Ökad prispress på arkitekt- och ingenjörstjänster – ett hot mot kvalitén

Det är inte någon överdrift att säga att byggbranschen i Sverige står inför gigantiska utmaningar. Vi behöver dels investera enorma summor i ny infrastruktur som t-bana, vägar, järnväg m.m., dels lägga lika mycket till i underhåll av sjukhus, skolor och vägnät m.m. som gjordes under 1960 och 1970-talet. Dessutom behövs ett nytt miljonprogram för bostäder i centrala lägen som följd av den kraftiga urbaniseringen.

Det finns ett enormt behov av kompetenta arkitekter och konstruktörer. Nyligen har den stora 40-talistgenerationen gått i pension samtidigt som en hel generation ingenjörsämnen försvunnit in i IT-sektorn. Många byggherrar klagar över att handlingarna blir sämre och sämre. De tekniska konsulterna, som borde ha en fantastisk marknad, tycker sig snarare klämda mellan ökade krav och pressade priser, trots förbättrade hjälpmedel genom IT. Hur har det blivit så?

Konsultuppdrag för arkitekt och ingenjörstjänster regleras sedan mitten av 1960-talet av ABK (Allmänna bestämmelser för konsultuppdrag). Det traditionella sättet för konsulter att träffa avtal med sina byggherrar har sannolikt under hela 1900-talet varit vad som kallas uppdrag preciserat i samråd. Det innebär i korthet att konsulten innan uppdraget börjar utföras, i samråd med beställaren, klargör vilken omfattning uppdraget ska ha, vilken kvalitetsnivå det färdiga byggobjektet förväntas leda fram till samt former och detaljeringsgrad för redovisning av uppdraget genom olika ritningsleveranser. Det är upp till konsulten att med sin erfarenhet och fackmässighet bedöma vad beställaren behöver och klargöra för beställaren vad denne betalar för. På så vis säkerställer konsulten att ingenting faller mellan stolarna samt att budgeten bygger på en samsyn om vad som ska utföras.

Med ABK 96 infördes en ny upphandlingsform som komplement till samrådsupphandling, nämligen uppdrag preciserat i anbudskonkurrens. Skälet till detta har angetts vara att anpassa ABK till lagen om offentlig upphandling (LOU) som införts ett par år tidigare. Det hör till saken att omkring 70 procent av de investeringar som görs i byggprojekt i Sverige, sker efter offentlig upphandling i någon form.

I praktiken är det dock inte så vanligt att projekteringsuppdrag handlas upp som enskilda projekt. Även för riktigt stora uppdrag är det vanligt att dessa avropas på ramavtal. Ett ramavtal som typiskt sett handlats upp under stor priskonkurrens, med strikt rangordning för avrop mellan de leverantörer som ska tillfrågas i första hand och till många gånger exceptionellt låga timarvoden. En utveckling som i sin tur medfört att tekniska konsulter börjat hantera ramavtal på samma sätt som mindre nogräknade entreprenörer hanterat ramavtal för byggservice i många år. Med s.k. strategisk prissättning, överfakturering och andra exempel på bristande lojalitet i avtalet som följd. Inte för inte har det sagts att LOU korrumperar teknikkonsult-branschen. För att ytterligare spä på svårigheterna föreligger en osäkerhet i branschen om ABK:s regler om uppdrag preciserat i samråd är tillämpliga på de avrop av konsulttjänster som sker på ramavtal. Följden blir att någon precisering att tala om sällan görs och att den budget konsulten ändå avkrävs ofta omfattar en betydligt snävare tolkning av uppdraget än vad beställaren egentligen väntar sig och har behov av.

I den revidering av ABK som gjordes av BKK med 2009 års version till ABK 09 bytte man namn på uppdrag preciserat i anbudskonkurrens till uppdrag preciserat i förfrågningsunderlag. Samtidigt infördes med förebild från standardavtalen för entreprenad, AB och ABT, en rättighet och skyldighet att utföra tillkommande arbeten liksom en skadeståndssanktion om beställaren anlitar annan konsult för ett sådant arbete. De senaste två–tre åren har det blivit mer vanligt att konsulttjänster för projektering handlas upp till fast pris. Det förekommer också att beställare gör avsteg från regeln om konsultens ensamrätt till tillkommande arbeten, synbarligen i syfte att pressa priserna även på dessa. Tidigare när upphandlingsformen preciserat i förfrågningsunderlag brukade man alltjämt hålla fast vid ersättningsformen rörligt arvode och i upphandlingen konkurrensutsätta en budget från anbudsgivande konsulter. Eftersom en budget enligt ABK inte är bindande var det dock sällan något fungerande verktyg för upphandling då det tenderade att främja de konsultföretag med bredast samvete. Många vittnar om svårigheterna att lämna seriösa kalkyler på komplexa projekteringsuppdrag till fast pris. Svårigheter hänförliga främst till att i anbudsskedet bedöma omfattningen av uppdraget. ABK anvisar dock en lösning på den frågan. Den är att likställa med vad entreprenörer har gjort i alla tider dvs. tolka omfattningen till sin favör och vid motstridigheter eller annars bristande kalkylförutsättningar gå på lägsta kostnadens princip.

Effektivitet främjas beroende på vad som handlas upp antingen genom konkurrens eller samverkan. Konsultuppdrag har sedan decennier byggt på förtroende och samverkan. Med LOU som förevändning har ABK dock alltmer kommit att sträva mot ökad konkurrensutsättning, i vart fall för de offentliga beställare som inte tillämpar uppdrag preciserat i samråd. Det finns dock inte något krav i och för sig i LOU att i varje situation sträva efter lägsta tänkbara pris.

Alla som verkar i byggbranschen vet hur förödande det kan bli för en entreprenads genomförande med handlingar som pressats fram för snabbt och inte samgranskats korrekt. För att inte tala om hur lite beställaren i det stora hela ändå betalar för projekteringen, jämfört med investeringen i ett bygge som handlingarna ska leda fram till eller de underhållskostnader under många decennier som också styrs i mångt och mycket av handlingarna. Mot den bakgrunden är det svårförståeligt att det inte läggs mer tid och kraft på att få fram utvärderingsmodeller som främjar kvalitet i uppdragets genomförande. Eller att så få beställare tycks villiga att betala för det.

Sverige är knappast som nation känd för sina ”diktare och tänkare” som ett av våra grannländer men däremot för sina uppfinningar och ingenjörskonst. Frågan är hur vi förvaltar det arvet och med vilken kvalitet och hållbarhet 2000-talets samhällsbyggnader skall utformas. Kostar det så smakar det brukar det trots allt heta i andra sammanhang.

_______________

John Hane, Advokat och Partner

Artikeln är publicerad i Aktuella Byggen.