HD och MÖD utvidgar miljöorganisationers rätt att överklaga igen

Publicerat:19 november, 2020
Den 28 oktober 2020 meddelades två avgöranden om miljöorganisationers rätt att överklaga miljöbeslut. I det första avgörandet utvecklar Högsta domstolen (HD) frågan om vilka organisationer som har rätt att överklaga. I det andra avgörandet från Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) hanteras frågan om vilka typer av beslut som kan överklagas. Vi ger här en kort kommentar.

Miljöorganisationers rätt att överklaga beslut och avgöranden som rör miljöfrågor regleras i 16 kap. 13 § miljöbalken. Bestämmelsen har sin bakgrund i Århuskonventionen, som både Sverige och EU är part till. Århuskonventionen syftar till att ge allmänheten tillgång till miljöinformation, möjlighet att påverka miljöbeslut och rätt att få en rättslig prövning av miljöfrågor. Miljöbalkens bestämmelse 16 kap. 13 § ställer upp ganska stränga kriterier för vilka organisationer som ska ha klagorätt och stadgar vilka beslut som kan överklagas. För att ha rätt att överklaga ska en organisation enligt bestämmelsen ha som huvudsakligt syfte att tillvarata natur- eller miljöskyddsintressen, organisationen får inte vara vinstdrivande, organisationen ska ha varit verksam i Sverige i minst tre år samt ha minst 100 medlemmar eller på annat sätt kunna visa att den har allmänhetens stöd.

Foyen har tidigare skrivit om miljöorganisationers rätt att överklaga, bland annat här och här.

I HD:s mål T 5637-19 ställs frågan om en lokal naturskyddsorganisation ska bedömas ha allmänhetens stöd och därmed rätt att överklaga ett domstolsavgörande. I målet hade några lokala markägare sökt tillstånd att rusta upp ett gammalt vattenkraftverk. Mark- och miljödomstolen (MMD) avslog ansökan med hänvisning till ett förbud mot utbyggnad av vattenkraft i den aktuella älven. När målet överklagades fann MÖD att det saknades skäl att avslå ansökningen av den anledningen och återförvisade målet till MMD för ytterligare beredning. Beslutet att återförvisa målet överklagades av den lokala naturskyddsorganisationen Kommitteen Rädda Västerdalsälven. Organisationen visade inte hur många medlemmar den hade vid tidpunkten för överklagan. När organisationen bildades 1968 fanns 10 medlemmar, på årsstämman 2019 deltog 5 medlemmar. Det är alltså rimligt att anta att organisationen hade betydligt färre än 100 medlemmar. HD tar därför upp frågan om organisationen av andra skäl kunde anses ha allmänhetens stöd och därmed ändå rätt att överklaga. HD noterar inledningsvis att kriteriet att organisationen ’visar att verksamheten har allmänhetens stöd’ i 16 kap. 13 § miljöbalken är otydligt. Därefter ger HD några exempel på omständigheter som kan beaktas; en organisation kan visa att den har allmänhetens stöd genom bland annat antalet bidragsgivare, om och hur organisationen har varit i kontakt med myndigheter och hur länge organisationen har varit verksam. HD lyfter fram att syftet med bestämmelsen är att ge föreningar som har ett förhållandevis brett stöd för allmänna miljöskyddsfrågor en omfattande och lättillgänglig möjlighet att överklaga. Därför ska det enligt domstolen inte ställas för höga beviskrav och bedömningen av om en organisation har ’allmänhetens stöd’ ska vara generös. I målet fäster HD stor vikt vid att organisationen hade varit verksam i över femtio år och haft kontakt med myndigheter i naturskyddsfrågor. Utifrån de omständigheterna bedömer HD att organisationen skulle anses ha allmänhetens stöd och därmed rätt att överklaga.

I MÖD:s avgörande M 13871-19 behandlas frågan om vilka typer av beslut som miljöorganisationer kan överklaga enligt 16 kap. 13 § miljöbalken. I målet hade en verksamhetsutövare i enlighet med miljöbalken anmält planerad avverkning av skog till Skogsstyrelsen och haft samråd eftersom den planerade avverkningen var en åtgärd som riskerade att väsentligt ändra miljön. Efter samrådet hade Skogsstyrelsens lämnat meddelande om sin bedömning att det saknades behov av att begränsa den planerade avverkningen. Naturskyddsföreningen överklagade Skogsstyrelsens meddelande eftersom det fanns knärot i området, en art skyddad avartskyddsförordningen. Naturskyddsföreningen menade att Skogsstyrelsen borde ha förelagt verksamhetsutövaren att vidta skadeförebyggande åtgärder. Naturskyddsföreningen uppfyllde tydligt kriterierna för att ha klagorätt. Frågan var dock om Skogsstyrelsens meddelande efter samrådet var ett överklagbart beslut? Beslut efter samråd räknas nämligen inte upp bland de avgöranden som går att klaga på i 16 kap. 13 § miljöbalken. Med hänsyn till Århuskonventionen och tidigare praxis gör MÖD bedömningen att en myndighets handlande ska kunna överklagas om det finns miljölagstiftning som styr myndighetens handlande ifråga. Det är alltså möjligt att överklaga en myndighets handlande, om myndigheten enligt miljölagstiftning har en plikt att handla på ett visst sätt.

Enligt bestämmelsen om samråd i 12 kap. 6 § 4 st. miljöbalken får tillsynsmyndigheten, i det här fallet Skogsstyrelsen, förelägga en verksamhetsutövare att vidta åtgärder för att minska skada på miljön. Med beaktande av de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalkens andra kapitel, bedömer MÖD att Skogsstyrelsen har haft en skyldighet att vid en prövning av anmälan för samråd överväga om det fanns behov av skadeförebyggande åtgärder. Eftersom Skogsstyrelsen haft en sådan skyldighet gör MÖD bedömningen att myndighetens handlande har varit styrt av miljölagstiftning. Därför finner MÖD att Skogsstyrelsens meddelande går att överklaga enligt 16 kap. 13 § miljöbalken.

Vi på Foyen konstaterar att den rätt till överklagan som från början var begränsad till vissa, specifikt definierade, miljöorganisationer och ärenden har vidgats betydligt genom de senaste årens rättspraxis. De två avgörandena från den 28 oktober 2020 följer den utvecklingen. MÖD:s avgörande öppnar upp för att fler typer av myndigheters handlande kan överklagas medan HD:s avgörande vidgar den klagoberättigande kretsen avsevärt. En generös tolkning av ’allmänhetens stöd’ leder till att det blir svårare att förutse vilka som kan komma att överklaga ett beslut.

Ett tidskrävande och osäkert prövningssystem riskerar avhålla från investeringar i viktiga samhällsprojekt. Redan nu försenas projekt, eller förlorar sina investerare, på grund av osäkerhet om hur överklagandeprocessen slutar. I förlängningen innebär det här en risk för att utvecklingen av svensk industri eftersätts. Till exempel leder överklaganden ofta till att satsningar på vindkraft bromsas, även om utbyggnaden av förnybar energi är ett prioriterat samhällsintresse.

Har Du frågor om rätten att överklaga miljöbeslut?

Kontakta:

Pia Pehrson, advokat och partner på Foyen Advokatfirma
pia.pehrson@foyen.se

Mikael Jonasson, biträdande jurist på Foyen Advokatfirma
mikael.jonasson@foyen.se