Rättslig ändring riskerar att försena byggen

De rättsliga förändringarna när det gäller bostadsbyggande riskerar att bli ett slag i luften. Det skriver de båda juristerna Pia Pehrson och Anna Bernhardsson, som varnar för ännu längre handläggningstider.

Bostadsbristen

Regeringen gör reklam för sin lagrådsremiss från den 1 oktober 2015 med att byggandet enligt förslaget kan påbörjas tre–fyra måna­der tidigare genom att ­slopa länsstyrelsen som över­klagandeinstans för detaljplaner.

Enligt lagrådsremissen ska detaljplaner prövas direkt av mark- och miljödomstol, vilket regeringen tror ska effektivisera prövningen och gynna bostadsbyggandet. Frågan är då bara om regeringen har tittat på hur verklig­heten ser ut för de domstolar som man nu vill ska göra hela detaljplaneprövningen från början. Och om regeringen ens försökt värna om rättssäkerheten.

Plan- och bygglagen har ändrats i mycket snabb takt sedan 2011, då lagen gjordes om i sin helhet och var helt ny. Vid det här laget har sex olika större propositioner/lagändringspaket i varierande mån ändrat spel­planen för byggprocessens olika aktörer. Ändringarna av detaljplanereglerna från den 1 januari i år skulle förenkla handläggningen. Kriterierna är dock så svåra att tillämpa att det bäddar för att kommunerna ­antingen väljer den längre detalj­plane­processen, som skulle undvikas genom lagändringarna, ­eller lätt begår formella fel vid val av hand­läggningsväg. Vi kan därför räkna med att det blir ännu fler överklaganden av detalj­plane­besluten framgent.

Många av våra mark- och miljö­domstolar har redan i dag långa handläggningstider. Vindkraft och andra energiprojekt liksom gruvor och infrastrukturutbyggnad lider av detta. Nyligen kom regeringen med förslaget att avskaffa den statliga VA-nämnden och att VA-målen flyttas över till mark- och miljö­domstolarna. Även detta skulle medföra en ökad arbetsbelastning för domstolarna.

Fördelen med den nuvarande ordningen där länsstyrelsen är överklagandeinstans är att den rent fysiskt befinner sig närmare detaljplaneområdet som överklagandet gäller och att läns­styrelsen sedan tidigare är insatt i detaljplaneärendet (även om den då varit remissinstans). Mark- och miljödomstolarna, å andra sidan, måste lägga ett antal arbetsdagar på att resa till platsen och har ingen kunskap om området eller den aktuella planen sedan tidigare. Vidare kommer domstolarna att få göra ytterligare nya moment i detaljplaneprövningen, sådana för­beredande åtgärder som jurist­enheterna vid länsstyrelsen ­utfört tidigare. Det är högst sanno­likt att vi får se ytterligare förlängning av handläggnings­tiderna på grund av detta.

Sedan kan man förundras över regeringens satsning på en punktinsats i överklagande­processen när otaliga ändringar i lagstiftningen redan skapat en osäker och oöverblickbar situation för såväl kommuner som byggherrar och enskilda. Att då tro att rättssäkerheten behålls och att handläggningen går snabbare genom att länsstyrelsen inte längre prövar över­klaganden är att bortse från ett antal faktorer i verkligheten som byggbranschen och andra aktörer tampas med dagligen.

Det hade varit bättre att satsa ytter­ligare resurser på befintlig myndighetsstruktur.
__________________

Pia Pehrson, Advokat och Partner
Anna Bernhardsson, jur kand

Artikeln är publicerad i Svenska Dagbladet.