Århuskonventionen anger att medborgare har rätt att få tillgång till miljöinformation, möjlighet att påverka miljöbeslut och rätt att överklaga miljöbeslut eller på annat sätt få en juridisk prövning av om deras rättigheter enligt lagstiftning som relaterar till miljön har kränkts.
Sverige blev part till konventionen 1998 (ratificering år 2005), och det införde en bestämmelse i den då nya miljöbalken om att miljöorganisationer skulle ha rätt att överklaga vissa beslut. Bestämmelsen har utvecklats och förtydligats över tiden, men innehåller fortfarande vissa ganska vaga formuleringar vilket lämnar utrymme för tolkningsfrågor i domstolarna. Eftersom även EU är part till Århuskonventionen behöver svenska domstolar dessutom förhålla sig till praxis från EU-domstolen.
Det är dessa två omständigheter – utvecklingen i EU och utvecklingen i Sverige genom praxis från domstolarna – som driver utvecklingen av omfattningen av miljöorganisationers talerätt. Under 2018 och 2019 har Mark- och miljööverdomstolen tagit upp frågan om miljöorganisationers talerätt i ett antal olika fall.
I ett mål (P 10684-17) från december 2018 mellan Stockholms stad och Djurgården-Lilla Värtans miljöskyddsförening tog Mark- och miljööverdomstolen upp frågan om föreningen skulle anses ha talerätt. Målet handlade om en detaljplan som kommunfullmäktige i Stockholms stad antagit avseende en fastighet. Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening överklagade beslutet.
Både Länsstyrelsen och Mark- och miljödomstolen menade att föreningen inte kunde anses ha någon talerätt i målet eftersom föreningen inte ägde någon fastighet inom detaljplaneområdet eller i närheten av den. De menade även att föreningen enligt äldre plan- och bygglagen (ÄPBL), som var aktuell i det förevarande fallet, inte räknades som berörd part. Beslutet var inte heller ett sådant beslut som kan överklagas av ideella föreningar.
Mark- och miljööverdomstolen höll med Mark- och miljödomstolen om att ÄPBL förvisso inte gav föreningen talerätt. Talerätt erkändes dock miljöorganisationer i vissa fall. Domstolen fortsatte därefter sin argumentation genom att hänvisa till Århuskonventionen. De erbjudna rättsmedlen ska enligt konventionen vara tillräckliga och effektiva. EU-domstolen har uttalat att det ankommer på en nationell domstol att säkerställa ett effektivt domstolsskydd av rättigheterna enligt unionsrätten. En miljöorganisation ska ges möjlighet att väcka talan vid domstol mot ett beslut fattat efter ett administrativt förfarande vilket kan strida mot unionens lagstiftning.
Av det underlag som staden hade tagit fram i planärendet framgick bl.a. att det i nationalstadsparken fanns en mängd eklevande arter, varav flera sällsynta. En påverkan på sådana arters livsmiljö har i flera fall ansetts innebära en betydande miljöpåverkan. I målet aktualiserades således frågor som var direkt relaterade till miljön och innefattande en bedömning av åtgärdens påverkan på miljön. Beslutet att anta planen utgjorde därför ett sådant avgörande som miljöorganisationer enligt Århuskonventionen har rätt att klaga på. Mot den bakgrunden ansågs ÄPBL inte uttömmande reglera frågan om miljöorganisationers klagorätt.
Ytterligare ett mål (P 4498-18) som utspelar sig i Stockholm men denna gång från maj 2019 tar upp frågan om talerätt – denna gång för Stockholms Naturskyddsförening. Målet gällde ett beslut av Stockholms stad att anta ett förslag till detaljplan för en fastighet. Planen avsåg ny kontorsbebyggelse med lokaler för centrumändamål. Det var fråga om fyra huskroppar i sex-sju våningar med länkbyggnader och garage i källarplan. I bottenvåningen mot gatan låg publika lokaler.
