ett så kallat spänningstillägg på 1,8 meter, vilket innebär att träd inte får ha en höjd som innebär att trädet, om det faller, kommer närmare ledningens spänningsförande delar än 1,8 meter. Om en ledning har fel eller brister som kan utgöra en fara ska den enligt Elsäkerhetsverkets föreskrifter tas ur bruk. Svenska kraftnät menade att om de behöver ta ledningen ur bruk på grund av kvarvarande kantträd skulle detta innebära stora kostnader och ha en negativ inverkan på Sveriges elförsörjning.
Svenska Kraftnät gjorde även gällande att syftet med de aktuella åtgärderna, att avverka kantträden, var att säkerställa att ledningen uppfyller gällande föreskrifter samt för att trygga leveranssäkerheten och kraftledningens säkerhet, vilket utgör ett angeläget allmänt intresse. De träd som ansökan om dispens avsåg var s.k. farliga kantträd eftersom de riskerade att falla inom en meter från kraftledningen, vilket alltså inte var i enlighet med Elsäkerhetsverkets föreskrifter. Svenska kraftnät föreslog även ett antal säkerhetsåtgärder som skulle minska trädfällningens inverkan på biotopskyddsområdet.
MÖD inhämtade yttranden från Energimarknadsinspektionen och Elsäkerhetsverket. Elsäkerhetsverket uttalade bland annat att om det förekommer träd som kan falla direkt på luftledningen anses inte kravet på god elsäkerhetsteknisk praxis uppfyllt. Elsäkerhetsverket kunde inte se att det fanns några alternativa åtgärder till regelbunden röjning med anledning av det utförande ledningen och omkringliggande miljö hade. Energimarknadsinspektionen uttalade att de inte, utan att ha mer insyn i de riskvärderingar som gjorts, kunde utesluta att en tillräcklig riskreducering kunde uppnås med alternativa åtgärder.
MÖD konstaterade att man inom ett område som omfattas av biotopskydd inte får bedriva verksamhet eller vidta en åtgärd som kan skada naturmiljön. Om det finns särskilda skäl, kan dock dispens från förbudet ske i det enskilda fallet. Vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger ska en intresseavvägning göras och möjligheten att ge dispens bör tillämpas restriktivt.
MÖD konstaterade att avverkningen av träd är en åtgärd som kan skada naturmiljön i området och att åtgärden därför är förbjuden om det inte finns särskilda skäl att ge dispens. MÖD bedömde att såväl ökad leveranssäkerhet som kraftledningens säkerhet utgör angelägna allmänna intressen som kan medföra att det finns särskilda skäl för dispens, dock måste förhållandena i det enskilda fallet bedömas.
MÖD ansåg inte det vara tillräckligt att flertalet av träden som Svenska kraftnät ville avverka hade uppnått en kritisk höjd. Enbart detta förhållande var inte tillräckligt för att dispens skulle medges. MÖD påtalade att Energimarknadsinspektionen framfört att det inte kunde uteslutas att en tillräcklig riskreducering kunde nås med alternativa åtgärder, alltså andra åtgärder än avverkning av de aktuella träden. MÖD bedömde därför att det inte stod klart att avverkningen av de 45 träden var en nödvändig åtgärd för att trygga leveranssäkerhet och kraftledningens säkerhet i detta fall eller att alternativa åtgärder inte skulle vara möjliga att vidta.
I biotopskyddsområdet förekom flertalet skyddsvärda arter. MÖD kom därför fram till att det på grund av den restriktiva tillämpningen av möjligheten att ge dispens var inte den utredning Svenska kraftnät presenterat tillräcklig för att dispens skulle kunna ges i detta fall. MÖD avslog därför Svenska kraftnäts överklagande.
Omständigheterna i det enskilda fallet blev alltså avgörande vid bedömningen av vilket regelverk som skulle ha företräde och det är därför svårt att göra något generellt uttalande om vilken lag som ska ha företräde och när. Klart är att frågan om vilken av olika speciallagstiftningar, som är inbördes motstående, som ska ha företräde kommer att fortsätta vara aktuell.
Caterina Carreman, advokat
caterina.carreman@foyen.se
Sara Eriksson, biträdande jurist
sara.erikssson@foyen.se
