Ansvar för lämnade uppgifter då standardavtal saknas

När AB 04 eller ABT 06 har avtalats gäller som bekant att part ansvarar för uppgifter som denne lämnar, enligt kap. 1 § 6. Hur förhåller sig detta ansvar när AB 04 eller ABT 06 inte gäller mellan parterna?

Publicerat: 11 juni, 2015

Högsta domstolens avgörande från den 23:e december 2013 manar till noggrannhet vid lämnande av uppgifter. Det genomsyrande resonemanget i alla tre instanser var kravet på fackmässighet i kombination med hur mycket man kan lita på uppgifter lämnade av motparten. En viktig slutsats av Högsta domstolens avgörande är att en beställare som huvudregel ansvarar för de uppgifter han lämnar även om inget standardavtal gäller mellan parterna.

Målet handlar om Syrisk-Ortodoxa Kyrkan i Västerås (Kyrkan) som skulle uppföra en kyrkobyggnad. Munters Torkteknik AB (Munters) anlitades för fuktmätning av golv och Hedlunds Golv i Västerås (Hedlunds) anlitades för att lägga mattan. Fuktmätningen som Munters gjorde utvisade att den relativa fuktigheten var 84,7 % med en osäkerhet på 2,6 % vilket innebar ett slutvärde på 87,3 % relativ fuktighet. Fuktmätningsprotokollet skickades dock aldrig till Hedlunds. Kyrkan lämnade skriftligen till Hedlunds, genom en handskriven notering i ett faxmeddelande, uppgiften att fukthalten var 84,7 %. Plastmattan som Hedlunds lade kunde inte läggas på en betongplatta där fuktigheten översteg 85 %, detta visste både Kyrkan och Hedlunds. Plastmattan lades in trots den höga fukthalten, bubblor uppstod och mattan började släppa i kanterna. Kyrkan väckte talan mot Hedlunds. Frågan i målet var till slut; vem bär ansvaret för uppgifter som lämnats om fukthalten när det inte finns något standardavtal som reglerar ansvaret? Frågan, som säkerligen såväl beställare som entreprenörer då och då haft anledning att fundera över, har slutligen fått ett svar efter att målet körts igenom tre instanser.

Högsta domstolen konstaterade att då ingen tillämplig lag eller standardavtal finns får ledning sökas utifrån analogier till andra lagar, allmänna avtalsrättsliga principer, rättspraxis och handelsbruk. Högsta domstolen anförde vidare att tjänsten är felaktig om den inte stämmer överens med vad som följer av avtalet och då har köparen (motsvarande beställare i en entreprenad) rätt att göra gällande påföljder. Påföljder på grund av fel kan dock inte göras gällande om felet beror på någon omständighet på köparens sida. Om köparen lämnar uppgifter om hur en tjänst ska utföras, och dessa uppgifter medför att tjänstens resultat blir felaktigt, så beror felet på köparen. Säljaren (motsvarande entreprenören i en entreprenad) har normalt sett inte en skyldighet att kontrollera uppgifter från köparen. En sådan skyldighet föreligger endast om säljaren enligt kravet på fackmässighet har insett att uppgiften är felaktig eller om det finns en tydlig indikation på att den är felaktig.

Högsta domstolen konstaterade att det var klart att tjänsten i detta fall var felaktig, och frågan blev då om felet berodde på beställaren eller på entreprenören. Det var inte klarlagt att entreprenören (Hedlunds) insåg att den av beställaren (Kyrkan) lämnade uppgiften om en fukthalt på 84,7 % var felaktig och det fanns inte heller någon tydlig indikation på att så var fallet. Vidare var uppgiften precis och relevant för Hedlunds möjlighet att utföra arbetet, och Hedlunds har därför inte haft anledning att undersöka om uppgiften var korrekt eller fullständig. Att golvet lades på ett underlag med för hög fukthalt och att fel uppstod berodde alltså på de uppgifter som Kyrkan lämnat. Högsta domstolen fann således att Hedlunds inte ansvarade för felet, och Kyrkan förlorade tvisten.

Vid första intryck framstår domen som hård gentemot Kyrkan då de saknade kunskap om byggbranschen och inte förstod innebörden av siffrorna i fuktmätningsprotokollet. Om domstolen däremot skulle ha dömt annorlunda och ställt högre krav på entreprenörer att närmare kontrollera uppgifter lämnade av beställare så skulle det innebära dubbla kostnader för beställare då denne skulle lägga ner tid på att tillhandahålla uppgifterna och sen skulle entreprenören lägga ner tid på att granska uppgifterna. Om parterna i detta fall hade avtalat om AB 04 eller ABT 06 hade domstolen förmodligen kommit till samma resultat utifrån bestämmelsen i kap. 1 § 6.

___________________

Sophie Leifland, Biträdande jurist

Liknande artiklar

Fler nyheter