Mark- och miljööverdomstolen fann, precis som i det tidigare fallet, att Plan- och bygglagen (PBL) förvisso inte medgav föreningen talerätt. Domstolen ser alltså på den punkten ingen skillnad mellan ÄPBL eller PBL. Däremot fann mark- och miljööverdomstolen med hänvisning till Århuskonventionen att föreningen ändå fick anses klagorätt. Enligt praxis omfattas antagandet av en detaljplan som aktualiserar frågor som är direkt relaterade till miljön av Århuskonventionens tillämpningsområde, och föreningar har då genom en konventionsenlig tolkning av PBL getts klagorätt ändå. I detta mål hade föreningen gjort gällande bl.a. att detaljplanen medförde påverkan på livsmiljön och spridningsvägarna för eklevande arter och att en mer omfattande naturvärdesinventering behövde göras. Domstolen konstaterade att det i målet aktualiserats frågor som var direkt relaterade till miljön och innefattade en bedömning av åtgärdens påverkan på miljön. I enlighet med det ovan sagda ansågs därför föreningen ha klagorätt avseende beslutet att anta detaljplanen.
I mars 2019 avgjordes ännu ett mål (M 2080-18) där frågan om talerätt för en miljöorganisation diskuterades. På ena sidan stod E.ON Energidistribution AB, och på den andra stod tre ornitologiska föreningar. Målet gällde ett beslut om nätkoncession som Energimarknadsinspektionen meddelat som tillät E.ON att uppföra en luftledning med en konstruktionsspänning om 145 kV.
Enligt ellagen får en miljöorganisation överklaga ett sådant beslut som avser anläggningar för starkströmsluftledning med en spänning på minst 220 kV och en längd av minst 15 km. Då den aktuella ledningen hade en lägre spänning än 220 kV menade Mark- och miljödomstolen att föreningarna saknade rätt att överklaga nätkoncessionen.
Mark- och miljööverdomstolen höll med om att ellagen inte egentligen gav organisationerna någon talerätt, men konstaterade att det i det mål om nätkoncession som låg förhanden aktualiserades frågor om åtgärdens påverkan på miljön.
Mark- och miljööverdomstolen fann att i det aktuella fallet gick ledningen genom två riksintressen för naturmiljön och kunde antas medföra betydande miljöpåverkan. Ledningen skulle komma att gå igenom ett kungsörnsrevir och underlaget i målet var inte tillräckligt för att bedöma påverkan på fåglar.
Detta innebar enligt domstolen att beslutet om nätkoncession ändå var ett sådant avgörande som miljöorganisationer enligt Århuskonventionen har rätt att överklaga. Domstolen fann därmed att ellagen inte kunde anses uttömmande reglera frågan om miljöorganisationers klagorätt.
Eftersom föreningarna uppfyllde de krav som miljöbalken ställer för talerätt skulle de därför genom en konventionsenlig tolkning ha rätt att överklaga beslutet.
Mark- och miljööverdomstolen upphävde Mark- och miljödomstolens avvisningsbeslut och återförvisade målet till mark- och miljödomstolen för fortsatt behandling.
Så av de tre beskrivna domarna och även av äldre praxis som inte redogörs för här så kan man sammanfatta att miljöorganisationer har en betydligt mer långtgående överklaganderätt än vad som direkt står uttryckt i lagtexten. Detta gör det svårt att veta när organisationerna verkligen har klagorätt eller inte. Som grundregel kan man ha att om föreningen uppfyller kraven i miljöbalken och beslutet som är fattat berör miljön på ett påtagligt sätt kan konventionskonformtolkning troligtvis ske. Det kommer sannolikt att avgöras fler rättsfall på detta området. Det är värt att följa rättsutvecklingen för att veta om det kommer bli tydligare praxis eller om prövningarna från fall till fall kommer att fortsätta. Det är definitivt ett besvärligt läge för alla berörda parter att behöva drabbas av mångåriga domstolsprocesser bara för att få talerättsfrågan avgjord.
Har Du frågor om talerätt i fråga om tillstånd eller detaljplaner? Kontakta oss på avdelningen för mark- och miljörätt.
